Katt på hett plåttak
Nu känner jag mig riktigt hemma minsann. Har tagit av mig stövlarna och springer nu runt på kontoret i mina randiga Hello Kitty-strumpor...hoppas att det inte kommer några kunder i eftermiddag! ;)
Har även öppnat fönstret i mitt rum, eftersom det är så varmt idag. Men undre delen av fönstret satt fast stenhårt, det gick bara inte att öppna. Så jag fick öppna den ena lilla överdelen. Hm...kan det vara för att hindra taktokiga Malin från att klättra ut?! ;)
Mitt fönster i januari. Nu är det lite mindre snö och lite mera sol. :P
Har även öppnat fönstret i mitt rum, eftersom det är så varmt idag. Men undre delen av fönstret satt fast stenhårt, det gick bara inte att öppna. Så jag fick öppna den ena lilla överdelen. Hm...kan det vara för att hindra taktokiga Malin från att klättra ut?! ;)
Mitt fönster i januari. Nu är det lite mindre snö och lite mera sol. :P
Sifferdjungel
Jag vaknade kvart över fem imorse. Pigg och glad och kunde knappt bärga mig innan jag fick komma till jobbet och ta tag i det kluriga uppdraget jag började med igår eftermiddag. :D
Nu sitter jag här och sliter mitt hår över kunder som envisas med att upprätta bokslutet själva trots att de inte ens kan skilja mellan debet och kredit. "Klurigt" är inte rätta ordet - "helvetiskt" ligger mer nära sanningen. :mad:
Nu sitter jag här och sliter mitt hår över kunder som envisas med att upprätta bokslutet själva trots att de inte ens kan skilja mellan debet och kredit. "Klurigt" är inte rätta ordet - "helvetiskt" ligger mer nära sanningen. :mad:
För mycket?
Nu är jag trött. :tired: Har ägnat kvällen åt att skriva en värdelös litteraturanalys.
Det är faktiskt jobbigt att plugga halvtid samtidigt som man jobbar heltid (påminn mig om att jag har sagt det, för det kommer jag garanterat ha förträngt tills ansökan inför höstterminen öppnar). Och jag känner att presterar under min förmåga när det gäller studierna. Helt enkelt för att jag inte orkar. Och det gör mig så frustrerad, för jag vet ju att jag kan bättre egentligen.
Hur fan ska jag kunna skriva magisteruppsatsen på heltid senare i vår?! Samtidigt som jag (förhoppningsvis) fortsätter med heltidsjobb och halvtidsstudier! :S
Jaja...det blir ett senare problem. Nu ska jag bara stänga av datorn och gå och lägga mig. Godnatt!
Det är faktiskt jobbigt att plugga halvtid samtidigt som man jobbar heltid (påminn mig om att jag har sagt det, för det kommer jag garanterat ha förträngt tills ansökan inför höstterminen öppnar). Och jag känner att presterar under min förmåga när det gäller studierna. Helt enkelt för att jag inte orkar. Och det gör mig så frustrerad, för jag vet ju att jag kan bättre egentligen.
Hur fan ska jag kunna skriva magisteruppsatsen på heltid senare i vår?! Samtidigt som jag (förhoppningsvis) fortsätter med heltidsjobb och halvtidsstudier! :S
Jaja...det blir ett senare problem. Nu ska jag bara stänga av datorn och gå och lägga mig. Godnatt!
Malin och Medicinberget
Jag tog en sväng förbi apoteket på hemvägen idag (eller "sväng" kanske inte är rätta ordet - apoteksdatorn krånglade så det tog typ en halvtimme). Efter mycket om och men fick jag dock ut mina två adrenalinsprutor, tre inhalatorer à 120 doser, 294 antidepp och 100 allergitabletter...
Hela kalaset gick på en svindlande summa av...36 kronor och 45 öre!
Herregud, jag trodde nästan att det var ett skämt. Men det var det inte. Det var högkostnadsskyddet. Halleluja! :D
Hela kalaset gick på en svindlande summa av...36 kronor och 45 öre!
Herregud, jag trodde nästan att det var ett skämt. Men det var det inte. Det var högkostnadsskyddet. Halleluja! :D
Lekande lätt
"Jag tänkte du skulle hjälpa mig med en sak", sa chefen imorse. Och jag trodde att det skulle vara något komplicerat, för han var noga med att instruera mig om vad han ville ha gjort och varför det var så viktigt att jag gjorde det.
Men det tog typ bara fem minuter. Göra ett häfte av föregående års årsakt, starta upp ett nytt räkenskapsår i revisionsprogrammet, skriva ut ett nytt försättsblad, lägga upp en ny årsakt. That's it. Och när jag lade in alltihop på chefens bord undrade jag lite smått om jag kanske missuppfattat något. Liksom, var detta verkligen ALLT jag skulle göra?! Det undrar jag fortfarande. :question:
Telefonstatistik
Jag har varit hos psykologen idag. Vi pratade bland annat om mina framgångar på telefonfronten. Sedan vårt senaste samtal har jag fört statistik över alla gånger jag svarat i telefon på jobbet...
Ser ni ett visst mönster här? Jag såg det inte förrän psykologen gjorde mig uppmärksam på det. Jag svarar inte i telefon på måndagar! :O Jag bara gör inte det. Och jag tror jag fattar varför. Då har jag ju liksom varit hemma i två dagar, så jag har inte "vanan inne" så att säga. Och det tar ett tag (till tisdagen) innan jag kommer igång igen.
Nu ska jag inte träffa psykologen förrän om två veckor igen. Och till dess har jag fått i läxa att ta emot TRE portsamtal eller TVÅ externa samtal varje dag. :bigeyes: Hon tyckte att vi skulle säga fyra portsamtal och tre externa, men jag vägrade. Sakta i backarna! Man får vara nöjd med det lilla liksom. Det är ju inte längesen jag inte svarade överhuvudtaget.
Ser ni ett visst mönster här? Jag såg det inte förrän psykologen gjorde mig uppmärksam på det. Jag svarar inte i telefon på måndagar! :O Jag bara gör inte det. Och jag tror jag fattar varför. Då har jag ju liksom varit hemma i två dagar, så jag har inte "vanan inne" så att säga. Och det tar ett tag (till tisdagen) innan jag kommer igång igen.
Nu ska jag inte träffa psykologen förrän om två veckor igen. Och till dess har jag fått i läxa att ta emot TRE portsamtal eller TVÅ externa samtal varje dag. :bigeyes: Hon tyckte att vi skulle säga fyra portsamtal och tre externa, men jag vägrade. Sakta i backarna! Man får vara nöjd med det lilla liksom. Det är ju inte längesen jag inte svarade överhuvudtaget.
Ser du stjärnan...
När det gäller filmer som kan göra mig harmonisk, så finns det flera alternativ. Men ikväll blev det Star. Rent intellektuellt vet jag att det är en jäkla skitfilm. FLN-litteratur, skådespeleri som lämnar mycket övrigt att önska, bristande logik i både handling och rekvisita...men vad fan, jag ÄLSKAR den här filmen! Och boken. :D
Ångestdämpning
Söndagsångesten kom krypande, så jag tog ett skumbad. Och som bekant blir jag ju helt groggy då. Så nu är det rätt lugnt. :P
Ska nog tillbringa resten av kvällen med att se en film tillsammans med kissen. Det är också rätt rogivande. :thumbup:
Ska nog tillbringa resten av kvällen med att se en film tillsammans med kissen. Det är också rätt rogivande. :thumbup:
Den gyllene staten
Idag har jag varit i Kalifornien. Ja, inte på riktigt (förstås och tyvärr), utan via två resefilmer som min söta syster har köpt åt mig. :) San Francisco verkar så himla UNDERBART och jag önskar verkligen att jag får möjlighet att åka dit IRL någon gång...
Drömresan i lågbudgetformat.
Kollage av bilder jag mycket fräckt stulit från nätet. Det är Castro, Alcatraz, Union Square och Golden Gate Bridge.
Drömresan i lågbudgetformat.
Kollage av bilder jag mycket fräckt stulit från nätet. Det är Castro, Alcatraz, Union Square och Golden Gate Bridge.
