Sedan gick jag hem och duschade och lade mig på sängen och läste femte Game of Thrones-boken. Utanför sovrumsfönstret satt två duvor och höll mig sällskap. 🕊🕊

De senaste timmarna har jag legat i sängen och läst femte Game of Thrones-boken (som syrran censurerat till en Malin-vänlig version där alltför äckliga detaljer är överstrukna, vilket jag är evigt tacksam för ❤). Jag hade även velat ägna mig åt nästa syprojekt, men det är för varmt. Att ligga här i sängen och läsa är i princip det jag orkar med just nu. Och det är himla spännande! 🐲🐺🦌🦁

Jag pratade bara med folk om de tilltalade mig först och jag ägnade den mesta av min tid inne på området med att sitta på olika bänkar och titta på folk. Så himla fina dräkter folk gick runt i! 😍 Jag såg både Rapunzel och andra Disney-prinsessor, Sailor Moon, Lilla My och andra från Mumindalen, Super Mario, Jack Sparrow...och en himla massa karaktärer jag inte är tillräckligt nördig för att känna till. Jag ville fota dem, men det kändes oartigt att göra i smyg och jag vågade ju inte gå fram och fråga (som jag såg många andra göra). Och jag blev väldigt sugen på att dra igång nya syprojekt!

Den första aktiviteten på mitt schema för dagen var en föreläsning om att åka till Japan som språkstudent...men den föreläsningen blev inställd, så efter det drev jag runt och kände mig lite vilsen och snopen. På eftermiddagen anordnades en meetup för asexuella och aromantiska. Den hade jag lagt till i mitt schema, men när allt kom till kritan fegade jag ur. Föreläsningar är en sak, men meetups går liksom ut på att samlas kring ett gemensamt intresse och träffa nya vänner och leka lekar tillsammans...och där sa Ångestmonstret bestämt ifrån, det var alldeles för läskigt.

Så jag bestämde mig för ett annat av mina alternativ för den tidpunkten, nämligen att kolla på en cosplaytävling. Och där tog jag faktiskt en himla massa bilder, det kändes mer okej att göra det på människor som uppträdde på en scen än människor som bara promenerade förbi mig...

Jag kände inte till en enda av karaktärerna som porträtterades under tävlingen och har ingen aning om hur bra/likt det var, men är sjukt imponerad av alla som vågade gå upp på scenen och göra detta. 👏 Och kanske hade jag blivit lite smått knäpp av att stå i den obarmhärtiga hettan så länge, men för ett ögonblick blev jag faktiskt sugen på att prova på detta själv. I sinom tid! Inte än. Jag börjar med att sy dräkter att bära under kommande konvent. Så får vi se hur långt modet räcker.

Medan vi väntade på resultatet från juryn kom en idolgrupp från Japan upp på scenen och framförde några låtar. Och jag blev ju helt euforisk över att få se riktiga japaner uppträda och deras kläder var helt underbara och de var så himla duktiga och hade så mycket energi på scenen. ❤🌸

Efter detta var jag helt slut och bestämde mig för att åka hem. Det var inte alls så många aktiviteter som jag planerat, men den extrema värmen och allt utmanande av Ångestmonstret under dagen gjorde att jag helt enkelt inte orkade mer. Jag ville bara hem och duscha och krypa ner i min säng. Så det var precis vad jag gjorde.

Festivalen hölls förresten på universitetsområdet i Valla i Linköping. Och att vara där påminde mig starkt om höstterminen 2010 då jag pluggade på D-nivå på detta campus och hade en studietakt på 150 procent. Jag var djupt deprimerad den hösten och försökte begrava mina känslor i avancerade studier. Att röra mig i samma miljöer som då gav mig flashbacks till den vidriga tiden. Och att åka buss därifrån (bussen dit åkte en annan väg) och passera området där veterinärkliniken ligger där jag i februari 2017 fick veta att kissen hade en tumör inne i skallen som inte gick att operera bort och att det mest humana vore att låta henne somna in...jag kan inte ens beskriva hur vidrigt det var. Jag fick inte en regelrätt panikattack (den här gången), men den var absolut på gång. 😔

Väl hemma kunde jag konstatera att solen tagit rejält på mig idag. ☀️ Jag har druckit litervis med vatten, men huden tänkte jag inte riktigt på att skydda. 😵 Jag har legat i sängen nästan ända sedan jag kom hem, är helt slut (men nöjd! 😊) efter denna sociala superexponering. Nu ska jag sova... 😴

Om ganska exakt tre timmar är det för sent att ändra svaret på höstterminens antagningsbesked på Antagning.se och än så länge står jag fast vid mina Nej-svar till samtliga kurser. Det känns både skrämmande och befriande. Liksom...vad ska jag göra med all min tid i höst?! När högsäsongen är över, den olidliga värmen är borta och jag förhoppningsvis har en helt annan energi än nu... Jag hoppas att jag kommer sy och skriva mycket, men jag är rädd att jag mest kommer bli rastlös och nedstämd. Vi får se...

