Inte riktigt på topp
Astrött. Mensvärk från helvetet. Hemskt snöoväder.
Yay.
Jag hade tänkt ägna denna fredagseftermiddag åt att städa kattlådan och färga håret. Men jag tror att jag kryper ner under täcket med en bok istället.
Resultatet av studienarkomanens mödor
Sådär ja. Nu har betygen för höstkurserna äntligen blivit registrerade, så nu kan jag släppa höstterminen och börja fokusera på vårterminen mer helhjärtat. :)
Vet ni förresten hur många avklarade högskolepoäng jag har nu? 472,5 hp. Jag antar att det inte är riktigt normalt. Och som en kompis så "fint" uttryckte det - "det är bara personer som sitter i fängelse som har tid att plugga sådär mycket". Hm. Det känns ju bra, att mina ambitioner (läs: min studienarkomani) får mig att framstå som kriminell. :O
Men men...nu kommer jag ju att slå ner på takten, och bara plugga på kvartsfart under våren. Kanske att jag går upp till halvfart under sommaren (har redan börjat snegla på sommarkurserna och konstaterat att det finns en del intressanta), fast egentligen borde jag kanske göra som jag gjort de senaste somrarna och ta tio veckors ledighet från studierna. Får se hur jag gör. Behöver ju inte bestämma mig än, anmälan öppnar inte förrän den 21 februari. :P
Grattis!
Yay! Idag fyller världens finaste syster 24 år. :D
Nu är det klippt
Alternativa tabletter
Övertid och tablettjakt
Jag hade tänkt blogga igår kväll, men jag orkade inte.
Jag tillbringade tio och en halv timme på kontoret igår. I vanliga fall går jag hem vid fyratiden. Men så ville en kund från Stockholm komma hit och träffa mig vid den tiden, och snäll som jag är gick jag med på att jobba lite övertid. Fast nu blev det ju så att kunden fastnade i snökaoset på motorvägen och inte dök upp i Körsbärsdalen förrän vid femtiden. Så klockan blev bortåt halv sex innan jag kunde börja dra mig hemåt. Lite lagom astrött sådär.
På hemvägen slank jag in på apoteket, för när jag skulle fylla på dosetten igår morse upptäckte jag att mitt Sertralin inte ens kommer att räcka veckan ut (jag trodde att jag hade en oöppnad ask kvar i medicinskåpet, men det hade jag visst inte). Men ve och fasa, det fanns inte en enda ask på apoteket - och inte på deras systerapotek heller! :O Jag frågade lite smått panikslagen när nästa leverans skulle komma, för jag vet av tidigare erfarenheter hur jävla dåligt jag mår om jag hoppar över den dagliga Sertralin-dosen. Tack och lov verkar det som om apoteket kommer att få in mer Sertralin redan idag, så vi kan nog ställa in skrik-och-panik-festen för den här gången. :)
Väl hemma ramlade jag ner på madrassen (jag sover på madrass på köksgolvet eftersom mitt ordinarie sovrum för tillfället är en tillstängd måleriverkstad) och somnade ganska snart. Med hjälp av Imovane dock. För jag kan inte varva ner på egen hand, även om jag är jättetrött.
Kissen var jättesöt och sov under mitt täcke hela natten. Jag vaknade lite då och då (som jag alltid gör om nätterna) och såg ett vitt litet huvud bredvid min kudde. Så himla söt! En väldigt rogivande syn efter ännu en vidrig mardröm.
Våldtäktskultur
Har även idag läst Sekai-ichi Hatsukoi. Såklart. ;) Dagens läsning blev dock lite osammanhängande, för översättarna hade valt att klippa bort ett antal sidor. Motiveringen till detta var att de "inte vill sprida material som romantiserar våldtäkt".
Och det är ju verkligen ett jättebra ställningstagande!
MEN...
Nu råkar det ju vara så att hela jäkla Yaoi-fenomenet kretsar kring just detta. Det är typ en enda lång kavalkad av våldtäktsromantiserande. Hittills har jag knappt läst en enda Yaoi-story som inte innehållit mer eller mindre övergreppsliknande sexscener.