Snart ska de skära i mig
Om 22 dagar ska jag få min monstertå opererad. När det var flera månader kvar kände jag mig inte så jättenervös, men nu börjar det ju faktiskt närma sig... :bigeyes:
Vad jag minns så handlade mina drömmar inatt inte om något annat än den stundande operationen. Jag tänker på den väldigt mycket även i vaket tillstånd och jag tycker att knölen växer till gigantiska proportioner och känns och gör ont hela tiden...men förmodligen är det mest inbillning.
Vad jag minns så handlade mina drömmar inatt inte om något annat än den stundande operationen. Jag tänker på den väldigt mycket även i vaket tillstånd och jag tycker att knölen växer till gigantiska proportioner och känns och gör ont hela tiden...men förmodligen är det mest inbillning.
Är det konstigt om man blir lite kär eller?!
Läste precis något väldigt fint på Taylor Swift Sweden.
Wow...hon är verkligen en sjukt fin människa!
Wow...hon är verkligen en sjukt fin människa!
Överväganden
Jag måste säga att jag är riktigt imponerad av mig själv. Nu har jag hittat tio (TIO!) sommarkurser jag kan tänka mig att läsa. Eller åtta då, för de två sista är mest en nödlösning. För pessimist som jag är inbillar jag mig att jag inte kommer komma in på någon av dem jag prioriterat högst...
Jag trodde aldrig att jag skulle kunna hitta så här många intressanta sommarkurser i år, med tanke på att jag redan har läst de bästa kurserna. Men det som chockar mig ännu mer, är att jag faktiskt överväger att inte plugga alls i sommar (förutsatt att jag har ett jobb förstås). Jag som har pluggat konstant sedan augusti 2007. Jag som sagt att jag vill plugga until the day I die.
Jag överväger alltså nu att ta tio veckor ledigt från studierna. Det är en jäkligt skrämmande tanke. :bigeyes: Men samtidigt tror jag att det skulle vara skönt att få uppleva en sommar utan deadlines och vetenskapliga artiklar. Riktigt avkopplande. Eller så kommer jag bli helt knäckt av abstinens. :question:
Jag trodde aldrig att jag skulle kunna hitta så här många intressanta sommarkurser i år, med tanke på att jag redan har läst de bästa kurserna. Men det som chockar mig ännu mer, är att jag faktiskt överväger att inte plugga alls i sommar (förutsatt att jag har ett jobb förstås). Jag som har pluggat konstant sedan augusti 2007. Jag som sagt att jag vill plugga until the day I die.
Jag överväger alltså nu att ta tio veckor ledigt från studierna. Det är en jäkligt skrämmande tanke. :bigeyes: Men samtidigt tror jag att det skulle vara skönt att få uppleva en sommar utan deadlines och vetenskapliga artiklar. Riktigt avkopplande. Eller så kommer jag bli helt knäckt av abstinens. :question:
Spec stämmer med belopp i huvudbok och årsredovisning
Ännu en arbetsvecka är till ända. Och även om jag är svintrött, så känns det ändå bra. Jag trivs. Jag utvecklas. Jag har hittat hem. :)
Ja, jag börjar faktiskt känna mig riktigt hemma. Idag var jag ensam på kontoret på lunchen, och då ringde det två gånger och jag svarade utan att tveka. Jag släppte till och med in en IT-gubbe som kom och ringde på dörren och visade honom vart han skulle, det kändes lite läskigt men det gick.
I början av praktikperioden såg jag till att klä mig riktigt propert. Jag försökte verkligen "se ut som en revisor". Det gör jag inte nu. ;) Idag har jag till exempel rödorange leggings, kort svart klänning, en tröja med emotryck och det största örhänge jag äger. Och så min röda slinga i håret och svarta stövlar med nitar på förstås. :P
Har även börjat Malin-anpassa mitt arbetsrum lite. I alla fall datorn...
Screenshot från min jobbdator.
Nu är det vååår!
Inatt fick jag sova hela natten. Vaknade inte förrän kvart över fem. Och hade jag mardrömmar är det i alla fall inget jag kommer ihåg nu. :thumbup:
Och idag är det vår i luften. Varmt och fint och härligt. :)
Min reaktion är förstås inte fullt lika extrovert. Men känslan är densamma.
Och idag är det vår i luften. Varmt och fint och härligt. :)
Min reaktion är förstås inte fullt lika extrovert. Men känslan är densamma.
Häxan fortsätter att sprida skräck
Innan lunch idag fick jag ett nytt uppdrag tilldelat mig. Reflekterade inte särskilt mycket över det, utan började kopiera underlag och lägga upp en ny årsakt. Det går på rutin numera, jag börjar bli riktigt duktig. :)
Men så plötsligt upptäckte jag något alldeles förskräckligt. Vem var det som upprättat detta bokslut, om inte Häxan från Karmanjaka?! :O Och då blev det förstås oro i Körsbärsdalen. Och jag hoppades innerligt att jag inte skulle hitta några fel i bokföringen som jag skulle bli tvungen att meddela henne. :bigeyes:
Det var förstås en fåfäng förhoppning. För hittills har jag inte granskat en enda felfri årsredovisning. Det är alltid något som behöver rättas till. Så också den här gången. Det dröjde inte alltför länge innan jag upptäckte några poster som var felaktiga. Och då fick jag verkligen panik. Jag ville inte, ville inte, ville INTE att det skulle vara fel. Så jag kontrollräknade typ tusen gånger.
Men till slut fick jag ändå konstatera att det faktiskt var fel. Och jag blev tvungen att rödmarkera. Det kändes så himla läskigt! Och än är jag inte klar med granskningen, det kommer säkert att bli fler rödmarkeringar innan jag är färdig. :| Och sedan är det väl bara att vänta på Katlas vrålande entré...
Men så plötsligt upptäckte jag något alldeles förskräckligt. Vem var det som upprättat detta bokslut, om inte Häxan från Karmanjaka?! :O Och då blev det förstås oro i Körsbärsdalen. Och jag hoppades innerligt att jag inte skulle hitta några fel i bokföringen som jag skulle bli tvungen att meddela henne. :bigeyes:
Det var förstås en fåfäng förhoppning. För hittills har jag inte granskat en enda felfri årsredovisning. Det är alltid något som behöver rättas till. Så också den här gången. Det dröjde inte alltför länge innan jag upptäckte några poster som var felaktiga. Och då fick jag verkligen panik. Jag ville inte, ville inte, ville INTE att det skulle vara fel. Så jag kontrollräknade typ tusen gånger.
Men till slut fick jag ändå konstatera att det faktiskt var fel. Och jag blev tvungen att rödmarkera. Det kändes så himla läskigt! Och än är jag inte klar med granskningen, det kommer säkert att bli fler rödmarkeringar innan jag är färdig. :| Och sedan är det väl bara att vänta på Katlas vrålande entré...
En ond cirkel med en ljus mittpunkt
Idag sa chefen att han gärna vill behålla mig här en månad till. Som praktikant. "Och sen får vi se vad vi hittar på efter det."
Jippi, yay, fest och glädje överallt!!! :D
MEN. Det är en ekonomisk omöjlighet för mig att leva ännu en månad på 2800 kronor. Och om jag fortsätter som praktikant får jag ju inte ta studiemedel. Och för att få hjälp från soc får jag inte plugga, så då blir det ingen magisterexamen i år heller. :S
Åååh, varför kan inte chefen bara anställa mig?! Det låter ju som om han tänker göra det ändå så småningom. Så jag tycker att han lika gärna kan göra det NU.
Just nu sitter alla utom jag på kontoret i personalmöte. Förra gången fick jag vara med, men inte den här gången. Varför inte då? Pratar de om mig? Diskuterar min framtid inom företaget? Eller pratar de bara om sånt jag helt enkelt inte har med att göra? :question:
Jippi, yay, fest och glädje överallt!!! :D
MEN. Det är en ekonomisk omöjlighet för mig att leva ännu en månad på 2800 kronor. Och om jag fortsätter som praktikant får jag ju inte ta studiemedel. Och för att få hjälp från soc får jag inte plugga, så då blir det ingen magisterexamen i år heller. :S
Åååh, varför kan inte chefen bara anställa mig?! Det låter ju som om han tänker göra det ändå så småningom. Så jag tycker att han lika gärna kan göra det NU.