På hemvägen idag hände det något som gjorde mig väldigt glad. Jag stötte ihop med en av mina kunder (strax innan vattenflaskan blev tom) och jag log och hälsade och tänkte gå vidare, men han började prata med mig och uttryckte väldigt mycket tacksamhet över att jag med kort varsel hjälpte honom med hans bokslut och deklarationer i våras. Det gjorde mig så glad och rörd och varm inombords, speciellt nu när jag är så himla tokstressad och utmattad och upplever att så många bara klagar och tjatar på mig och jag känner att jag inte räcker till hur mycket jag än sliter. Då är det väldigt trevligt och energigivande med oväntat beröm. Jag skildes från honom med ett leende på läpparna och sträckte lite mer på mig än innan. 😊

I söndags morse vaknade jag med ont i halsen och snuva. Det är farligt att koppla av, då blir en sjuk direkt...men det var det värt att hänga i Vadstena några dagar. De senaste dagarna har varit intensiva och jag är himla trött (har jobbat sedan i söndags), men är ändå beredd att att ge järnet nu sista veckan fram till deadline. Igår morse tog jag dock lite sovmorgon och det hade jag kanske gjort imorse också, om inte min mobil varit full av aviseringar om att Taylor släppt en ny låt. Då blev jag klarvaken direkt... 

 

På eftermiddagen gick vi en eminent stadsvandring med Eva Mattsson med fokus på tre historiska personer med koppling till Vadstena som ansågs/förklarades galna men som troligen inte var det. Vi började vandringen vid slottet och avslutade vid hospitalmuseet. Det var mycket intressant och jag hade gärna fortsatt en stund till. 😊

Syrran och jag hade lite planer på att spela äventyrsgolf innan vi åkte hem, men kom fram till att det nog skulle bli lite stressigt att hinna med bussen då. Så vi avlade en kort visit i klosterkyrkan (där det idag drällde av katoliker) och satte oss sedan i en park och bara tog det lugnt.

Det var betydligt mycket mer liv och rörelse i Vadstena idag jämfört med mina första två dagar, vilket väl delvis kan förklaras med att det är lördag idag - men främst med att Laleh har en konsert på slottets borggård ikväll. Vi åkte hem innan det hela drog igång, men det var redan mycket folk i området runt slottet. Det var nog en bra förberedelse för mig efter tre dagar i lugna lilla Vadstena att få uppleva lite folkliv innan återkomsten till Norrköping, så att det inte skulle bli en så stor chock för mig att komma hem igen (som det blev förra året). 😉

Jag är så himla nöjd med min lilla retreat i Vadstena. 😊 Nu är det andra sommaren i rad och jag är övertygad om att det här kommer bli en årlig tradition för mig. ❤

Dagens projekt var att besöka klostermuseet, vilket jag gjorde så fort det öppnade på förmiddagen. Jag kom dit cirka en timme innan dagens första guidade tur, så jag gick runt själv först. Jag har varit där förut, för ett antal år sedan, och kände igen miljöerna ganska bra. Allting var väldigt fint och jag blev riktigt andaktsfull - en känsla som kulminerade när jag besökte rummet med Heliga Birgittas reliker.

Jag gick till museibutiken för att köpa något Birgitta-relaterat, och när tjejen bakom disken fick syn på mina feministiska tygmärken på ryggsäcken blev hon alldeles till sig och började berätta för mig om inflytelserika kvinnor som präglat Vadstena genom historien. Det gjorde mig glad. ♀️✊ Förutom en liten Birgitta-figur köpte jag en bok om kvinnor i Birgittas fotspår.

Sedan började den guidade turen. Det var en intressant liten specialtur med fokus på Birgitta, som började inne på museet och avslutades i den intilliggande klosterkyrkan.