Och eftersom jag blivit så luttrad av allt tittande och läsande inom genren att jag knappt ens reagerar på dylika vidrigheter längre (when it comes to Yaoi, that is - not real life!) blev jag först bara irriterad över översättarnas tilltag. "Vad fan...ni kan ju inte klippa i storyn! Vad är ni för pryda jävlar, har ni aldrig läst Yaoi förut eller, fattar ni inte att det 'ska vara såhär'?!"
Sedan slog jag över åt andra hållet, och blev riktigt orolig. "Men herregud...med tanke på allt skit som översättarna släpper igenom utan några som helst problem - vad i HELVETE är det som stackars Chiaki utsätts för i just den här volymen, som är så fruktansvärt hemskt att det inte ens anses lämpligt i en Yaoi-story?!" :O
Sweet little Chiaki...what did Tori do to you?! :O
Så nu sitter jag alltså här och har ångest över vad som hänt en tecknad figur i en serievolym. Bra där, Malin. Mycket vettig sysselsättning.
Vill ni ha något vettigare att göra, kan ni ju skriva under namninsamlingen för en samtyckeslag. För om vi nu lämnar den skeva Yaoi-världen (jo, jag inser faktiskt att den är jävligt skev) för en stund och ser till den verkliga världen istället, så märker vi att den fan är lika skev den. Det hjälper inte att offret skriker nej eller kämpar emot - våldtäktsmannen blir frikänd lik förbannat. Bevisbördan och skulden läggs på offret, medan förövaren går fri i fall efter fall.
Någonting är jävligt fel i ett system som fungerar på detta sätt. Det borde vara en självklarhet att man försäkrar sig om att den man tänker ha sex med verkligen är med på det. Så det är helt sjukt att vi inte redan har en samtyckeslagstiftning. Men bättre sent än aldrig - så skriv på namninsamlingen och påverka mupparna som bestämmer här i landet så att våldtäkter äntligen börjar betraktas som just våldtäkter.
Obey the Cat Princess
Syrran hittade denna lista åt mig igår. Mycket träffande, måste jag säga. Och det råder väl ingen tvekan om vem det är som bestämmer här i huset... ;)
Lördagsunderhållning
Inledde dagen med lite skrivbordsmålning. Och sedan blev det visst en volym av Sekai-ichi Hatsukoi. ;) Senare under dagen avverkade syrran och jag ett av mina senaste tillskott i filmskåpet - Flykten från Alcatraz (inköpt enbart på grund av San Francisco-kopplingen, men det kanske ni fattade). Den var jättespännande och jag satt konstant på helspänn, trots att det framgick av baksidestexten att flykten skulle lyckas. :P
Nu under sena eftermiddagen har jag skrivit på Sherwood-romanen, vilken idag har passerat 30 000 ord. Jag är fortfarande inte klar med den romantiska scenen jag hållit på med i sisådär en veckas tid nu, men det går framåt i alla fall. Jag tycker att det är jättejobbigt att skriva om intima händelser...men inte att läsa om dem, uppenbarligen...
Utdrag ur morgonens lektyr.
Nu blir det pannkakor och svensk 1950-talsfilm. Blandad kompott på kulturen i detta hem. ;)
Ofrivillig karlmagnet
Allvarligt talat...varför tenderar karlar att dras till MIG när det finns så jäkla många heterosexuella flickor i världen?!
Bara igår var det inte mindre än tre (jobbrelaterade) manliga kontakter som uttryckte sitt gillande. Från översvallande mejl till uppskattande blickar och kommentarer till rena kärleksförklaringar.
Hallå?!?
Är det jag som är dålig på att signalera mitt ointresse eller är det de som är dåliga på att läsa av mina signaler?
Malin in Kisa-san mode
Har bytt ringsignal på jobb-dutten idag...
Hm...ja. ;) Och så har jag ägnat hela kvällen åt att läsa Sekai-ichi Hatsukoi (avverkar mangavolymerna på löpande band här - nu är det inte många kvar och den tanken fyller mig med PANIK!). Istället för att fortsätta måla skrivbordet (inte mycket kvar nu - jag borde se till att bli klar!) eller skriva på Sherwood-romanen (jag är mitt i värsta romantiska scenen - hur kan jag lämna mina karaktärer vind för våg i detta läge?!) som jag kanske hellre borde ha gjort.
