Jag har utvecklats och vuxit otroligt mycket både i min yrkesroll och som person under de här innehållsrika elva åren.

Jag minns första anställningsavtalet. Första lönen. Första brevet adresserat till mig. Första semestern. Första jobbmobilen. Tillsvidareanställningsavtalet.

Jag har varit ledsen.

Jag har varit glad.

Jag har känt oro, ångest och frustration.

Jag har känt mig stolt över mig själv.

Jag har lärt mig otroligt mycket. Framför allt genom arbetet tillsammans med kollegor och kunder, men även på de många kurser jag gått genom åren. Jag har till och med själv hållit i några internutbildningar för mina kollegor.

Jag har i samband med kurser och andra utsocknes evenemang ofta fått bo på hotell.

Många kurser har varit förlagda till exempelvis Stockholm och jag har varit väldigt nervös inför resorna (men oftast har det gått bra).

Jag har arbetat hårt och ofta varit trött - på grund av stress eller på grund av att jag utmanat mig själv socialt. En gång behövde jag till och med sova middag på kontoret.

Det har blivit mycket övertidsarbete genom åren och jag har inte sällan suttit ensam på kontoret på helgerna - och då har jag passat på att lyssna på sådan musik som inte lämpar sig för andras öron.

I särskilt intensiva och påfrestande perioder har jag varit sjuk ganska ofta. Det har väl varit kroppens sätt att säga ifrån och få mig att ta det lite lugnt under några dagar. Och varje gång har jag blivit stressad och fått dåligt samvete över att jag var borta från jobbet.

Jag har tagit mycket ansvar och fått mycket förtroende. Jag har varit tillförordnad chef under chefens frånvaro, handlett praktikanter, arbetat självständigt och tagit egna initiativ.

Jag har fått anpassa mina arbetstider efter min morgonpigga natur.

Jag har varit med om några riktigt obehagliga saker. Som när vi hade inbrott på kontoret och tjuvarna hade varit inne i mitt arbetsrum och rotat runt. Och när jag vittnade i en domstol för en kunds räkning i ett mål mot Skatteverket.

Jag har fått mycket uppskattning från kunderna.

Mina födelsedagar har uppmärksammats av mina kollegor och firats på kontoret.

Julfirandena har alltid varit trevliga och de senaste fyra jularna har jag agerat jultomte på kontoret och tänkt ut och köpt personliga julklappar till alla anställda och praktikanter.

Jag har uppmärksammat Alla hjärtans dag på kontoret genom klädval och bakverk. Jag har närvarat vid ett jämnt födelsedagsfirande och två bröllop för kollegor. Och när jag firade tio år inom koncernen bjöd jag på hembakat fika.

Jag har varit med om många trevliga luncher, middagar, after works, kick-offer och liknande.

Jag har fått prova på spännande saker som jag aldrig gjort förut, som att gå på en stor fotbollsmatch, spela padel och släcka bränder.

Jag har fått börja träna på gym och upptäckt att det faktiskt är riktigt roligt.

Jag har njutit av semestrar - och av att få komma tillbaka till vardagen på kontoret efteråt.

Jag har kunnat vara mig själv och tillåtits att blomma ut. Jag har haft på mig de kläder jag trivs i, inrett mitt arbetsrum som det passar mig, varit öppen med min HBTQ-identitet och mina psykiska problem, bett om hjälp när jag behövt det och även funnits där för att hjälpa andra.

Jag har älskat körsbärsträden på innergården och sörjt dem när de sågades ner, liksom jag älskade kakelugnen med körsbär på i mitt första arbetsrum och sörjde den när vi flyttade kontoret till en ny adress.