Självsvält och cancer

Att ringa telefonsamtal är förbannat obehagligt. Men ibland måste man faktiskt.

Som när min kisse matvägrade, då satte modersinstinkten in och jag kastade mig på telefonen och ringde veterinären. Då tänkte jag inte alls på hur ångestframkallande det brukar vara att ringa. Herregud, min katt höll ju på att svälta sig själv!

Idag blev jag också tvungen att ringa, den här gången för min egen skull. Jag googlade nämligen på en del obehagliga symptom jag har, och nästan alla träffarna handlade om cancer. Så då panikringde jag och bokade en läkartid.

Tänk, att det ska krävas såna extrema situationer för att jag ska övervinna mina rädslor.


Bokmanus

Jag känner mig ganska uppspelt just nu. I december skrev jag färdigt en bok, och idag kom jag mig äntligen för att skicka in den till ett förlag. Jag kommer precis från brevlådan.

Så nu väntar ett antal månader av spänning och vacklande självförtroende, innan domen kommer.

Folkmassa

Lönehelg. Massor av folk på stan. Och vad gör jag? Går till centrum och shoppar!!

Jag trodde att jag hade slutat med självplågandet, men tydligen inte.

Kubb

Igår var jag med i en tävling i skolan. En av deltävlingarna var kubb, något som jag brukar tycka är väldigt roligt. Och visst var det roligt igår med. Men det var jobbigt också. Tävlingen hölls mitt på skolgården, och jag kände nästan ingen av åskådarna. Jag kastade skitdåligt, sämre än vad jag vet att jag egentligen kan. Jag kan helt enkelt inte prestera när jag känner mig uttittad. :(

Men trots detta kom mitt lag tvåa i kubbdeltävlingen - och trea i hela tävlingen. :)

Ett ljus i tunneln

Hopplösheten är inte riktigt lika stor som igår.

Det stora vemodet rullar in

Jag kände mig låg igår. Jag känner mig låg idag också. Den här ovissheten, att bara gå runt och inte veta hur någonting ska bli... Det bryter ner mig! Men jag vet egentligen inte vad som är värst; att inte veta eller att få svar jag inte vill höra. Jag vet ingenting längre. :(

Upptäcktsfärd

Vad det är underbart att se den lilla kissens framsteg! :D Igår kväll (alltså redan tredje kvällen hos mig!) lämnade hon tryggheten i transportburen och gick på upptäcktsfärd i lägenheten medan jag stod och diskade.

Såna saker gör mig otroligt lycklig just nu. :)

Kattfokus

Det är väldigt hälsosamt att ha katt. Hela mitt fokus är riktat mot henne, det finns inte rum för någon ångest (såvida den inte har med hennes välmående att göra). Å andra sidan finns det inte särskilt mycket rum över för skolrelaterade tankar heller...

Katten har kommit!

Är matte sen en och en halv timme tillbaka. :) Den söta lilla kissen har inte vågat sig ut ur transportburen än, hon ligger där och stirrar på mig som om jag vore det läskigaste hon sett i hela sitt liv. Stackars liten! Men jag klandrar henne inte, jag vet hur otäckt det kan vara med nya människor.


Komma ut

En efter en får personerna i min omgivning reda på att jag bloggar. Det känns nästan som att komma ut; jätteläskigt innan man vet hur de ska reagera, och sen en enorm lättnad efteråt. :P

Solkatt

Idag är en solig dag. Och mitt humör är soligare än igår kväll, tack och lov. Har gått en promenad idag också, orkade egentligen inte för jag var seg efter sömntabletten jag tog igår kväll, men jag är glad att jag släpade mig ut i alla fall.

Imorgon såhär dags har jag min katt här. Längtar så himla mycket!

Mörk kväll

Har tillbringat kvällen med att se på inte alltför upplyftande film om andra världskriget samt pratat i telefon om livets jävligheter.

Morgonpromenad

Har varit ute och gått en promenad på morgonen. Det är absolut något jag kommer fortsätta med, det var jättehärligt. Det var så tyst och lugnt, det kändes inte alls som att vara mitt inne i stan. Det var knappt några människor ute, så jag kände mig mer avslappnad än vad jag brukar när jag lämnar hemmets trygga vrå.