Men det är det där förbaskade fenomenet som kallas Yaoi...my nose just starts bleeding and I just can't help myself! :O
Fangirl moment...
Malins datasupportbeteende
Datorn (dum): *krångel, krångel, gör-inte-som-Malin-vill*
Malin (hysterisk): VRÅÅÅL!!! *kontaktar supporten* Uuuääähh, det funkar inte, vad är det för fel?! Buhuuu!!!
Supporten (lugn och tålmodig): Gör såhär och såhär.
Malin (skeptisk): Mhm... *testar*
Malin (lycklig): JAAA!!! Nu funkar det! Tack så jättemycket! Wiiiiieee!!!
Gurk-Malin
Jag är extremt lättpåverkad. Det är jag mycket väl medveten om.
Idag gav chefen mig i uppdrag att inleda bokslutsrevisionen av ett företag som bland annat producerar saltgurka. I början satt jag och tänkte att det nog vore gott med lite saltgurka ändå - och framåt slutet av arbetsdagen hade jag kommit till det stadiet att jag trodde att jag skulle bli knäpp om jag inte fick äta saltgurka nu nu NU.
Så på hemvägen slank jag in i mataffären och köpte - en burk saltgurka. Och ett paket mjölk. :P
Blame the victim?!
Jag hade en vidrig mardröm inatt. Jag levde under dödshot och var tvungen att hålla mig gömd i skogen. När jag någon gång kontaktade folk fick jag bara höra att "jamen, om du bara inte är så PROVOCERANDE och svarar emot så kan säkert du och [den potentiella mördaren] leva i fred med varandra". Att jag hotades till livet var således helt och hållet mitt eget fel, i andras ögon. Och om jag bara förminskade mig själv och stod ut med att bli nertrampad utan att klaga så skulle allting bli så bra, så bra.
Jag var helt förstörd när jag vaknade. Blev tvungen att ringa syrran och avreagera mig lite. Både hon och jag vet precis vad den här drömmen handlar om. Men det är en behandling som vi inte finner oss i längre.
Usch. Men nu släpper vi nattens fasor och försöker göra den här tisdagen till en bra dag, tycker jag. God morgon på er!
Vad det är skönt att ha ett stillsamt kontorsjobb...
Utsikt från fönstret i mitt arbetsrum idag. Två våghalsiga typer som hackade loss istappar från stuprören. Jag satt på helspänn och bara väntade på att någon av dem skulle ramla ner och slå ihjäl sig. :O
Malin på dansskola
Idag har renovering av skrivbord inletts. Röja undan alla lager av papper och böcker och annat som samlats ovanpå det (tog halva dagen) och sedan slipa och måla på ett lager grundfärg (tog andra halvan av dagen).
Och nu ikväll har jag varit iväg och DANSAT minsann! :D Syrran följde med - vilket jag är evigt tacksam för, för jag hade inte fixat det på egen hand.
Det var inte alls så obehagligt som jag trott att dansa framför en gigantisk spegel tillsammans med en massa andra människor. Men svårt var det! Och vilket jäkla tempo läraren höll! Jag hängde inte alls med. Och dessutom var det lite väl mycket jucka-och-skaka-rumpa för min smak i koreografin, det kändes inte allls bekvämt. Just den här kursen var visst inriktad på "Commercial/MTV jazz"...inte alls så mycket jazz- och showdans, så som jag föreställt mig det. :S
Framåt slutet av passet delade läraren in oss i två grupper, så att hälften av oss skulle dansa medan de andra satt framför oss och glodde på oss. Fram till dess hade det känts ganska okej att skutta runt i salen, men DÄR gick verkligen Malins gräns. Jag drog mig bort mot dörren, och smet ut i samma ögonblick som musiken började. Dansa inför publik - fan heller! :O
Slutsats? Det blir ingen danskurs för mig i vår. Visst är jag lite besviken över det, men samtidigt känns det bra att jag inte lyssnade på Ångestmonstret (som försökte få mig att stanna hemma ikväll) utan faktiskt gick dit och provade. Det får ändå ses som en liten seger. :)
Helgen mellan två terminer
Intorkade kattspyor på köksgardinen (oklart hur länge de funnits där, men kissen verkar må bra i alla fall så det är nog lugnt) och rastlöshetsångest över att höstterminen är över (dämpad genom en stunds kurser-hösten-2014-surfande på Antagning.se). Jag måste säga att jag haft bättre lördagsmorgnar.
