Hello Malin
Min stödperson vet precis vilken typ av födelsedagspresenter jag uppskattar. :-D
Veckans jobb-outfits
Balans
Chocken efter inbrottet släpper mer och mer. Jag har fortfarande inte plockat upp de utspridda sakerna från golvet ännu, men tar i dörrhandtaget relativt obehindrat. Och kollegorna och jag kan vi skoja lite om det inträffade. Life goes on, liksom.
Det har gått bra att jobba idag. Jag har fått massor gjort och känner mig riktigt nöjd. Kvällen har syrran och jag tillbringat på en picknickfilt i en park. Fågelkvitter, fikabröd, lite kyligt men ändå soligt, trevligt sällskap och givande samtal. Väldigt avkopplande!
Nu ska jag gå och lägga mig. För jag måse såklart upp och jobba imorgon bitti också, det är ju högsäsong så det bara skriker om det just nu. Men det känns bra. Trots att jag är stressad och fortfarande lite smått post-inbrott-traumatiserad känner jag att jag har rätt bra balans i tillvaron. Och det känns bra.
Vem kan vara så usel?!
Körsbärsdalen ska vara en trygg plats. Inget ont ska hända där. Men nu har det hänt något ont. Och jag känner mig inte trygg längre. Någon har gjort intrång. Någon har brutit sönder dörren. Någon har tagit sig in i mitt arbetsrum och rotat runt bland mina saker. Någon har velat stjäla, förstöra, förgöra. Hur kan någon vara så usel?!
Jag känner mig ledsen och otroligt kränkt. Bara vetskapen om att någon med ont i sinnet har brutit sig in i Körsbärsdalen och varit inne i mitt rum och helt hänsynslöst stökat runt där efter någonting att stjäla - det är förbannat obehagligt! Det kryper i hela kroppen och jag känner mig så himla liten och rädd och utsatt.
Den första synen som mötte mig imorse. Jag blev helt chockad, trots att chefen ringt och upplyst mig om vad som hänt. Jag visste ju om det och var skärrad innan jag kom dit, men det var ändå fruktansvärt att verkligen SE det.
Hela golvet i trapphuset var fullt av träflisor och metallskräp. Som vrakspillror.
Jag stänger alltid dörren till mitt arbetsrum innan jag går hem för dagen. Jag VET att jag gjorde det även igår. Jag lämnade den definitivt INTE på vid gavel!
Kartongen och tillbehören till min smartphone låg INTE utspridda på golvet när jag gick hem igår. De låg snyggt och prydligt i en stängd låda som ingen annan än jag har rätt att öppna.
Jag har inte kunnat förmå mig själv att plocka upp de utspridda sakerna än. Det var med stor vånda jag stängde dörren till mitt arbetsrum när jag skulle gå hem (när jag skulle gå ut på lunch klarade jag ännu inte av att röra vid dörrhandtaget så då fick dörren stå öppen).
Arbetet har blivit väldigt lidande idag. Jag har verkligen försökt fokusera, men det gick bara inte. Det kändes som om det onda fortfarande fanns i rummet, det dröjde sig liksom kvar. Och det gör mig nästan arg, att någon ondsint jävel tar sig rätten att braka in och ta över mitt rum på det där sättet!
Fastighetsskötare, hantverkare och låssmeder har sprungit om varandra hela dagen och tagit hand om den sargade ytterdörren, så den är nästan som ny igen. Men jag kan inte sluta vara rädd, jag bara väntar på att någon med ont i sinnet ska återvända och göra om samma sak igen.
Hur ska jag kunna känna mig trygg i Körsbärsdalen efter det här?!
Födelsedagsveckans jobb-outfits
Hade planerat att gå och jobba idag, men orkade helt enkelt inte. Har sovit större delen av dagen faktiskt. Vet inte om det är åldern som tar ut sin rätt (jag börjar ju bli en riktigt gammal kvinna nu, ve och fasa!) eller om det är post-födelsedagsfirande-utmattning. För det är faktiskt himla påfrestande, dels att vara värdinna och dels att stå i centrum för allas uppmärksamhet. Jag känner mig fortfarande helt slut.