Dock blev chocken när jag väl mötte någon hundägare eller morgonpigg pensionär desto större; jag gick över till trottoaren på andra sidan vägen eller tog in på någon tvärgata för att slippa möta dem. Några gånger gjorde jag som jag brukar; stirrade ner i marken och skyndade mig förbi.


Låg

Jag känner mig låg idag. Det är en jättehärlig, solig vårdag - men jag bara väntar på att det ska bli kväll så att jag får gå och lägga mig igen. :(

Osynlig

För några timmar sen ringde en tjej och frågade om jag ville prova på att vara modell. Jag är medveten om att jag kanske lät lite otrevlig, men dels var jag uppstressad över att jag inte kände igen numret och dels är jag skeptisk till erbjudanden som kommer som fallna från skyarna.

Men nu var det inte det jag skulle skriva om, utan om något som hände för en stund sen. På väg till centrum blev jag påkörd av en cyklist, och strax därpå blev jag nästan påkörd av en bil också. Och genast dök det upp tankar som; Är jag osynlig? Finns jag överhuvudtaget? Jag menar, eftersom folk kan agera som om jag inte vore där.

Efter den händelsen var jag helt uppskakad. Jag gick och köpte en sak som planerat, men när jag var klar med det och stod i rulltrappan och såg eftermiddagsrusningen och kände mig ensam och liten och rädd - då ville jag bara hem. Så den andra saken jag skulle ha får jag väl köpa senare, när jag har lugnat ner mig.


Uppe i ottan

Jaha, så är jag vaken på konstiga tider igen. Men den här gången har jag faktiskt lyckats sova flera timmar redan. Egentligen är jag för trött för att vara uppe nu, men jag är samtidigt för pigg för att somna om. Och om jag hade stannat i sängen skulle jag bara ha legat och tänkt alldeles för mycket och fått ångest. Så...godmorgon!

Intervjudebut

Efter nästan sex terminer på kårtidningen har jag nu äntligen genomfört min första egna intervju. Det var skitläskigt och obehagligt och jag tror inte att det är något jag kommer göra i fortsättningen.

Intervjuoffret var en person som jag redan kände lite grann, men det var jobbigt ändå. Jag satt och vred och vände på mig och stirrade ner i knäet. Tack och lov känner hon till mina problem, så hon hjälpte mig en hel del på traven med intervjun.

Nu ska jag försöka skriva ihop en artikel av mina osammanhängande anteckningar.

Sömnpiller

Kände mig låg igår kväll. Men det blev ingen ångestnatt, tack vare mina nya sömnpiller. :) Måste be min läkare om fler såna...

Upprop

Det var upprop inför examensarbetet idag. Jag visste att jag tillhörde grupp nr 9, så när läraren var på 5, 6, 7 någonting slog jag armarna om mig själv och kröp ihop på min plats. Jag blev helt röd i ansiktet (kändes det som) när han ropade upp mitt namn. Tack och lov skötte den andra gruppmedlemmen (vi är två i varje grupp) pratandet, så jag behövde inte säga ett ljud. Men läraren hann gå igenom ett antal grupper efter min grupp, innan jag kunde börja slappna av igen.

Mordväska

Har tillbringat nästan två timmar på X2000 nu ikväll. Och under hela den tiden satt jag på helspänn, fullkomligt övertygad om att min resväska skulle ramla ner från bagagehyllan i någon kurva och landa i huvudet på tjejen som satt bredvid mig och döda henne.

Men så blev det såklart inte. Det var bara ännu ett exempel på min förmåga att oroa mig för allt och ingenting.


Ring, ring

Idag har jag gjort något alldeles otroligt. Jag har ringt till och bestämt möte med en vilt främmande människa. Det är flera timmar sen nu, men jag fattar fortfarande inte hur jag vågade. Jag menar, jag tycker ju det är jobbigt att ringa till folk jag redan känner - så till en fullkomlig främling... Nej, jag förstår verkligen inte. Men jag är väldigt stolt. :)