Just nu sitter alla utom jag på kontoret i personalmöte. Förra gången fick jag vara med, men inte den här gången. Varför inte då? Pratar de om mig? Diskuterar min framtid inom företaget? Eller pratar de bara om sånt jag helt enkelt inte har med att göra? :question:
Det är dyrt med droger
Imorgon ska jag börja med en ny medicin. Var på apoteket och hämtade ut den på väg hem från jobbet i eftermiddags. Höll på att få slag när jag såg prislappen - 1112 kronor! :bigeyes: Sedan insåg jag att det var vad medicinen skulle ha kostat om inte högkostnadsskyddet hade existerat och att jag i själva verket bara behövde betala 182 kronor. :thumbup: THANK GOD (eller staten)!
Ingen bokrea
Idag startar bokrean. Jag blev upprymd när jag fick veta det, och tänkte att jag skulle gå dit direkt efter jobbet. :D Men så tänkte jag lite till. På hur det brukar vara. Trängseln, kvävningskänslorna, paniken. :bigeyes: Så jag bestämde mig för att låta bli. Jag kommer gå direkt hem efter jobbet. Eventuellt in en sväng på apoteket och i mataffären, men that's it. Ingen bokrea.
Försöker intala mig själv att det inte bara beror på rädsla. Jag har ju faktiskt inga pengar. Och dessutom kommer min stödperson i eftermiddag, och jag vill gärna hinna snygga till lite hemma innan dess (för just nu ser det ut som ett smärre katastrofområde).
Så. Ingen bokrea. I alla fall inte idag...
Försöker intala mig själv att det inte bara beror på rädsla. Jag har ju faktiskt inga pengar. Och dessutom kommer min stödperson i eftermiddag, och jag vill gärna hinna snygga till lite hemma innan dess (för just nu ser det ut som ett smärre katastrofområde).
Så. Ingen bokrea. I alla fall inte idag...
Allrakäraste syster
Dagens plugghästproblem
Idag öppnade anmälan till sommarens högskolekurser. Men jag har redan läst i princip alla intressanta kurser som ges i sommar, så det var ett helsicke att hitta något att plugga. :( Har i alla fall lyckats få ihop tre historiekurser jag kan tänka mig att gå. Men det var inte alls lika spännande som tidigare år att bläddra igenom kursförteckningen. :S Så fort jag hittade något som verkade kul, insåg jag att "visst fan, den har jag ju redan läst". ;)
Ännu en märklig nyhet
Jag vaknade inte av någon mardröm inatt/imorse! :D
Istället drömde jag något mycket fint som fick mig att vakna med ett leende på läpparna och känna mig riktigt harmonisk. Och det är verkligen inte ofta det händer!
Det är allt jag tänker avslöja. Har man sagt A behöver man faktiskt inte säga B. Men ni kan ju lyssna på den här låten, för att förstå känslan jag hade när jag vaknade...
If I had only known how it feels to be yours...
Telenytt
Idag har jag inte svarat i telefon en enda gång på jobbet.
Herregud. Tänk att den dag skulle komma när detta faktiskt är något avvikande, något värt att skriva om, något ovanligt. :O Det känns rätt surrealistiskt. Men på ett bra sätt. :thumbup:
Just det faktum att jag inte har svarat i telefon kanske inte är fullt lika bra. :S Men jag får väl försvara mig med att det faktiskt inte har ringt så många gånger idag. Bara ett par externa samtal, och inga portsamtal.
Jag var dock ensam på kontoret hela lunchen. Så hade det ringt då skulle jag ha blivit tvungen att svara. Och jag tror faktiskt att jag skulle ha gjort det. :)
Herregud. Tänk att den dag skulle komma när detta faktiskt är något avvikande, något värt att skriva om, något ovanligt. :O Det känns rätt surrealistiskt. Men på ett bra sätt. :thumbup:
Just det faktum att jag inte har svarat i telefon kanske inte är fullt lika bra. :S Men jag får väl försvara mig med att det faktiskt inte har ringt så många gånger idag. Bara ett par externa samtal, och inga portsamtal.
Jag var dock ensam på kontoret hela lunchen. Så hade det ringt då skulle jag ha blivit tvungen att svara. Och jag tror faktiskt att jag skulle ha gjort det. :)
Duktig Flicka-syndromet försvinner inte bara för att det är helg
Jag har varit jäkligt effektiv i helgen, om jag får säga det själv. :) Sedan jag slutade jobbet i fredags eftermiddag har jag handlat, dammsugit och torkat golven, städat badrummet, bytt sand i kattlådan, tvättat, skrivit och lämnat in två litteraturanalyser, lagat mat till fem matlådor, bakat paj, diskat...
Mamma sa åt mig att jag skulle se till att vila och ta det lite lugnt också. Och det har jag faktiskt gjort (hör och häpna). Nu har jag till exempel ägnat flera timmar åt att skriva på romanen och knarka Taylors nya låt (som för övrigt passade väldigt bra till det jag skrev)...
Vad jag skrev om? Plantor, trädgårdsmästare och solen, fjärilslarver och fjärilar. :P Jag är medveten om att det låter som en handbok i trädgårdsskötsel, men det är det inte. Det är en roman om kärlek, krishantering och personlig utveckling. Det är bara det att jag är så barnsligt förtjust i metaforer och symbolik. :)
Romanens bildspråk.
Trams på hög nivå
Artikel i dagens NT.
Ledighetsreglerna var krångliga redan under min skoltid. Vilket gjorde att jag bad mamma sjukanmäla mig de gånger jag ville resa ner till Skåne. Mycket smidigare att bara ringa och säga "Malin är sjuk idag" än att hålla på och krångla med ansökningar hit och dit. :P Tur att mamma skötte det dock, för jag hade aldrig klarat av att ringa själv - när jag var 17 skulle jag ha föredragit att skolka och få ogiltig frånvaro än att lyfta den otäcka telefonluren. :S
Och efter resan lät hon mig stanna hemma från skolan en dag extra för att vila. ;)
Bortskämd? Kanske det. Men vad ska man göra då, när systemet är så jäkla stelbent. Kan ju tillägga att jag inte lärde mig mindre för det, mina betyg blev inte sämre och jag hade inga som helst problem med att komma in på högskolan. :)
Så låt för helsicke ungarna vara lediga när de behöver det!!!
Övningarnas dag
Idag har jag fått öva på småprat. Chefen kom in i mitt arbetsrum och satte sig och började prata konst. Jag blir alltid så himla stirrig och nervös när jag förväntas småprata, så det var riktigt nyttigt för mig. Tyckte att det gick ganska bra faktiskt. Eller i alla fall helt okej. :)
Tavlor av Bonnard, Munch, Monet och Zorn. (Den av Bonnard har jag förresten som färgplansch i mitt arbetsrum - det var så vi kom in på ämnet idag.)
Jag har även övat på mitt telefonsvarande. Jag svarade två gånger i porttelefonen och en gång på ett externt samtal idag. :thumbup: Det externa var från min psykolog, som ringde för att kolla om jag vågade svara. :P Det kom vi överens om (eller rättare sagt, hon övertalade mig till det) i måndags att hon skulle göra ett par gånger de närmaste veckorna.
Tavlor av Bonnard, Munch, Monet och Zorn. (Den av Bonnard har jag förresten som färgplansch i mitt arbetsrum - det var så vi kom in på ämnet idag.)
Jag har även övat på mitt telefonsvarande. Jag svarade två gånger i porttelefonen och en gång på ett externt samtal idag. :thumbup: Det externa var från min psykolog, som ringde för att kolla om jag vågade svara. :P Det kom vi överens om (eller rättare sagt, hon övertalade mig till det) i måndags att hon skulle göra ett par gånger de närmaste veckorna.
En månad i körsbärsoasen
Idag är det en hel månad sedan jag började på praktikplatsen. Och vad mycket som har hänt sedan dess! Jag har ju utvecklats massor, både yrkesmässigt och personligt. :thumbup:
Jag är dock för trött för att skriva mer nu. Syrran är här, så tänkte lägga den lilla energi jag har kvar på att umgås med henne innan det är dags att sova. :)
Jag är dock för trött för att skriva mer nu. Syrran är här, så tänkte lägga den lilla energi jag har kvar på att umgås med henne innan det är dags att sova. :)
Som ett brev på posten...