Men det utvecklades till en helt okej dag ändå. Syrran och jag gav oss ut i snön och shoppade loss på en lördagsöppen loppis. Malin-blir-alldeles-yr-mycket folk där, men det gick faktiskt riktigt bra. Sedan bar det av hem till mammas svärmor för födelsedagsmiddag.
Nu ikväll hade jag tänkt påbörja renoveringen av mitt skrivbord, men det får nog bli lite romanskrivande istället. Imorgon ska jag gå på prova-på-tillfälle på danskursen som jag vill börja gå. Syrran ska följa med - tack och lov, för annars är risken stor att jag inte kommer mig för att ta mig in genom dörren till dansstudion ens.
Men men...det är imorgon det. Nu bär det av till Sherwoodskogen! :)
Studienarkomanen går i mål igen
Tandläkartortyr
Jag överlevde tandläkarbesöket. Det gick faktiskt ovanligt smidigt att dra ut den här visdomstanden (jämfört med tidigare skräckupplevelser). Och det blev billigare än vad jag hade räknat med (fast egentligen tycker jag inte att man borde behöva betala alls för att utsättas för sådan här tortyr - man borde snarare FÅ betalt!).
Jag brukar alltid be om att få med mig utdragna tänder hem. Lite creepy kanske. :P
Tandläkarbesöket var vid lunchtid och chefen tyckte inte att jag skulle komma tillbaka och jobba något mer efteråt utan att jag skulle gå hem och vila mig istället. Men jag hade ett kundmöte inbokat på eftermiddagen, så jag kämpade på ett par timmar där på eftermiddagen. Halva huvudet var bedövat och jag kunde knappt prata och jag fick inte äta och jag kände mig allmänt mongo. Så jag gick hem så fort kundmötet var avklarat.
Sedan lade jag mig och sov i flera timmar. Egentligen borde jag ha pluggat, men jag orkade inte. Så det har jag fått panikgöra nu på kvällen. Jag är långt ifrån klar och deadline för samtliga uppgifter är imorgon kväll och jag vet inte hur jag ska lyckas med det...men det löser sig förhoppningsvis. Hur som helst orkar jag inte mer ikväll, så det får bli ett av morgondagens bekymmer. Nu ska jag sova igen. Natti!
16 januari
Idag är det exakt två år sedan jag började praktisera i Körsbärsdalen (oj oj oj, vad jag har utvecklats sedan dess!).
Det är även mitt finaste Lyckopillers födelsedag idag...
Hm, och så ska jag till tandläkaren och dra ut en visdomstand senare idag...men det behöver vi ju inte tänka på nu, nu ska vi bara vara glada, tycker jag. :)
Trevlig 16 januari på er, allihop! :D
33 år blir han idag, mitt fina Lyckopiller. Första gången vi träffades var han 21 och jag hade precis fyllt 14. Herregud, vad tiden går fort!
"Vad är det för momssats på kokain?"
Detta var alltså revisorsassistentens spontana fundering kring aktuell nyhetshändelse. Jag är nog lite yrkesskadad, misstänker jag. ;)
(Inte för att jag tror att de som ägnar sig åt kokainförsäljning rapporterar in någon moms överhuvudtaget till Skatteverket. Just saying.)
Varulvsflickan
Jag har stundtals känt mig jävligt miserabel de senaste dagarna. Ångest, tomhet, sorg. En bottenlös förtvivlan som kommit och gått. Men jag har inte kunnat hitta någon vettig anledning till detta. Jag menar, jag har det ju bra...så vad är problemet?!
För en stund sedan insåg jag precis vad som är problemet. Det är nämligen fullmåne imorgon. Åååååhh!!! Tänk att jag inte hade koll på det. Helt otroligt.