Efteråt gick jag (såklart 😉) ner till vattnet och satte mig på en bänk. Men jag kände mig fortfarande väldigt trött och begav mig snart till mitt hotellrum - och ägnade resten av eftermiddagen åt att sova. 😴 Funderade på att gå en kvällspromenad nu när jag äntligen vaknat till, men tror att jag stannar i mitt rum faktiskt. Det är lugnt och behagligt här och jag är fortfarande trött. Det blir nog en tidig kväll ikväll. 😴

Leksaksmuseet öppnade tidigt, så jag begav mig dit. Det är ett ställe jag hade velat besöka när jag var här förra sommaren men som jag inte hann med då. Men nu blev det av och det kändes bra. Många fina gamla leksaker. 😊

Tillbaka till vattnet. Jag liksom dras dit hela tiden, det är nog den mest rogivande platsen i den här rogivande staden. Jag satte mig och läste i en av broschyrerna jag plockat på mig på museet, och beskrivningen av Vadstena kändes verkligen träffande (se bild nedan). Ingen falsk marknadsföring här inte. 👍

Slottet besökte jag förstås också när det öppnade. Jag tvekade lite innan jag köpte biljett till renässansvandringen, jag var ju på den förra sommaren. Men det var absolut värt det. Vi gick inte riktigt samma slinga som då och informationen var i stora drag densamma men innehöll en del variationer. Så jag är glad att jag gick i år också. Det hör liksom till.

Jag kikade in i "bokkiosken" vid parken och hittade en bok som liksom bara stod där och väntade på mig - den hade titeln Känn rädslan och våga ändå. Så den fick följa med mig. Jag slog mig åter igen ner vid vattnet, och läste ett kapitel.

Den här gången satte jag mig visst rakt ovanför en geocache, skulle det visa sig - efter en stund dök det upp en dam som hukade sig ner och spanade in under min bänk. 😉 Jag reste mig och lät henne kravla in och hämta sin skatt och sedan gick jag därifrån. Då hade jag suttit där en bra stund och läst och lyssnat på vågorna och beundrat segelbåtar och blivit alldeles till mig över en gräsandshona med ett helt koppel supersöta ungar...

Jag hade då varit i Vadstena i cirka fem timmar och var redan så harmonisk och andaktsfull att jag styrde stegen mot nunnornas lilla butik med avsikten att köpa en rosenkrans. Väl där inne vaknade jag dock upp lite, och det blev ingen rosenkrans - jag blev liksom avskräckt av att de var prydda med en korsfäst Jesus och såg ytterst religiösa ut (vilket jag förstås visste att de är, men det blev så himla påtagligt).

Dags att checka in på hotellet. Jag bor i ett jättegulligt litet hörnrum med underbar utsikt...

Efter dagens många upplevelser var jag helt slut och ägnade resten av eftermiddagen åt att sova. 😴 Men sedan fick jag gå upp och göra mig iordning lite, för jag skulle ju till Shakespearefabriken och se Macbeth. 🎭

Jag kände inte riktigt till Macbeth innan så det var en intressant upplevelse. Sedan är ju Shakespeare överlag ganska svårtillgänglig tycker jag...men jag gillar ändå att se den här ensemblen framföra hans verk. Nu har jag gjort det två somrar i rad, så det börjar kännas som en tradition.

Oj, vad sent det är nu! Bäst att jag försöker få lite sömn. Vet inte om klockorna i klosterkyrkan kommer bångla någonting inatt, så som de gjort X antal gånger under dagen...haha, just som jag skrev det så satte de igång! 😂 Ja, ja...jag har ju min sömntablett, så det ska nog gå bra. Natti natti och Ave Maria! Imorgon ska jag besöka klostermuseet...

Kom på att jag fortfarande inte har skrivit om mitt senaste psykologsamtal som jag hade för nästan tre veckor sedan. Jag började gråta då också såklart, kanske just för att jag kände mig pressad och orolig för att det var vårt sista samtal på nästan två månader. Vi pratade mycket om stresshantering, att jag ska öva på att gå långsamt och även göra andra saker långsamt för att få ner mina stressnivåer i kroppen, att jag ska göra en sak i taget istället för att försöka göra flera saker samtidigt, att jag ska göra en plan för dagen över vad som är rimligt att hinna med, att jag ska våga säga nej och bolla tillbaka sådant jag inte har tid med. Vikten av pauser och återhämtning tryckte hon mycket på. Och att jag ska planera in förstärkande aktiviteter varje vecka för att minska risken för grubbel. Och om jag ändå hamnar i grubbel, bryta det med hjälp av strategier vi gått igenom tidigare. På social fobi-fronten har jag fått i läxa att svara i telefon en gång om dagen oavsett hur det känns. En gång i veckan ska jag stämma av med mig själv hur det fungerar att använda alla dessa strategier, hur jag jobbar med dem. Och så ska jag försöka ha i bakhuvudet vad min psykolog skulle ha sagt till mig om hon varit där när det blir jobbigt. Och även involvera någon annan som kan påminna mig. Blir läget akut under sommaren har psykologen lovat att jag får ringa till mottagningen i Stockholm, även om det egentligen inte är en akutmottagning. Just nu känner jag mig mest kass som inte jobbat så aktivt med mina uppgifter som jag borde, även om jag har använt mig av en del strategier (men utan att utvärdera och sådär).