Finns det någon post jag avskyr mer än räkningar, så är det...
...det orange kuvertet!
Det påminner mig om två obehagliga faktum;
1) Mitt åldrande.
2) Min brist på inkomster.
...det orange kuvertet!
Det påminner mig om två obehagliga faktum;
1) Mitt åldrande.
2) Min brist på inkomster.
Vår vackra vita vintervärld
Önskar att jag hade min kamera med mig idag. Det är så himla fint ute! :D Helt vitt på taket och trädgrenarna. Stora snöflingor som virvlar runt i luften.
När jag skulle gå till jobbet imorse brydde jag mig inte ens om att plocka fram min mp3. Jag lyssnade på fågelsången och ljudet av snön under fötterna och tystnaden istället. Tittade på snön som lyste upp i mörkret. Det hade inte blivit plogat överallt och jag var glad över det, det kändes bra att pulsa fram genom stan.
Och när jag kom in på innergården vid jobbet...shit, det kändes helt magiskt! Så tyst och fridfullt, så vackert med de snötäckta träden och gångvägen där ingen hade gått före mig på morgonen. Det kändes nästan overkligt.
När jag skulle gå till jobbet imorse brydde jag mig inte ens om att plocka fram min mp3. Jag lyssnade på fågelsången och ljudet av snön under fötterna och tystnaden istället. Tittade på snön som lyste upp i mörkret. Det hade inte blivit plogat överallt och jag var glad över det, det kändes bra att pulsa fram genom stan.
Och när jag kom in på innergården vid jobbet...shit, det kändes helt magiskt! Så tyst och fridfullt, så vackert med de snötäckta träden och gångvägen där ingen hade gått före mig på morgonen. Det kändes nästan overkligt.
Kontroll över flöden
Sitter här på mitt arbetsrum och är nästan löjligt lycklig. Har idag upprättat mitt livs första "riktiga" kassaflödesanalys - och det gick jättebra! :D Har bara gjort det under utbildningen innan. På fiktiva företag. I grupparbeten, aldrig ensam.
Men nu var det på riktigt. Och jag klarade av det! :thumbup: Behövde visserligen be om lite hjälp framåt slutet när jag inte fick ihop det, men då visade det sig att de enda fel jag gjort var att sätta plus där det skulle vara minus och tvärtom på några ställen. No big deal. :)
Men nu var det på riktigt. Och jag klarade av det! :thumbup: Behövde visserligen be om lite hjälp framåt slutet när jag inte fick ihop det, men då visade det sig att de enda fel jag gjort var att sätta plus där det skulle vara minus och tvärtom på några ställen. No big deal. :)
Vad som är bra för mig...och vad som är mindre bra
Förresten, den där 13-kronors-medicinen jag hämtade ut idag...det var Imovane! :D Kommer inte ihåg om jag har berättat om det, men jag försökte förnya Imovane-receptet redan runt jul...men på något sätt försvann det i hanteringen, så när jag gick till apoteket för att hämta ut en ny ask för ett tag sedan så fanns det inget e-recept på Imovane. :| Men när jag var hos allergiläkaren idag bad jag om att få en lista på mina mediciner (jag har tydligen åtta stycken nu - fatta, ÅTTA!!!) och då stod Imovane med där! :D
Jag kände mig som värsta knarkaren när jag skyndade in på sjukhusapoteket. Hade ju precis tagit en adrenalinspruta uppe på allergiavdelningen och var lite skakig. Och den enda av mina åtta mediciner jag bad om att få hämta ut var den narkotikaklassade. ;)
På Allergicentrum fick jag (förutom listan över mina mediciner) en sammanställning av resultatet på allergitestet jag genomgick i november. Föga oväntat är jag hyperallergisk emot jordnötter - vilket jag ju varit väldigt medveten om ända sedan den där höstdagen 2009...
Malin + Jordnötter = Dålig kombination. (Men det var kul att åka ambulans i alla fall, det hade jag aldrig gjort innan.)
Så jordnötter ska jag undvika. Helt och hållet. Och det går jag ju gärna med på, jag hade ingenting som helst att invända emot läkarens förmaningar. Men så började hon prata pälsdjur...närmare bestämt katt. Hon säger att jag helst inte ska låta kissen sova i samma rum som mig. :O What?! Det kan hon ju bara glömma.
Separate bedrooms? Hell, no!
Som tur är verkade läkaren acceptera min vägran. :) Hon sa att hon förstod att kissen är väldigt bra för mig både psykiskt och socialt, och dessutom är ju min kattallergi inte så himla stor (jämfört med jordnötsallergin är den typ obefintlig). Och jag står gärna ut med att ögonen och näsan rinner lite grann. Skulle aldrig kunna avstå från kissen för såna bagateller!
Nu ska kissen och jag gå och sova. I samma rum. Godnatt! :tired:
Jag kände mig som värsta knarkaren när jag skyndade in på sjukhusapoteket. Hade ju precis tagit en adrenalinspruta uppe på allergiavdelningen och var lite skakig. Och den enda av mina åtta mediciner jag bad om att få hämta ut var den narkotikaklassade. ;)
På Allergicentrum fick jag (förutom listan över mina mediciner) en sammanställning av resultatet på allergitestet jag genomgick i november. Föga oväntat är jag hyperallergisk emot jordnötter - vilket jag ju varit väldigt medveten om ända sedan den där höstdagen 2009...
Malin + Jordnötter = Dålig kombination. (Men det var kul att åka ambulans i alla fall, det hade jag aldrig gjort innan.)
Så jordnötter ska jag undvika. Helt och hållet. Och det går jag ju gärna med på, jag hade ingenting som helst att invända emot läkarens förmaningar. Men så började hon prata pälsdjur...närmare bestämt katt. Hon säger att jag helst inte ska låta kissen sova i samma rum som mig. :O What?! Det kan hon ju bara glömma.
Separate bedrooms? Hell, no!
Som tur är verkade läkaren acceptera min vägran. :) Hon sa att hon förstod att kissen är väldigt bra för mig både psykiskt och socialt, och dessutom är ju min kattallergi inte så himla stor (jämfört med jordnötsallergin är den typ obefintlig). Och jag står gärna ut med att ögonen och näsan rinner lite grann. Skulle aldrig kunna avstå från kissen för såna bagateller!
Nu ska kissen och jag gå och sova. I samma rum. Godnatt! :tired:
"Du får helt enkelt bli lite mer utåtriktad"
Jag fick inte det där läskiga jobbet jag var på intervju för. Tack och lov för det. Det var verkligen ingenting för mig, så det var en lättnad när tjejen från bemanningsföretaget ringde förut och lät sådär beklagande på rösten och började rabbla upp mina positiva egenskaper och allt bra som rekryteraren hade sagt om mig. För efter en sån där svada kommer det alltid ett MEN. Så också den här gången.
Jag är för blyg för det här jobbet. Rekryteraren trodde inte att jag skulle klara av att ta alla nödvändiga kontakter. Och jag verkade inte ha det självförtroende som krävs.
Jag instämmer till fullo. Och jag är som sagt lättad över att inte tvingas in i den här icke Malin-anpassade yrkesrollen. Men jag blev ändå frustrerad över bemanningsföretagstjejens tips till mig. Hon sa nämligen att jag säkert kommer att kunna få ett jobb, eftersom jag verkar vara så duktig och ambitiös, MEN att jag i så fall måste jobba på mitt självfötroende och att kunna förmedla min kompetens till rekryterare. "Så du får helt enkelt bli lite mer utåtriktad."
Hon menar väl, hon vill bara hjälpa mig. Men fan, vad arg jag blir! :mad: Det är inte alls bara att "bli lite mer utåtriktad". Det är ju inte precis så att jag har VALT att vara som jag är. Och det är inte så jävla lätt att byta personlighet och kasta en funktionsnedsättning i papperskorgen. Det är allt annat än "helt enkelt".
Jag jobbar med mina problem. Jag anstränger mig, jag försöker verkligen. Men det tar tid. Och hur många framsteg jag än gör så kommer jag aldrig att bli sådär utåtriktad och spontan och fri som alla verkar vilja att man ska vara. Men måste man verkligen bli det?! Människor är olika, kan det inte få vara så? Det tycker i alla fall jag.