Med tanke på att jag alltid mår skit (ångest eller sömnsvårigheter eller irritation eller varför inte allt på en gång) vid fullmåne så borde jag egentligen ha ett schema över detta helvetiska fenomen ständigt lättillgängligt, så att jag är beredd när det händer. Undrar om det finns någon app... *börjar blippa med dutt-dutt-telefonen*
Lugnande
Jag hade ångest igår också. Men tack vare systersällskap och barndomsnostalgi i form av Villervalle i Söderhavet blev jag så pass lugn att jag kunde sova riktigt gott inatt. Inte ofta det händer.
Mardrömsnatten
Jag hade en hemsk natt inatt. Mardrömmar, ångest, långa stunder av vakenhet. Tjugo i tre ringde jag till syrran och pratade i nästan en halvtimme. Kissen kröp ihop intill mig och spann. De tog hand om mig väldigt bra, både syrran och kissen. Men sedan kom ångesten tillbaka igen. Fan, vad jag hatar nätter! Skönt att det är morgon nu.
God morgon på er.
Vad är det för FEL på folk?!
Imorse ägnade jag en stund åt att googla på aborter, inför sista inlämningsuppgiften i genuskursen. Och då ramlade jag över en artikel (eller ja, egentligen flera) som gjorde mig så jävla upprörd.
Alltså...för mig har KD alltid representerat den religiösa ondskan inom svensk politik. Men nu har det visst kommit ett nytt parti som är ÄNNU VÄRRE. Högst upp på sin agenda sätter de abortmotstånd och homofobi och allmän trångsynthet. Fast de kallar det förstås inte för det, utan för "traditionella kristna värderingar". Suck.
FUCK. YOU. MORONS. (Och välkomna till 2000-talet. Eller nä förresten, ni kan gott stanna i medeltiden - där ni hör hemma.)
Men de erkänner i alla fall att det är från KD och SD (riksdagens största puckopartier) som de främst kommer att försöka sno väljare...så på något sätt verkar de ändå inse själva att det mest är idioter som kommer vilja rösta på dem.
Uuuuääääähhhh!!! Jag skulle väl egentligen kunna skriva flera kilometer text om hur jävla dumma i huvudet dessa människor är...men det har varit en lång dag idag och jag är väldigt trött (och att tänka på hur störda människor det finns här i världen gör mig ännu tröttare), så jag orkar inte riktigt det just nu. Men ni fattar nog ändå.
Så vi tar och avslutar det här inlägget nu. Och lyssnar på en peppande The Ark-låt istället. En vacker godnattvisa över den mörka samhällsutvecklingen.
'Cause if you fight love, you're always a loser...
Brrrrr!!!
Men vad är det här?! Jag höll seriöst på att frysa ihjäl under promenaden till jobbet. :O
Det hade känts lite mer okej om denna snömängd och iskyla kommit i december, kring jul och nyår...men att vintern kommer släntrande såhär i januari - då tycker jag att den lika gärna kunnat låta bli att komma överhuvudtaget. Det är inte universitetet, det här, vi tillämpar inte akademisk kvart...kom i tid eller kom inte alls! Dumma vinter...
Nu vill jag ha VÅR!!!
Kärleksfullt årsmöte
Större delen av dagen har tillbringats på årsmöte med Pride-familjen. Och det har gått jättebra. Tror jag.
Jag "kom ut" som psykfall inför styrelsen. Det hade jag inte riktigt tänkt faktiskt. Men en av punkterna på dagordningen var hur man fungerar som person, vad som krävs för att man ska må bra och vilken typ av kommunikation man föredrar. Och så gick vi laget runt och öppnade upp oss kring detta. Och jag mumlade, med blicken fäst i bordsskivan, att jag föredrar skriftlig kommunikation och hatar att vara i centrum...och att jag har social fobi. Så nu har det blivit fört till protokollet.
När jag lite senare skulle läsa upp revisionsberättelsen frågade Pride-familjens överhuvud om jag ville att hon skulle läsa istället för mig. Det gjorde mig riktigt rörd. Men jag sa att det gick bra. Och så läste jag själv. Inte hela revisionsberättelsen, men det som var väsentligt och som jag trodde att personer som inte är så insatta i ekonomi (alla närvarande utom jag alltså) skulle fatta - vilket blev typ hälften av det jag skrivit.