Och nej, jag lyckades inte hålla mig vaken igenom hela Eurovision Song Contest inatt. Jag gick och lade mig strax innan de började dela ut rösterna. Syrran kom och väckte mig när det stod klart att Sverige skulle vinna (bra gjort, Måns!) men sedan slocknade jag omedelbart igen.
Och nu är det dags att sova igen. Har en mycket intensiv arbetsvecka framför mig, så jag behöver verkligen vara så utvilad som det bara går. Så...natti!
Hurra! Hurra! Hurra!
Trött men mycket nöjd efter att ha firat min 27-årsdag tillsammans med familjen. Nu ska jag snart sätta mig och kolla på (och försöka hålla mig vaken igenom hela) Eurovision Song Contest.
Hoppas att ni haft en lika bra dag som jag (även om ni inte fyllt år).
Födelsedagsbarnets outfit.
Lunch/fika på mysigt café.
Prickig klänning, prickiga leggings, prickiga balonger...mammas man kallade mig för "pricken över i" idag. :-P
Min fina familj gav mig presenter inslagna i regnbågsfärgat papper (levererade i rosa påse).
Kissen uppskattade inte gästinvasionen i vårt hem. Vi såg knappt till henne överhuvudtaget - förrän gästerna åkt hem. Men nu är hon desto gladare.
Duktig kisse
Veterinärbesöket gick jättebra. Bättre än det någonsin gjort tidigare. Kissen var hur duktig som helst, och personalen på kliniken var supergulliga och förstående emot henne. Ett stort berg av oro rämnade från mitt hjärta och jag kände mig faktiskt alldeles rörd. Och kissen blev inte sådär sur och ängslig efteråt som hon kan bli, utan hon verkade riktigt stolt, nästan lite mallig.
Nu ligger hon här intill mig i sängen och verkar tycka att vi ska sova. Och det har hon fullkomligt rätt i. Det är ju min födelsedag imorgon (eller rättare sagt idag - klockan är ju över tolv) och vi måste gå upp tidigt och städa och greja färdigt här hemma innan gästerna kommer.
Så...natti!
Kontorskatten
Mellanlandning i Körsbärsdalen på väg till veterinären. Hon är inte överdrivet exalterad direkt. Och jag förstår hennes ångest, det gör jag verkligen. Önskar att jag kunde förklara för henne att det inte är någon fara, att ingen ska göra henne illa, att jag inte ska överge henne, att hon ska få komma hem snart igen.
Catastrophe
Imorgon ska den här lilla damen till veterinären och få sin vaccinationsspruta. Det är hon än så länge lyckligt omedveten om.
Jag ringde äntligen till veterinären idag på eftermiddagen och bokade en tid. Har tänkt göra det ett bra tag nu, men som med allt som är obehagligt har jag förstås skjutit upp det. Hade det gällt mig själv hade jag förmodligen struntat i det, men nu handlar det ju om min lilla älskling. Och då är jag betydligt mer benägen att utmana mina rädslor. Jag älskar verkligen min lilla kisse!
Liten lektion i kattlogik
Att köpa dyra leksaker till katter är tämligen meningslöst (men jag kan förstås inte låta bli att göra det i alla fall). Det är de simplaste sakerna som blir favoriter. Ju enklare desto bättre.
Som sagt.
"Vad sa du, matte? Är det ömtåliga glasskivor här under? Jamen, då gör jag detta till min nya favoritplats!"
Bad Blood
Lite kul att musikvideon till "Bad Blood" släpps precis när jag är mitt inne i den blodigaste och mest smärtsamma fasen av mensen. :-P
Har inte riktigt kommit fram till vad jag tycker om den här videon än faktiskt. Jag är lite ställd. Jag menar, den är rätt chockerande men himla cool. Och VÄLDIGT annorlunda mot videorna Taylor gjorde när jag började gilla henne en gång i tiden...