Jag var förresten på biblioteket när jag fick det där samtalet. Tänkte gå på nördträffen. Tror jag. Kanske. Jag tog mig ju dit i alla fall. Strök omkring mellan hyllorna som en osalig ande, spanande efter tecken på att ett vampyrmöte snart skulle äga rum (för jag kom sjävklart dit för tidigt). Men jag såg ingenting. Allting var precis som vanligt. Och när klockan blev halv och träffen skulle börja och jag fortfarande inte hade lagt märke till något vampyrrelaterat, tog jag den lilla högen med låneböcker jag samlat ihop och gick hem.
Så var det med det.
Jag är för blyg för det här jobbet. Rekryteraren trodde inte att jag skulle klara av att ta alla nödvändiga kontakter. Och jag verkade inte ha det självförtroende som krävs.
Jag instämmer till fullo. Och jag är som sagt lättad över att inte tvingas in i den här icke Malin-anpassade yrkesrollen. Men jag blev ändå frustrerad över bemanningsföretagstjejens tips till mig. Hon sa nämligen att jag säkert kommer att kunna få ett jobb, eftersom jag verkar vara så duktig och ambitiös, MEN att jag i så fall måste jobba på mitt självfötroende och att kunna förmedla min kompetens till rekryterare. "Så du får helt enkelt bli lite mer utåtriktad."
Hon menar väl, hon vill bara hjälpa mig. Men fan, vad arg jag blir! :mad: Det är inte alls bara att "bli lite mer utåtriktad". Det är ju inte precis så att jag har VALT att vara som jag är. Och det är inte så jävla lätt att byta personlighet och kasta en funktionsnedsättning i papperskorgen. Det är allt annat än "helt enkelt".
Jag jobbar med mina problem. Jag anstränger mig, jag försöker verkligen. Men det tar tid. Och hur många framsteg jag än gör så kommer jag aldrig att bli sådär utåtriktad och spontan och fri som alla verkar vilja att man ska vara. Men måste man verkligen bli det?! Människor är olika, kan det inte få vara så? Det tycker i alla fall jag.
Jag var förresten på biblioteket när jag fick det där samtalet. Tänkte gå på nördträffen. Tror jag. Kanske. Jag tog mig ju dit i alla fall. Strök omkring mellan hyllorna som en osalig ande, spanande efter tecken på att ett vampyrmöte snart skulle äga rum (för jag kom sjävklart dit för tidigt). Men jag såg ingenting. Allting var precis som vanligt. Och när klockan blev halv och träffen skulle börja och jag fortfarande inte hade lagt märke till något vampyrrelaterat, tog jag den lilla högen med låneböcker jag samlat ihop och gick hem.
Så var det med det.
Inte där än, men på väg...
Jag har inte ens varit på kontoret i två timmar, men har redan svarat i telefon två gånger. Och ingen av gångerna var portsamtal. :D
Första samtalet var lite pinsamt. Han som ringde var redan inne på kontoret, så han kom travande med mobilen mot örat medan vi pratade. :P
Andra samtalet var lite mer komplicerat. Jag fick en massa info som jag skulle vidarebefordra till en kollega som var ute på lunch just då, och jag var ju så uppstressad att jag inte uppfattade vem det var som ringde eller var hen ringde ifrån...men jag uppfattade tillräckligt mycket av ärendet för att min kollega skulle fatta vad det rörde sig om. Så det löste sig. :)
Första samtalet var lite pinsamt. Han som ringde var redan inne på kontoret, så han kom travande med mobilen mot örat medan vi pratade. :P
Andra samtalet var lite mer komplicerat. Jag fick en massa info som jag skulle vidarebefordra till en kollega som var ute på lunch just då, och jag var ju så uppstressad att jag inte uppfattade vem det var som ringde eller var hen ringde ifrån...men jag uppfattade tillräckligt mycket av ärendet för att min kollega skulle fatta vad det rörde sig om. Så det löste sig. :)
Alla allergiers dag
Bussresa: 0 kr.
Läkarbesök: 0 kr.
Medicin: 13 kr.
Det har sannerligen varit en ekonomisk förmiddag. ;)
Trevligt var det också. De är så gulliga emot mig på Allergicentrum. :) Och de gjorde några tester och konstaterade att min lungkapacitet blivit bättre sedan jag var där sist, tack vare den ockerdyra inhalatorn. :thumbup: Fick även några nya mediciner utskrivna. Bland annat en adrenalinspruta, som en sköterska hjälpte mig att testa. Hon blev väldigt imponerad av att jag tryckte in sprutan i benet utan att tveka, tydligen sitter de flesta och velar fram och tillbaka i evigheter innan de vågar. Jag blev heller inte upprörd över blodfläckarna som uppstod på jeansen i samband med sprutan.
Men jag är ju som bekant lite speciell - jag är inte rädd för sånt som folk i allmänhet är rädda för, jag är rädd för andra saker istället...
Samtal om samtal
Jag har varit hos psykologen idag. Vi pratade om allt möjligt och jag babblade på som bara den - jäklar, vilket ordflöde som kan komma ur min mun ibland! Fattar inte hur det går till. "Plötsligt händer det..." ;) Jag fick beröm för att jag börjat svara i telefon på jobbet. Dock har jag ju slutat med det nu (har inte gjort det sedan i tisdags, tror jag) eftersom jag är rädd för att det ska vara den ilskna kärringen som ringer... :S
Men nu har jag lovat psykologen att jag ska börja svara i telefon igen. Två gånger om dagen om det ringer på porttelefonen (för det är minst otäckt) och en gång om dagen för övriga samtal. Tror att jag kommer välja två portsamtal, åtminstone i början...får se om jag tuffar till mig och svarar på andra samtal också så småningom. :)
Imorgon ska jag på återbesök på Allergicentrum. Jag kanske är knäpp, men jag ser det faktiskt som en rätt trevlig liten utflykt. :P Funderar även på att gå på nördträff...men jag vet inte, det känns ju rätt läskigt. Får se om jag vågar mig dit eller inte. Förresten kanske jag inte orkar, efter att ha tillbringat förmiddagen på sjukhuset och eftermiddagen på jobbet. Förmodligen vill jag bara hem då (kan ju i alla fall skylla på det om modet skulle svika).
Men nu har jag lovat psykologen att jag ska börja svara i telefon igen. Två gånger om dagen om det ringer på porttelefonen (för det är minst otäckt) och en gång om dagen för övriga samtal. Tror att jag kommer välja två portsamtal, åtminstone i början...får se om jag tuffar till mig och svarar på andra samtal också så småningom. :)
Imorgon ska jag på återbesök på Allergicentrum. Jag kanske är knäpp, men jag ser det faktiskt som en rätt trevlig liten utflykt. :P Funderar även på att gå på nördträff...men jag vet inte, det känns ju rätt läskigt. Får se om jag vågar mig dit eller inte. Förresten kanske jag inte orkar, efter att ha tillbringat förmiddagen på sjukhuset och eftermiddagen på jobbet. Förmodligen vill jag bara hem då (kan ju i alla fall skylla på det om modet skulle svika).
Examen i skrivande?!
Jag upptäckte precis något som gör mig väldigt glad. Till hösten kommer jag förhoppningsvis kunna läsa en kandidatkurs i kreativt skrivande! :D Förutsatt att jag har ett jobb (eftersom jag inte kommer få mer pengar från CSN efter sommaren och eftersom man inte får några pengar från soc medan man pluggar på högskolenivå). Och förutsatt att jag får ledigt från detta jobb för att åka på de obligatoriska kurssammankomsterna långt upp i Norrland.
Men men...blir det inget så är väl inte det hela världen. Jag kommer ju ändå fortsätta skriva. :)
Men men...blir det inget så är väl inte det hela världen. Jag kommer ju ändå fortsätta skriva. :)
Mera sömnproblem
Jag har sovit väldigt dåligt inatt. Haft hemska mardrömmar (ingen om L dock). Vaknat säkert fyra, fem gånger och haft svårt att somna om. Så nu är jag skittrött och det dunkar i huvudet. Och arbetsdagen har bara börjat...