Nu är det hög tid att jag försöker sova. Vill ju orka ge mig iväg ganska tidigt imorgon bitti...

Det tog flera timmar och mycket stöd från syrran innan jag framåt kvällen slutligen bockade i "Nej" på samtliga kurser och skickade in mitt antagningssvar. Syrran stod bredvid mig när jag genomförde denna kvalfyllda process och sa en massa kloka saker om hur bra det kommer bli, hur mycket tid och ork jag kommer få över till annat och så vidare. När det automatiska svarsmejlet från Antagning.se kom någon sekund senare flippade jag ur totalt...

Jag har aldrig fått ett mejl som är formulerat på det sättet förut - för jag har aldrig tackat nej till samtliga kurser jag sökt förut! 😱 Det känns jätteläskigt och hemskt och jobbigt, samtidigt som det även är lite av en befrielse. Senare på kvällen gick jag en liten nätkurs om beroenden och hur de fungerar - det kändes som en adekvat sysselsättning i det läget. 😉 Nu ska jag "bara" försöka låta den 26 juli passera utan att ändra mina "Nej"-svar...wish me luck!!

Efteråt åkte vi till en restaurang (som för min skull var jordnötsfri för kvällen ❤) och åt jättegod mat. I menyn fanns rubriken "Vegetariska alternativ" - och under den rubriken fanns ETT vegetariskt alternativ (där jag fick be dem plocka bort en av ingredienserna på grund av allergi). Tur att detta enda valbara alternativ var gott - till och med väldigt gott. 👍

Nu har jag kommit hem och duschat och krupit ner i sängen. Får se hur lång tid det tar att varva ner, när jag kom hem var jag mer eller mindre speedad och inte alls sovklar. Men nu får jag nog göra ett försök. Natti natti! 💖

Idag kom det länge väntade och lika länge fruktade samtalet från AT-läkaren på vårdcentralen om min psykofarmaka. Jag var fruktansvärt nervös och rädd för att han skulle fucka upp min medicinering. Men det gjorde han inte. Han började prata om alternativ för både mina antidepp och sömntabletter, javisst. Och det var faktiskt lite charmigt att han på fullaste allvar förklarade för mig att långvarigt Imovane-bruk kan göra att en utvecklar ett beroende (😂😂😂). Men jag förklarade för honom att det inte är aktuellt med några förändringar, att mina nuvarande mediciner fungerar bra och att jag behöver dem. Och han accepterade det. Så himla skönt! Visst går jag i tankar på att det kanske borde sättas in något stämningsstabiliserande läkemedel också (som psykologen föreslog någon gång) men att plocka bort av de mediciner jag redan har är verkligen inte aktuellt.

Dock kanske min psykofarmakaförskrivning bör flyttas från vårdcentralen till psykiatrin, det tyckte åtminstone den här AT-läkaren. Speciellt om det kan bli aktuellt med stämningsstabiliserande, det kan de tydligen inte skriva ut på vårdcentralen utan det måste ske inom "specialistpsykiatrin". Jag kanske alltså kommer att få en läkarkontakt på Cirkus Psyk i Linköping framöver, dit jag aldrig mer velat återvända (jag har förresten fortfarande inte fått något svar på mejlet jag skickade till verksamhetschefen efter det senaste bottenrekordet 😒). Eller så låter jag det vara som det är, det kanske bara är dumt att lägga till fler mediciner än dem jag redan har. 🤔

Apropå mediciner så fick jag hem en stooor ask med Imovane idag. Ja, faktiskt - riktig Imovane! 😀 Efter att ha tvingats knapra mer eller mindre äckliga Zopiklon-substitut ända sedan i höstas(!) har jag nu ÄNTLIGEN fått tag i originalet igen! Hurra, hurra, hurra!! 😄🎉

NU HAR JAG ETT FUNGERANDE BREDBAND IGEN!!! 😄😄😄 Det första jag gjorde var att sätta igång Taylors senaste låt på Spotify på repeat. Det andra jag gjorde var att logga in på bloggen. Så nu tänker jag lägga upp en massa bilder från när mamma och syrran och jag var i Göteborg fredag-lördag förra veckan... 