Men det är roligt att hon utvecklas och provar nya saker. Jag tänker inte bli som en av de där typerna som sparkar bakut vid varje ny låt och gnäller om att hon inte fortsätter göra nya versioner av "Love Story" om och om igen. Visst gillar jag trygghet och igenkännande (väldigt mycket!), men det behövs faktiskt förnyelse och utveckling här i världen också. :-)
Veckans jobb-outfits
Systerseparation
Har precis pratat i telefon med syrran. Hon är iväg på äventyr hela helgen, så jag har lite egentid nu ett par dagar.
Jag antar att jag borde passa på att lyssna på musik som syrran inte tycker om och titta på filmer som hon vägrar se...men nej, jag spelar Sims och lyssnar på Taylor och plockar i ordning i lägenheten. Precis som vanligt. Och imorgon tänker jag gå och jobba.
När jag kom hem från jobbet idag hittade jag lappar som syrran hade skrivit till mig och placerat ut i lägenheten. Små meddelanden som skulle ge en känsla av att hon var närvarande. Hon är så gullig, min syster!
Det här är första gången sedan flytten som hon är bortrest och jag är kvar hemma. Det känns lite konstigt. Tomt liksom. Tur att jag har kissen! Och tur att syrran inte blir borta längre än till på söndag. :-)
Sakura, falling
Körsbärsblommorna börjar falla nu. Och jag blir nästan löjligt ledsen över det. Vi snackar verkligen ångest här. Det känns som om någonting dör, verkligen DÖR. Och jag står hjälplöst och tittar på medan de vita bladen sprids för vinden. (Och ja, jag ska ha mens snart.)
Men jag hann i alla fall ta några fina bilder medan det fortfarande såg ut som ett japanskt paradis vid jobbet och utanför mitt sovrumsfönster...
Inläggets soundtrack.
Hostmedicin och lyckorus
Jag gick till apoteket på lunchen och beklagade mig över min hosta. Men de ville inte sälja någon hostmedicin till mig, för de menade att hostan sannolikt är astmarelaterad och att jag därför borde kontakta läkare istället.
Meh. Jag kontaktar inte sjukvården i första taget! Så glöm det. Har tagit några extra inhalationer under eftermiddagen och enligt mina kollegor hostade jag mindre sedan. Så det får vara bra med det.
Men den allmänna hängigheten, svettningarna och huvudvärken är kvar. Eller VAR kvar snarare. Just nu svävar jag runt i ett lyckorus och känner mig helt salig. För vet ni vad som låg på hallgolvet när jag kom hem? Biljetterna till Taylors konsert i sommar!!! :-D Wiiiiiiieeeee!!! Happy happy HAPPY!!!
Oh my god, jag har varit så jävla nervös över de där biljetterna. Att det skulle bli något krångel med adressändringen eller eftersändningen eller att de skulle slarvas bort av antingen den brittiska eller den svenska posten. Jag har haft gott om tid att oroa mig - beställde ju biljetterna redan i november. Men här är de nu! Ååååhhh...jag längtar till i sommar!!!
Kundmöte, hosta och bögfetisch
I fredags hade jag möte med en kund jag aldrig träffat förut. Jag befann mig i ett stadium beyond nervvrak, mina händer skakade när jag räckte fram papperen han skulle skriva under och jag fick totalt hjärnsläpp när jag skulle förklara resultatutvecklingen i hans bolag. :-S Men underligt nog så tror jag faktiskt att han blev nöjd ändå. Att han fick kaffe och kaka till den svamlande genomgången gjorde nog sitt till. ;-)
Igår kväll började jag känna mig sjuk, vilket är helt absurt. Vet inte vad det är med 2015, hur många gånger har jag varit sjuk hittills i år - typ fyra? Helt stört. Jag brukar ALDRIG bli sjuk annars, max en gång per år eller så bara. Tänker dock inte sjukanmäla mig imorgon, det är för pinsamt. Jag har haft tillräckligt med sjukdagar de sista månaderna och förresten är det bara lite hosta den här gången (plus att jag är öm i hela kroppen) och dessutom har jag asmycket att göra med en väldigt snäv deadline...så jag går definitivt till jobbet imorgon.