Drömmar som gör ont
Jag är så jävla trött på att drömma om L på nätterna. Snart är det kväll, och då är det väl dags igen. För det händer inte bara någon gång då och då som det gjort ett tag, utan nu är det nästan varenda jäkla natt igen. Och det är skitjobbigt! Jag vill inte, vill inte, VILL INTE!!!
Okej, jag vet att drömmar är hjärnans sätt att bearbeta och bla bla bla...men borde jag inte ha bearbetat klart vid det här laget?! Det är ju så längesen nu, menar jag. Men eftersom jag drömmer i princip samma scenario om och om igen, så finns det väl en del kvar att hantera. Och det kan jag väl egentligen också inse, eftersom jag fortfarande blir arg och ledsen och frustrerad när jag tänker på det.
Men varför måste min dumma hjärna hålla på och påminna mig? På vilket sätt tror den att det ska få mig att må bättre?! :(
Get out of my head, please! Jag vill inte tänka på dig mer. :(
Drama på hög nivå
Vet inte om jag har berättat det, men i tisdags fick jag skicka ett mejl till den som upprättat ett bokslut jag granskat och påpeka vilka fel jag hittat. Jag tyckte förstås att det var jättejobbigt att behöva kritisera någon på det viset, även om det var sakligt och väl underbyggt. Jag fick dessutom hjälp av en kollega att formulera mejlet, för jag hade aldrig kunnat göra det själv.
Imorse fick jag veta att detta tydligen fått dramatiska följder under gårdagen. Personen jag kritiserat hade skickat ett ilsket mejl till chefen och ifrågasatt mitt arbete. Så nu har jag suttit i möte med chefen och gått igenom det hela. Tack och lov verkar han vara helt på min sida och håller med mig om de påpekanden jag gjort. Han säger att jag inte ska bry mig om sånt här och inte ta åt mig av vad såna här personer skriver. Och det känns ju skönt. Men jag blir ändå upprörd - konflikträdd, känslig och orolig som jag ju är till min natur.
Imorse fick jag veta att detta tydligen fått dramatiska följder under gårdagen. Personen jag kritiserat hade skickat ett ilsket mejl till chefen och ifrågasatt mitt arbete. Så nu har jag suttit i möte med chefen och gått igenom det hela. Tack och lov verkar han vara helt på min sida och håller med mig om de påpekanden jag gjort. Han säger att jag inte ska bry mig om sånt här och inte ta åt mig av vad såna här personer skriver. Och det känns ju skönt. Men jag blir ändå upprörd - konflikträdd, känslig och orolig som jag ju är till min natur.
Super Size, nej tack...tror jag
Nu är jag hemma igen efter anställningsintervjun, och jag är tröttare än vad jag brukar vara efter en hel dag på praktikplatsen (tur att jag tog ledigt från praktiken idag, annars skulle jag vara helt knäckt).
En gigantisk entré, två receptionister, en platt-TV som visade informations- och reklamfilmer om företaget, herrar i långa rockar och med portfölj under armen som skyndade in och ut genom dörrarna, spärrar med kortläsare för att ta sig vidare från entrén, anmälningsdatorer där man skulle knappa in vem man var och vad man hade där att göra...och detta var alltså bara vad jag upplevde INNAN intervjun.
Sedan visades jag genom långa labyrinter av korridorer och kontorslokaler, till ett sterilt arbetsrum många ljusår från min vackra körsbärs-oas. Och jag gjorde förmodligen bort mig, jag blir liksom helt tom i huvudet när jag sitter och blir utfrågad på det där viset. Jag kunde inte svara på någonting, kändes det som, och jag hade inget vettigt att säga överhuvudtaget. Det skiftade mellan svammel och tystnad. Som det brukar göra när jag är på anställningsintervju.
"Det här jobbet innebär ju att man måste vara ganska drivande, att man tar kontakt med människor och snabbt skapar sig ett nätverk, du kommer även att hålla i möten där du informerar mig och de andra cheferna om det ekonomiska läget...hur ställer du dig till det?" Ja, vad ska man säga... :bigeyes: Eftersom jag är för ärlig för mitt eget bästa, upplyste jag honom villigt om hur blyg jag är...inte rent ut att jag har social fobi, men att jag är ganska introvert i alla fall (vilket han ju också själv kunde märka under intervjun).
Jag tror inte att jag har så stora chanser att få det här jobbet. Fast helt borta är de nog ändå inte. Och den tanken glädjer mig, samtidigt som den skrämmer skiten ur mig. För det här företaget är alldeles för stort för mig. Den här yrkesrollen är alldeles för utåtriktad för mig. Men ändå...ändå lät det så spännande när han berättade om jobbet (bortsett från alla dessa kontakter, prata inför ledningsgruppen, hålla i möten och annat obehagligt).
En del av mig vill ha jobbet. Och en del (den större delen, tror jag) längtar tillbaka till körsbären och fågelklockan och familjekänslan. Vi får se vilken del som får som den vill. Besked kommer i slutet av veckan, eller i början av nästa vecka. Och hur det än blir, får jag väl vara stolt över att vara en av fem utvalda som blivit kallade till intervju (rekryteraren var för övrigt mäkta imponerad av mina betyg och min lååånga förteckning över universitetskurser - jag har ju hunnit avverka sex och ett halvt års heltidsstudier på fyra och ett halvt år vid det här laget).
En gigantisk entré, två receptionister, en platt-TV som visade informations- och reklamfilmer om företaget, herrar i långa rockar och med portfölj under armen som skyndade in och ut genom dörrarna, spärrar med kortläsare för att ta sig vidare från entrén, anmälningsdatorer där man skulle knappa in vem man var och vad man hade där att göra...och detta var alltså bara vad jag upplevde INNAN intervjun.
Sedan visades jag genom långa labyrinter av korridorer och kontorslokaler, till ett sterilt arbetsrum många ljusår från min vackra körsbärs-oas. Och jag gjorde förmodligen bort mig, jag blir liksom helt tom i huvudet när jag sitter och blir utfrågad på det där viset. Jag kunde inte svara på någonting, kändes det som, och jag hade inget vettigt att säga överhuvudtaget. Det skiftade mellan svammel och tystnad. Som det brukar göra när jag är på anställningsintervju.
"Det här jobbet innebär ju att man måste vara ganska drivande, att man tar kontakt med människor och snabbt skapar sig ett nätverk, du kommer även att hålla i möten där du informerar mig och de andra cheferna om det ekonomiska läget...hur ställer du dig till det?" Ja, vad ska man säga... :bigeyes: Eftersom jag är för ärlig för mitt eget bästa, upplyste jag honom villigt om hur blyg jag är...inte rent ut att jag har social fobi, men att jag är ganska introvert i alla fall (vilket han ju också själv kunde märka under intervjun).
Jag tror inte att jag har så stora chanser att få det här jobbet. Fast helt borta är de nog ändå inte. Och den tanken glädjer mig, samtidigt som den skrämmer skiten ur mig. För det här företaget är alldeles för stort för mig. Den här yrkesrollen är alldeles för utåtriktad för mig. Men ändå...ändå lät det så spännande när han berättade om jobbet (bortsett från alla dessa kontakter, prata inför ledningsgruppen, hålla i möten och annat obehagligt).
En del av mig vill ha jobbet. Och en del (den större delen, tror jag) längtar tillbaka till körsbären och fågelklockan och familjekänslan. Vi får se vilken del som får som den vill. Besked kommer i slutet av veckan, eller i början av nästa vecka. Och hur det än blir, får jag väl vara stolt över att vara en av fem utvalda som blivit kallade till intervju (rekryteraren var för övrigt mäkta imponerad av mina betyg och min lååånga förteckning över universitetskurser - jag har ju hunnit avverka sex och ett halvt års heltidsstudier på fyra och ett halvt år vid det här laget).
Ring, ring!
Som en liten "uppvärmning" inför eftermiddagens anställningsintervju, tog jag och ringde till försäkringsbolaget nyss för att ändra försäkringsform. Detta borde jag ha gjort redan för ett år sedan, men eftersom det är obehagligt har jag förstås skjutit upp det (och i ett helt år betalat för en försäkring som inte skulle ha gällt om det verkligen hade hänt något).
Men nu är det gjort. Fyra och en halv minut tog det och killen jag fick prata med var jättetrevlig och det var inte alls farligt. Lite hjärtklappning har jag förstås, men det är väl ganska förståeligt.