I övrigt yttrade jag mig inte speciellt mycket under dagen. Jag satt mest och lyssnade och iakttog. De är så fina och kloka, människorna i Pride-familjen. Jag tycker om att vara omgiven av dem, att känna den värme och kärlek som liksom ligger i luften. Det känns verkligen som om de accepterar mig precis som jag är (att Ångestmonstret sedan vrålar åt mig att de egentligen inte alls gillar mig utan mest tycker att jag är jobbig kan vi ju skita i, tycker jag).
Efter att jag läst revisionsberättelsen släppte de mesta av spänningarna, så då kände jag hur jag blev alldeles matt. Jag blev plötsligt så himla trött, och satt under resten av mötet och försökte dölja mina gäspningar. Jag hoppas verkligen inte att någon tog illa upp och trodde att jag var uttråkad, för så var det absolut inte. Det var bara en av mina vanliga post-press-reaktioner.
Prioriteringar och funderingar
Vad det är skönt att komma hem till en nystädad lägenhet och undanstökad disk och uttagna sopor. Jag vet verkligen inte hur jag ska klara mig den dag syrran får jobb eller praktikplats och inte har tid att ta hand om mitt hem längre.
Men nu är det bara en vecka kvar av höstterminen, och efter det kommer jag "bara" ha en officiell sysselsättningsgrad på 125 % (även om det säkert blir mer i och med att vi snart går in i högsäsongen på jobbet)...så förhoppningsvis kommer jag framöver orka engagera mig lite mer i sådant som rör mitt hem än vad jag gjort nu under höstterminen.
Det låg förresten även ett brev och väntade på mig när jag kom hem från jobbet idag. Årsbesked från CSN. Med den "glädjande" upplysningen om att den återstående återbetalningstiden för min studieskuld är beräknad till 24 år. Yay... :S
Nu ska jag snart gå och lägga mig. Imorgon är det årsmöte med styrelsen i Pride-familjen, och jag ska närvara i egenskap av föreningens revisor. Jag är jäkligt nervös, främst av två anledningar...
1) Neptune kommer att vara där.
2) Jag kommer högst sannolikt att behöva läsa upp (och förklara) den en A4-sida långa revisionsberättelse jag skrivit.
Angående revision så läste jag en ytterst störande notis i branschtidningen idag. Den hade rubriken "Revisor - snart ett kvinnoyrke?". Under denna rubrik fick läsaren veta att andelen kvinnliga revisorer ökat från 24 % år 1995 till 34 % år 2013. Hallå?! Hur kan en ökning med 10 procentenheter, till ynka 34 %, under en så lång period som 18 år betraktas som att det håller på att bli kvinnodominerat?! Nog för att jag ämnar bidra till den utvecklingen...men vi är inte där än, inte på långa vägar. Det är fortfarande ett gravt mansdominerat yrke. Och det är väl därför som 34 % kvinnor anses vara "mycket", antar jag.
Fake it 'til you make it
En av kollegorna öppnade dörren och jag hörde besökaren fråga efter chefen, och när han fick veta att chefen inte var inne frågade han efter mig istället. Så då tassade jag ut i korridoren för att kolla vem det var. Och när han fick syn på mig hälsade han igenkännande och kom klivande emot mig.
Och jag tänkte: "Vem FAN är det här?!"
Jag log glatt och hälsade och försökte febrilt komma på vem människan var. Han började prata om bokslut och inloggningsuppgifter och genomgångar och pärmar. Han frågade om jag hade hans inloggningsuppgifter till e-bokföringsprogrammet och jag svarade vagt att "det tror jag inte" men tänkte att "hur fan ska jag veta det när jag inte ens vet vem du är".
Då gav han mig inloggningsuppgifterna, och när jag loggade in dök ju namnet på hans företag upp på skärmen - och då fattade jag äntligen vem han var. Så då kunde jag börja slappna av lite. Och prata på mer obesvärat om hans bokslut (när jag nu visste vilket bokslut det faktiskt rörde sig om).
Allvarligt talat! Nog för att detta är en kund som jag inte träffat på över ett halvår och nog för att jag träffar en jäääkla massa människor i mitt jobb...men att vara så totalt nollställd inför en människa som jag faktiskt suttit ner och haft bokslutsgenomgång med så sent som i somras - det känns jäkligt illa faktiskt.