Trots det lite miserabla fysiska tillståndet har jag varit supereffektiv här hemma idag. Tvättat och lagat mat och bäddat och plockat i ordning lite. Har även hunnit spela lite Sims och sett om halva första säsongen av underbara Looking.
Och nu för en stund sedan upptäckte jag att det kommit ett nytt kapitel av Sekaiichi Hatsukoi med supersöta Kisa och Yukina (hjärtat rusar fortfarande lite efter läsningen). Oh dear...vet inte hur jag ska lyckas somna nu, men måste verkligen försöka. Natti, alla fina!
Veckans jobb-outfits
Upp och ner, ner och upp
Idag har jag varit allmänt skitjobbig. Sådär nedåtgående-spiral-melankolisk som jag kan bli ibland, när allt känns tungt och sorgligt och jag bara inte orkar med någonting överhuvudtaget. 
Chefen tog med mig till köket och gav mig kakor på eftermiddagen. Och när jag kom hem från jobbet lade jag mig och läste Yaoi. Och sedan tog jag ett bad och lade en ansiktsmask. Men ingenting hjälpte, jag kände mig fortfarande tröstlös.
Ni kan aldrig gissa vad som till slut gjorde mig glad igen. Att titta på Legally Blonde!!! Det är både en feelgood-film och ett feministiskt manifest på en och samma gång och jag bara älskar den! Och ikväll var den precis vad jag behövde.
Hoppas att den rosa, fluffiga känslan jag har nu kommer hålla i sig till imorgon. För idag var det verkligen synd om min omgivning.
Natti natti, alla fina! Hälsningar från Labila Malin.
Bild från igår kväll, när syrran och jag gick en promenad utmed Strömmen i kvällssolen och tittade på blommorna. Det är livskvalitet, det. Borde se till att göra mer sådant. :-)
Malin & Gnaget
Hemkommen från fotbollsmatch i Stockholm med kollegorna. AIK mot Hammarby på Friends Arena med över 41 000(!) människor i publiken. En skitläskig men spännande och förvånansvärt nog riktigt rolig upplevelse.
Själva matchen kollade jag inte så mycket på (några killar som springer fram och tillbaka över en gräsmatta, hur kul är det liksom?), men att studera huliganerna var riktigt fascinerande.
De sjöng en massa sånger och viftade med stora flaggor och tände bengaler och hoppade och skrek. En kille hade till och med en AIK-tatuering över hjärtat! Jag kan för mitt liv inte begripa hur ett fotbollslag kan betyda så jäkla mycket för somliga människor...men intressant att studera var det i alla fall. 
Så jääävla mycket folk! Att komma in och se alla dessa människor var en riktig nära-döden-upplevelse. Jag blev helt chockad.
Jag försökte verkligen se avslappnad ut på den här bilden. Det gick sådär.
Vi stod inte på den allra värsta huliganläktaren (tack och lov!), men väldigt nära. Matchen fick avbrytas flera gånger för att maskerade ligister tände bengaler. Det kändes nästan som att befinna sig mitt i en krigszon. Kan det verkligen vara lagligt att bete sig på det där viset?!
Som tur var vann AIK (2-0). Annars fruktar jag faktiskt att det hade blivit upplopp. Folk var verkligen helt GALNA.
Morfar 80 år
Morfar fyller 80 år imorgon, så vi åkte och firade honom idag. Han blev jätteglad, både han och mormor verkade må förhållandevis bra,
och vi hade riktigt trevligt hela eftermiddagen. :-) Jag älskar min mormor och morfar så otroligt mycket! 