Fan, vad duktig jag är! :D
Öppna din dörr...
Nyheten om dörröppnandet förtjänar visst lite mer uppmärksamhet...
Det kändes bra. Lite overkligt. Jag sa hej, han sa hej och framförde sitt ärende, jag talade om att personen han sökte inte var där den dagen, han bad mig ge henne ett kuvert han hade med sig, jag tog emot det och vi sa hej då. Och jag tror faktiskt att jag både log och hade ögonkontakt under hela samtalet. :thumbup: Och jag kände mig superviktig när jag gick in i kollegans arbetsrum och lade kuvertet på hennes skrivbord. Och sedan svävade jag tillbaka till min körsbärs-oas i ett euforiskt rus och kunde bara inte sluta le. :D
Detta fordrar en sprudlande happy-låt. (För övrigt soundtrack till en av de bästa teveserier som någonsin gjorts.)
Det kändes bra. Lite overkligt. Jag sa hej, han sa hej och framförde sitt ärende, jag talade om att personen han sökte inte var där den dagen, han bad mig ge henne ett kuvert han hade med sig, jag tog emot det och vi sa hej då. Och jag tror faktiskt att jag både log och hade ögonkontakt under hela samtalet. :thumbup: Och jag kände mig superviktig när jag gick in i kollegans arbetsrum och lade kuvertet på hennes skrivbord. Och sedan svävade jag tillbaka till min körsbärs-oas i ett euforiskt rus och kunde bara inte sluta le. :D
Detta fordrar en sprudlande happy-låt. (För övrigt soundtrack till en av de bästa teveserier som någonsin gjorts.)
Starta paniken!!
Jag har läst jobbannonsen ett par gånger nu. Men det hjälper inte, paniken håller ändå på att kväva mig. Varje gång.
Läs så förstår ni...
Aaaaaahhh!!! :bigeyes: Hur fan kan någon ens komma på tanken att betrakta MIG som en lämplig kandidat för det här jobbet?! Drivande...många kontakter...global koordinering...kommunikativ...och en massa annat som inte stämmer in på mig...plus en-massa-flashiga-uttryck-jag-inte-ens-vet-vad-de-betyder.
Jag pratade med min moster för en stund sedan. Hon känner till företaget, och skrämde upp mig med ord som ÖPPET KONTORSLANDSKAP och FLERA TUSEN ANSTÄLLDA... Nu var det väl inte hennes mening att skrämma upp mig, men det gjorde hon lik förbannat. Liksom bemanningsföretagstjejen skrämde upp mig igår, med meddelandet om att tjänsten innbär regelbundna presentationer inför företagets ledningsgrupp... :|
Imorgon är det i alla fall dags för intervju. Tur att jag inte behöver vänta längre än så, jag är tillräckligt panikslagen och uppstressad som det är. Jag är rädd för att inte få jobbet (för då kommer jag känna mig misslyckad), och jag är rädd för ATT få det (för jag fattar verkligen inte hur jag ska klara av det).
(Jag skulle däremot gärna vilja arbeta med att redigera språket i företagets platsannonser...)
Läs så förstår ni...
Aaaaaahhh!!! :bigeyes: Hur fan kan någon ens komma på tanken att betrakta MIG som en lämplig kandidat för det här jobbet?! Drivande...många kontakter...global koordinering...kommunikativ...och en massa annat som inte stämmer in på mig...plus en-massa-flashiga-uttryck-jag-inte-ens-vet-vad-de-betyder.
Jag pratade med min moster för en stund sedan. Hon känner till företaget, och skrämde upp mig med ord som ÖPPET KONTORSLANDSKAP och FLERA TUSEN ANSTÄLLDA... Nu var det väl inte hennes mening att skrämma upp mig, men det gjorde hon lik förbannat. Liksom bemanningsföretagstjejen skrämde upp mig igår, med meddelandet om att tjänsten innbär regelbundna presentationer inför företagets ledningsgrupp... :|
Imorgon är det i alla fall dags för intervju. Tur att jag inte behöver vänta längre än så, jag är tillräckligt panikslagen och uppstressad som det är. Jag är rädd för att inte få jobbet (för då kommer jag känna mig misslyckad), och jag är rädd för ATT få det (för jag fattar verkligen inte hur jag ska klara av det).
(Jag skulle däremot gärna vilja arbeta med att redigera språket i företagets platsannonser...)
Eufori
Det ringde på porttelefonen nyss. Och jag svarade. Och sedan gick jag och öppnade kontorsdörren. Och nu sitter jag och ler fånigt och känner mig som världens duktigaste. :D
Mångalen
Jag ska nog inte fundera alltför mycket över mitt sviktande psykiska mående just nu. Inatt blir det fullmåne, och idag kom mensen. Och som bekant räcker det ju med ETT av dessa fenomen för att göra mig helt konstig...
Fan fan fan fan fan
Paniken är ett faktum.
Jag har blivit kallad till intervju på onsdag. Fick precis arbetsbeskrivningen mejlad till mig, och den orsakar andnöd och får tårarna att samlas i ögonvrårna.
Jag klarar inte det här!!!
Jag har blivit kallad till intervju på onsdag. Fick precis arbetsbeskrivningen mejlad till mig, och den orsakar andnöd och får tårarna att samlas i ögonvrårna.
Jag klarar inte det här!!!
Mina hjärnspöken har tagit semester idag
Jag måste vara riktigt off idag. En tjej från ett bemanningsföretag hade försökt nå mig i förmiddags, och jag ringde upp. Bara sådär. Utan att tveka.
Mina hjärnspöken måste ha semester eller något. Speciellt eftersom jag gladeligen tackade ja till ett uppdrag som kommer att innebära regelbundna presentationer inför företagets ledningsgrupp. :bigeyes: Nu är det bara att hoppas att de hittar någon annan som är lämpligare för jobbet... Det brukar de ju göra, så det ska de väl kunna göra den här gången också.
Missförstå mig inte. Jag VILL ha ett jobb. Men jag vill ju ha ett jobb HÄR, på min praktikplats. Jag vill stanna här. Jag trivs här, jag börjar känna mig någorlunda trygg här...jag vill inte ut i den stora otäcka arbetsmarknadsdjungeln igen! :(
Mina hjärnspöken måste ha semester eller något. Speciellt eftersom jag gladeligen tackade ja till ett uppdrag som kommer att innebära regelbundna presentationer inför företagets ledningsgrupp. :bigeyes: Nu är det bara att hoppas att de hittar någon annan som är lämpligare för jobbet... Det brukar de ju göra, så det ska de väl kunna göra den här gången också.
Missförstå mig inte. Jag VILL ha ett jobb. Men jag vill ju ha ett jobb HÄR, på min praktikplats. Jag vill stanna här. Jag trivs här, jag börjar känna mig någorlunda trygg här...jag vill inte ut i den stora otäcka arbetsmarknadsdjungeln igen! :(
Låg
Jag känner mig låg idag. Sorgsen. Off.
Kollegorna frågar hur det är med mig, och jag ler och svarar att det är bra. Hoppas att jag slipper ljuga när jag svarar samma sak imorgon...
Kollegorna frågar hur det är med mig, och jag ler och svarar att det är bra. Hoppas att jag slipper ljuga när jag svarar samma sak imorgon...
Ett barn är fött...
Idag har jag varit på födelsedagskalas...
Förrätten är serverad.
Jag bad syrran att ta en bild av mig, trots att jag hatar att vara med på kort.
Trevligt och mysigt var det. Men samtidigt detta småtjafs, denna irritation som ligger i luften. Och mamma som går in i martyrrollen. Och mormor som blir mer och mer vimsig (fast idag var hon relativt klar i huvudet faktiskt). Och jag som har så lätt för att bli ängslig/ledsen/frustrerad... Jag älskar min familj, det gör jag verkligen. Men jag önskar att våra sammankomster kunde löpa friktionsfritt någon enda gång.
Nog om detta. Jag fick en jättefin present av mormor, trots att det inte var jag som fyllde år. Hon gav mig en nästan 24 år gammal tidning, innehållande min födelseannons. Fatta att hon har haft den (och syrrans och kusinernas också förstås) liggande i en låda i sovrummet ända fram till idag! Helt otroligt.
