Nu börjar batterierna ladda ur
Den överdrivna energin från i början av veckan håller inte riktigt i sig. Då var jag på plats på kontoret vid tjugo i sju om mornarna, nyduschad och mätt på havregrynsgröt. Idag släpade jag mig upp ur sängen vid halv sju. :-P
Men det är ju fredag och veckan har varit intensiv med både jobb och studier, så det är väl inte så konstigt kanske. Men jag mår bra i alla fall.
Fast jag känner mig lite smått illamående nu faktiskt. :-/ Jag misstänker att det är nervositet, för det kommer gäster hit imorgon. Fina människor, men det hjälper inte. Det är alltid mer eller mindre jobbigt att släppa in folk i hemmet. Fastighetsskötaren var här tidigare i veckan, vilket kändes obekvämt trots att han var här medan jag var på jobbet.
Men jag ser fram emot imorgon. Jag tror att det kommer att bli väldigt trevligt (det är bara Ångestmonstret som inte fattar det). Nu ska jag försöka sova, så att jag orkar fara runt och snart-kommer-det-gäster-städa imorgon bitti. :-P Natti natti!
Fortsatt ljust i sinnet
Lyckokänslan från igår håller i sig. Jag känner mig allmänt positivt inställd till tillvaron och det är en väldigt angenäm känsla. :-) 
God morgon!
Jag bara känner mig så löjligt lycklig idag, jag vet inte varför. Det är slutet av oktober och jag har en mensvärk från helvetet och hur mycket som helst att göra, så jag borde vara rätt negativ. Men icke! Jag vill omfamna hela världen och sjunga och dansa, typ.
Hoppas att ni får en fin dag! :-)
Studienarkomani
Yes! Nu är min hemtentamen om heteronormativitet i skolan inlämnad. Deadline är klockan 23.55 inatt, så jag har rätt bra marginal ändå. :-) Även om jag förstås hade tänkt bli klar mycket tidigare än såhär (typ förra helgen). Men det är inte så lätt att hinna med allting i god tid när en har en sysselsättningsgrad på 175 procent...
Nu är det två veckor kvar tills jag måste lämna in nästa hemtentamen, i en annan kurs. Vilket betyder att jag inom två veckor måste hinna titta på fyra föreläsningar, läsa en tjock bok på akademisk engelska och skriva en genomtänkt hemtenta på cirka sex sidor.
Jag får lite lätt panik när jag tänker på det. Speciellt med tanke på att jag kommer att vara rätt upptagen de två kommande helgerna samt flera kvällar i veckorna...och självklart att jag jobbar heltid också.
Men men...det är inte så mycket att säga. Jag har själv valt att ha det såhär. Och jag tycker att det är roligt, det gör jag verkligen. Annars skulle jag ju aldrig hålla på som jag gör. Men det är skönt att få gnälla lite ibland. :-P
Nu ska jag ta en liten välförtjänt paus efter inlämningen av senaste hemtentamen, innan jag kastar mig över arbetet med nästa. :-)
Wallflower
Mitt finaste Lyckopiller...magiskt! :-D
Språkande om språkcafé
När jag var på biblioteket idag började en liten tant prata med mig. Hon berättade att hon var engagerad i språkcaféet som hölls där för att invandrare skulle få träffa svenskar och öva på att prata svenska. Idag, sa hon, hade det varit 5 svenskar och 44(!) invandrare där. Hennes sätt att lägga fram det på kändes mer eller mindre som en indirekt uppmaning till mig att jag också skulle engagera mig.
Jag känner pressen, att jag borde. För det är ett fint och viktigt initiativ som jag är glad över att det finns.
MEN...tanken på att jag skulle sätta mig ner och konversera med okända människor, hamna i fokus för allas uppmärksamhet, inta någon slags ledarroll och försöka lära ut på ett pedagogiskt sätt...uuuääähh, ångesten står mig upp i halsen! Not my cup of tea. At all.
Sorry, tanten. Du får inrikta dina rekryteringsinsatser på mindre labila människor. Keep up the good work!
Jag har gråtit som ett litet vattenfall
Det har varit en omvälvande vecka. Förändringarnas vindar blåser, och även om det är goda vindar med mycket positiva nyheter så har jag gråtit som ett litet vattenfall tre dagar i sträck. Hemma, på jobbet, på Pride-möte, på yogan, på stan. Nu verkar tårflödet dock ha tagit slut, jag har inte bölat något sedan i torsdags.
Detta konstanta gråtande har jag gått igenom tidigare också, exempelvis i samband med flytten till Skåne. Då var jag kär och lycklig, men grät ändå hela tiden. Jag kan verkligen inte hantera stora omvälvande förändringar. Även om Stora Malin är glad, så tar Lilla Malin över och uttrycker den djupaste förtvivlan bortom all rim och reson.
Men nu verkar även Lilla Malin ha funnit sig till rätta med allt det nya. Till både min och omgivningens stora lättnad.
Mitt i allt detta så inträffar den 10 oktober. Jag var rädd att det skulle rasera den sköra stabilitet som börjat byggas upp efter det massiva tårflödet, men jag har faktiskt hanterat den här dagen bättre än någonsin tidigare. Jag har varit på landet och landat. Mamma och jag har bakat äppelpaj, gått en skogspromenad och spelat sällskapsspel. Himla mysigt!
Plugghelg & Djurens Dag
Jag har pluggat hela helgen. Just nu sitter jag och försöker skriva en text om kvinnans roll under medeltiden. Det blir dock ganska lite vetenskaplig analys och ganska mycket arg-feminist-lackar-ur-på-patriarkatets-långa-och-vidriga-historia. :-P Tror att jag snart ska lägga ner det här projektet för ikväll faktiskt, och fortsätta imorgon efter jobbet istället.
Trött men nöjd liten studienarkoman efter två intensiva läsdagar.
Vet ni förresten att det är Djurens Dag idag? :-) Det firar vi med att rulla runt på mattan. Eller ja, kissen firar så i alla fall. Jag fotar. :-P
Det här är för hårt för mig
Ikväll har underbara Yohio en spelning i Stockholm. Det är den första (och sista) på lääänge, men jag kommer inte att gå på den. Jag är rädd att jag bara skulle bli besviken och chockerad.
Detta är nämligen Yohio nuförtiden:
Medan jag vill att han ska fortsätta vara såhär:
Antar att jag borde vara mer accepterande. Jag menar, jag har ju funnit mig i Taylors utveckling. Men nej...det här är för hårt för mig. Sorry, Yohio. Jag förälskade mig ju i något fluffigt och rosa. Jag är inte redo för detta (än). Hoppas att spelningen blir fantastisk för dig och publiken. Men själv stannar jag hemma och lyssnar på dina gamla, mjukare låtar och övar på min japanska.
あなたが好きです。