Jag vet att jag är kass på att lägga människors utseenden på minnet (eftersom jag sällan tittar direkt på människor utan hellre någonstans bredvid) men SÅHÄR jäkla kass trodde jag verkligen inte att jag var.
Nu är det bara att hoppas att mina skådespelartalanger räckte för att övertyga kunden om att jag visste precis vem han var så fort jag såg honom.
Paraplybeteende
Jag tänkte att vi skulle prata lite om paraplyer. Med tanke på att det regnar typ varje dag. (Det ryktas om att det snart ska bli askallt och snö, men det är fan tveksamt alltså.)
Jag har världens coolaste paraply. Kolla bara...
Men det är inte alltid som jag har det uppe, även om jag har det med mig och det regnar och sådär. För det är nämligen inte först och främst mängden regn som styr mitt paraplyanvändande. Det är mängden ANDRA PARAPLYANVÄNDANDE människor i närheten som styr.
Om jag inte ser någon annan (eller bara någon enstaka) som har sitt paraply uppfällt så vill ju inte jag sticka ut genom att vara den enda som går runt med paraply. (Huruvida det är en bra idé att ha just ett sådant paraply som jag har om man inte önskar sticka ut ur mängden är förstås en annan diskussion.)
Fast det är klart, om det regnar riktigt mycket så ger jag såklart fan i hur alla andra gör - då är jag mest glad över att kunna fälla upp mitt paraply. Men när det bara är lite grann, lite duggregn sådär...då blir det svårt. Då är det kolla-hur-alla-andra-gör som gäller.
Det som gör det hela ännu mer komplicerart är funderingar kring om människorna omkring mig ser att jag har ett paraply som sticker upp ur väskan och tycker att jag är konstig som inte använder det trots att det regnar. Vad är konstigast - att låta bli att använda ett paraply som man har med sig eller att använda paraply trots att ingen annan gör det?
Sådana här saker kan jag fundera över i evigheter.
Wake me up...please!
Alltså, mina drömmar...de skrämmer mig faktiskt! Inatt drömde jag till exempel att jag stalkade Westlife. Hallå?! :O
Jag lyckades tydligen ta mig in backstage, och där fanns det visst något slags restaurangkök där jag blev sittande på golvet och diskuterade morötter och potatis och idoldyrkan med Shane och Brian.
Seriöst...vad är detta?!
Norrköping mot rasism!
Ikväll har syrran och jag deltagit i ett fackeltåg mot rasism i Norrköping. Det var massor av folk där, mycket mer än vad jag hade väntat mig. Vilket kändes väldigt fint (med tanke på syftet med demonstrationen) men samtidigt läskigt (med tanke på min inställning till folksamlingar).
Tänk att det finns så många fina människor här i stan och tänk att ett så fredligt och solidariskt evenemang kan samla så himla mycket folk en vanlig tisdagskväll.
Det finns nog hopp för mänskligheten, trots allt. :)
Stirrig Malin med stöttande lillasyster i folkmassan.
Och så satte näsblodet igång igen...
Oh dear...jag har verkligen ingen moral ibland! Jag hade tänkt börja den här dagen med utövande av yoga och undanstädande av julsaker och läsande av kurslitteratur.
Men vad tror ni att jag faktiskt har gjort hela morgonen?
Börjat läsa mangaversionen av Sekai-ichi Hatsukoi...
Awww...sweet! Malin = HAPPY!!!
(Ja-jag-vet-jag-är-fullkomligt-hopplös!)
Brutalt uppvaknande
Jag vet att det är en röd dag idag. Men jag är i alla fall uppe och har ätit frukost och tagit morgonmedicinerna och borstat tänderna och duschat och klätt på mig. Det är liksom lite svårt att sova vidare med en mensvärk från helvetet och en katt som utför terrordåd mot en för att få upp en ur sängen. Just saying.
Katniss, Bella, Malin
Jag drömmer som bekant alltid mardrömmar. Och jag brukar vanligtvis ha "rollen" som mig själv i drömmarna. Men de två senaste nätterna har jag varit Katniss Everdeen respektive Bella Swan. Mycket märkliga upplevelser!