Nyheter från när jag bara var några dagar gammal.
Världen informeras om min ankomst.
Fina, underbara, älskade mormor...vad jag önskar att du kunde få fortsätta vara den trygga, fasta punkt du alltid var i min tillvaro när jag var yngre.
Förrätten är serverad.
Jag bad syrran att ta en bild av mig, trots att jag hatar att vara med på kort.
Trevligt och mysigt var det. Men samtidigt detta småtjafs, denna irritation som ligger i luften. Och mamma som går in i martyrrollen. Och mormor som blir mer och mer vimsig (fast idag var hon relativt klar i huvudet faktiskt). Och jag som har så lätt för att bli ängslig/ledsen/frustrerad... Jag älskar min familj, det gör jag verkligen. Men jag önskar att våra sammankomster kunde löpa friktionsfritt någon enda gång.
Nog om detta. Jag fick en jättefin present av mormor, trots att det inte var jag som fyllde år. Hon gav mig en nästan 24 år gammal tidning, innehållande min födelseannons. Fatta att hon har haft den (och syrrans och kusinernas också förstås) liggande i en låda i sovrummet ända fram till idag! Helt otroligt.
Nyheter från när jag bara var några dagar gammal.
Världen informeras om min ankomst.
Fina, underbara, älskade mormor...vad jag önskar att du kunde få fortsätta vara den trygga, fasta punkt du alltid var i min tillvaro när jag var yngre.
Serotonin
Jag har länge funderat på vad jag skulle välja för motiv om jag någon gång skulle tatuera mig. Nu har jag funnit svaret...
Den kemiska strukturen för serotonin. (Foto: Discover Magazine)
Serotonin (eller bristen på serotonin snarare) har ju en väldigt stor påverkan på min tillvaro. Jag tar dagligen tabletter som hjälper till att balansera serotonin-nivån i hjärnan. Utan dem skulle jag troligen inte fungera så bra som jag gör. Serotonin är jätteviktigt!
Jag tycker att det ska finnas en mening bakom tatueringar. Personligen skulle jag aldrig kunna välja ett motiv utan annan betydelse än att "det är fint". Men det här motivet säger verkligen någonting. Jag är inte störd, jag har en ämnesbrist. Psykisk ohälsa är inget man ska gömma undan och skämmas över, utan något man kan visa upp för omvärlden som ett konstverk på sin kropp. :thumbup:
Den kemiska strukturen för serotonin. (Foto: Discover Magazine)
Serotonin (eller bristen på serotonin snarare) har ju en väldigt stor påverkan på min tillvaro. Jag tar dagligen tabletter som hjälper till att balansera serotonin-nivån i hjärnan. Utan dem skulle jag troligen inte fungera så bra som jag gör. Serotonin är jätteviktigt!
Jag tycker att det ska finnas en mening bakom tatueringar. Personligen skulle jag aldrig kunna välja ett motiv utan annan betydelse än att "det är fint". Men det här motivet säger verkligen någonting. Jag är inte störd, jag har en ämnesbrist. Psykisk ohälsa är inget man ska gömma undan och skämmas över, utan något man kan visa upp för omvärlden som ett konstverk på sin kropp. :thumbup:
Tre-vligt
Nu har jag jobbat i tre veckor. Och idag svarade jag i telefon för tredje gången. Och det sjuka var att det knappt ens kändes läskigt!! :thumbup: Fast sedan ringde det förstås en massa gånger när jag inte vågade svara...men just den gången när jag svarade så kändes det bra i alla fall. Var (nästan) beredd att öppna dörren när det kom kundbesök, men så hann en kollega före och jag kunde lättad smita tillbaka in i mitt arbetsrum. Min körsbärs-oas.
I'm not afraid...eller jo, det är jag ju...men jag jobbar på det i alla fall. :)
I'm not afraid...eller jo, det är jag ju...men jag jobbar på det i alla fall. :)
Ring ring, dunk dunk
Shit, vilken puls jag har nu!! Jag svarade precis i telefon. Det ringde nerifrån porten, och jag lyckades faktiskt fokusera tillräckligt mycket för att både höra vad människan hette, säga välkommen och trycka på portöppningsknappen. Men när personen ifråga gått uppför trapporna och kom och ringde på kontorsdörren, då svek modet och jag sprang och gömde mig och lät en kollega öppna istället.
Men jag tänker inte låta mig nedslås av det. Herregud, ett steg i taget! Jag SVARAR ju i alla fall ibland när det ringer nu. Får vara nöjd med det i nuläget. :)
Men jag tänker inte låta mig nedslås av det. Herregud, ett steg i taget! Jag SVARAR ju i alla fall ibland när det ringer nu. Får vara nöjd med det i nuläget. :)
Poeterna i mitt hjärta
Det här är nostalgi på hög nivå. När jag var 14 år levde jag bara för de här pojkarna. Hela sommaren 2002 ägnades åt att gå på deras spelningar, lyssna på den här låten (deras första singel), tänka på dem, prata om dem, göra i ordning en scrapbook om dem, driva omgivningen till vansinne med dem... Jag är medveten om att jag har en extremt snäll mamma, som ställde upp på allt detta. Dels skjutsandet runt halva Sverige, men även allt det andra runtomkring. Sedan började skolan, och sedan kom deras första album, och herregud vad folk blev trötta på mig och Blomman det året...
Tur att det var Blomman och jag som delade skåp i nian, för någon annan hade väl knappast velat ha hela insidan av skåpet tapetserad med Poets-bilder... ;) Men Blomman och jag var lika tokiga, båda två. Vi gick till skolan i turnétröjor, lyssnade på albumet i cd-freestylen hela rasterna (och ibland på lektionerna)...jag skrev till och med min fackuppsats om bandet! Min svensklärare (som hade sett oss på en festival där bandet uppträdde under sommaren) medgav motvilligt att uppsatsen blev bra trots ämnet och gav mig MVG. En av de sista sakerna Blomman och jag gjorde innan vi slutade nian var att tapetsera svensklärarens arbetsrum med bilderna från vårt skåp. Han behöll faktiskt en av bilderna sedan...
En sån här bild (fast exklusive autograferna) behöll läraren som minne av Blomman och mig. (Om ni undrar varför Blomman och jag ser ut som dränkta katter, så är det för att regnet vräkte ner under konserten.)
Anledningen till att jag skriver om detta nu? Mitt lyckopiller lade upp en länk på Facebook, till Melodifestivalens nostalgikamp...och detta underbara band med denna underbara låt är med där! :D Så gå in och rösta!!!
Även jag lade förstås upp länken till Melodifestivalens nostalgikamp på Facebook. Det dröjde inte länge innan jag fick följande kommentar från en gammal klasskompis...
Det är nio år sedan jag gick i nian och var sådär tokig i Poets. Men det är nog något folk alltid kommer att förknippa med mig... Inte för att det gör någonting. Det var en härlig tid, och jag är glad över att ha upplevt den. :)
Anledningen till att jag skriver om detta nu? Mitt lyckopiller lade upp en länk på Facebook, till Melodifestivalens nostalgikamp...och detta underbara band med denna underbara låt är med där! :D Så gå in och rösta!!!
Även jag lade förstås upp länken till Melodifestivalens nostalgikamp på Facebook. Det dröjde inte länge innan jag fick följande kommentar från en gammal klasskompis...
Det är nio år sedan jag gick i nian och var sådär tokig i Poets. Men det är nog något folk alltid kommer att förknippa med mig... Inte för att det gör någonting. Det var en härlig tid, och jag är glad över att ha upplevt den. :)
Ett litet steg för mänskligheten, ett elefantkliv för Malin
Jag svarade i telefon idag på jobbet. Ja, ni läste rätt. JAG svarade i TELEFON! :D
Kan fortfarande inte fatta att jag verkligen gjorde det. Och att det gick så smärtfritt. Jag lever fortfarande. Jag gjorde inte bort mig (tror jag inte i alla fall). Rösten sprack inte. Personen i andra änden blev inte arg eller irriterad.
Efteråt var jag helt uppspeedad och kunde inte koncentrera mig på någonting. Smet in i badrummet och stod och fånflinade framför spegeln en stund. :P