Jag lär nog inte direkt bli anställd som florist, men för en nybörjare tycker jag faktiskt att jag fick till ett riktigt tjusigt arrangemang. Och födelsedagsbarnet blev jätteglad. :-)
Förutom lite hagel i början var vädret riktigt fint.
Dagens mörka moln. Det verkar vara någon slags sjuk regel att jag i samband med 80-årskalas ska bli utsatt för den ytterst kränkande frågan "Är du gravid??" av någon klumpig/ondskefull främling som aldrig verkar ha hört talas om det här med integritet. Det hände första gången i januari. Och idag var det dags igen. Det var busschauffören som, efter att jag åksjukespytt i en skräppåse, ställde en rad mer eller märkliga frågor, bland annat om jag var gravid. Jag var alltför matt efter kräkattacken för att bli vare sig ledsen eller förbannad just då. Men allvarligt talat...hur fan kan man ställa dylika frågor till folk man inte ens känner?! Det borde betraktas som ett gravt socialt övertramp.
Morgondagens skräck. Ni kan aldrig gissa vad jag ska göra imorgon kväll (bortsett från er jag redan avslöjat det för). Körsbärsdalens invånare ska till Stockholm och gå på fotbollsmatch(!) med en publiksiffra som närmar sig 40 000(!). Till råga på allt verkar det som om vi ska stå på huliganläktarna(!). Min överlevnadsstrategi för detta går typ ut på att ha neutrala kläder (rosa borde funka, det finns väl inget lag som förknippas med det?) och eventuellt ta något nervlugnande.
En kärleksfull dag
Nu är det PRIDE!!! :-D Årets höjdpunkt, alla kategorier. Happy happy HAPPY!!!
Förberedelser. Jag målade mina naglar i rött, orange, gult, grönt, blått och lila i förmiddags. Sedan gick jag iväg till Dynamo, där jag och resten av styrelsen gjorde i ordning och pyntade med flaggor och ballonger. Jag gillar verkligen förberedelser inför evenemang. Att gå runt i lokalerna och pyssla i lugn och ro innan den stora massan väller in och Ångestmonstret börjar gå bärsärkagång. Det ligger både lugn och förväntan i luften. Det är mysigt på något sätt.
Paraden. Dubbelt så stor uppslutning som förra året, typ 700-800 personer gick i vår fina regnbågsmanifestation idag. Solen sken trots hot om regn och det var otroligt kärleksfull stämning. Syrran och jag gick långt fram i tåget, vi syns i de rosa ringarna. (Foto: Matz Glimhed, Norrköpings Tidningar).
Invigningen. Paraden avslutades på Dynamos innergård. Syrran och jag klev först upp på den lilla talarscenen för att få bra överblick, men gick ner igen när det började komma för mycket folk. Nog för att det var en väldigt fluffig, kärleksfull stämning i luften, men att hamna i centrum för nästan 800 personeras uppmärksamhet blir inte my cup of tea för det.
Vi hade tänkt gå på en del evenemang under eftermiddagen, men efter paraden var vi båda två så överväldigade och trötta att vi gick hem och lade oss och sov några timmar istället. :-P
Pride-veckans jobb-outfits
Veckan har verkligen gått jättefort och jag har varit alldeles för trött för att blogga de flesta kvällarna. Jag har jobbat mycket (även idag, på första maj), igår var det så varmt att syrran och jag satte oss ute i parken och åt lunch, och igår kväll bjöd vi in familjen på spelkväll.
Det har säkert hänt mer de senaste dagarna som jag missat att nämna, för jag känner mig verkligen helt tom i huvudet. Att det är regnigt och grått idag gör ju inte att jag känner mig piggare direkt. Hoppas att det är bättre, med såväl vädret som sinnesnärvaron, imorgon för då ska vi gå på en massa härliga Pride-aktiviteter. :-)