Det handlade lite vagt om en förtryckande stat i den första drömmen och lite vagt om vampyrer i den andra, men annars hade drömmarna inte särskilt mycket med The Hunger Games eller Twilight att göra. Förutom att jag var historiernas protagonister då. (I övrigt var dessa drömmar precis som mina drömmar brukar vara - jävligt obehagliga och fick mig att vakna alldeles sjöblöt av svett och med värsta råångesten.)
By the way så har jag en känsla av att jag grottar ner mig liiite för mycket i mina nördområden. ;)
Inre motsättningar
Om några veckor drar vårens danskurser igång och jag skulle så gärna vilja gå en kurs i jazz- och showdance. Har drömt om detta i flera år(!) vid det här laget. Och nu har jag faktiskt gått så långt att jag skrivit in terminens kursstart och prova-på-tillfälle och sådana saker i kalendern. Så nu sitter jag här med råångest och överlägger med mig själv huruvida detta är så klokt egentligen. Ska jag verkligen gå dit, jag kommer ju ändå bara få panik och rusa därifrån, jag kommer förmodligen inte känna någon där och alla andra är säkert mycket duktigare än vad jag är, tänk om man måste uppträda inför publik som någon slags vidrig final vid kursens slut, hur fan kan jag ens överväga att utsätta mig själv för allt detta?!? Gaaah...jag får psykbryt snart!
Storshopping för Lill-Malin
Jag bestämde mig för att sluta tidigare från jobbet idag, och så åkte syrran och jag och shoppade några timmar. :) Det blev en hel del rosa och Hello Kitty. Just nu sitter jag i min nyinköpta ljusrosa morgonrock med vita hjärtan och volanger på och överväger huruvida jag ska hänga upp min nya Hello Kitty-taklampa ikväll eller om jag ska vänta med det till imorgon. :P Käre värld...what is happening to me?! Hur långt ska den här feminiserings- och infantiliseringsprocessen gå egentligen?! :O Jag bara undrar...
Mitt liv med Liberace
Ingen känner mig så väl som min kära syster. När jag kom hem från jobbet idag låg det ett paket på hallbordet, innehållande en film som jag på något sätt lyckats missa totalt. Den kom ut förra året, den bygger på en sann kärlekshistoria mellan två bögar, den yngsta av pojkarna påminner starkt om Justin, åldersskillnaden är i värsta Junjou Romantica-stilen...gaaah, I'm so happy! :D
Syrran tyckte att jag behövde detta, nu när jag snart står helt utan olästa Junjou Romantica-volymer. Och hon har fullkomligt rätt! Så nu har kissen och jag haft filmkväll...sådan matte, sådan katt. ;)
Glädjande chockbesked
Jag fick precis veta att jag fick VG på examinationsuppgiften i japansk grammatik och japanska bastecken. 31 poäng av 35 möjliga. WTF?! Här var jag liksom mer eller mindre övertygad om att det skulle bli omtenta! Inte så att jag klagar alltså...jag blev bara så himla förvånad.
Det lönar sig visst att grotta ner sig i Yaoi. ;)
Att gå mot strömmen är inte alltid en bra idé
Fy satan!!! Jag mötte denna hjord av människor när jag skulle gå hem till syrran igår eftermiddag. Jag började försiktigt tränga mig fram genom folkmassan, tänkte att "det tunnar väl ut snart, SÅ jävla många kan de väl inte vara" - men jo, SÅ jävla många kunde de tydligen visst vara.
Det verkade aldrig ta slut, jag fastnade mitt i gröten, kunde bara långsamt ta mig framåt, fick kommentarer av folk jag mötte (en del skämtsamt medlidande, andra nedlåtande och idiotförklarande), drabbades av panik och trodde fan att jag skulle dö där och då.
När jag äntligen kom loss och tog mig ut på andra sidan sprang jag som en vettvilling sista biten fram till mitt mål. Syrran kom just ut ur sin port - och överfölls av ett hysteriskt vrak (sin storasyster) som behövde lugnas och tröstas efter denna traumatiska upplevelse.
Tack och lov blev resten av kvällen betydligt lugnare.