 

När Taylor var femton år lurades hon in i något slags slaveriliknande kontrakt med ett skivbolag. Om hon någon gång skulle välja att lämna skivbolaget skulle hon förlora alla rättigheter till all musik hon någonsin släppt via det skivbolaget. I tretton år stannade hon och släppte sex fantastiska album och drog in massor av pengar till skivbolagets ägare. Under tiden försökte hon i åratal förhandla sig till att få köpa tillbaka rättigheterna till sin egenproducerade musik, men fick inget gehör från skivbolaget. Hon har nu bytt till ett annat skivbolag med betydligt vettigare syn på artister och upphovsrätt. Men genom att lämna slaverikontraktet ligger hela hennes livsverk helt oskyddat. Och nu i söndags inträffade det värsta som kunde hända. Skivbolagets ägare valde att gå bakom ryggen på Taylor och sälja rättigheterna till hennes musik till ett riktigt ärkesvin inom musikbranschen som mobbat henne under hela hennes karriär. De kunde ha sålt rättigheterna till Taylor själv, men det gjorde de inte - de sålde dem till en av hennes värsta fiender. Och nu äger denna vidriga man rättigheterna till alla hennes tidigare mästerverk, alla framtida intäker från hennes tidigare album kommer att gå till honom och han skulle i princip kunna förbjuda Taylor att offentligt framföra de låtar hon själv skrivit. Det är så jävla sjukt så jag kan knappt fatta att det är sant. Jag bara väntar på att få vakna upp ur den här mardrömmen. 

 

 

Det kommer fler inlägg framöver, om Göteborg och om mina två senaste psykologsamtal med mera. Men just nu känner jag bara att jag behöver skriva av mig om bredbandet (jag bloggar via mobildata just nu). Det lade som sagt av i onsdags. Jag bekymrade mig dock inte så mycket över det just då, var fullt upptagen med att kolla på videon från De Geer-gymnasiets underbara första uppsättning av Atlantis från 2005 och tänkte att det nog bara var något tillfälligt fel. När det fortfarande inte fungerade på torsdagen kontaktade jag hyresvärden, som hänvisade till bredbandsoperatören. Så jag ringde till bredbandsoperatören och pratade med en kille där i nästan en halvtimme, men han kunde överhuvudtaget inte hitta vår lägenhet i deras system och eftersom det är hyresvärden och inte vi själva som tecknat avtalet så är det tydligen hyresvärden som måste felanmäla. Så jag hörde av mig till hyresvärden igen. Och sedan följde flera dagars telefon- och mejlcirkus där jag blev hänvisad fram och tillbaka. Jag har gråtit av spänning och frustration flera gånger. Och så idag hörde hyresvärden av sig och meddelade att de nu (efter nästan en veckas felsökning och kontakt med operatören) kommit fram till att bredbandet inte alls ingår i vår hyra och att vi måste teckna ett eget avtal med någon operatör om vi vill ha bredband. Det står på hemsidan att bredband ingår i grundhyran i samtliga fastigheter utom två, men det gäller tydligen bara studentlägenheter (vilket INTE framgår). Det sjuka är att vi ju har haft ett fungerande bredband ända sedan vi flyttade in i början av 2015 och vi har aldrig tecknat något avtal eller fått en enda bredbandsfaktura (jag visste inte ens vad vi hade för operatör), det har liksom bara fungerat och vi har inte haft anledning att tro annat än att det ingår i hyran - men nu hävdar hyresvärden att vi bara har "haft tur" de här åren. Men jag fattar inte, hur har vi kunnat ha ett bredband om vi inte har haft något bredband?! Det känns jättesnurrigt.

Nu har jag i alla fall gått till närmsta Telia-butik och beställt ett bredband. Den nuvarande operatören har inte varit särskilt hjälpsam eller smidig den senaste veckan så den tänker jag absolut inte stanna hos, och när jag ringde för att bli kund hos en annan operatör tidigare idag möttes jag av en robotröst som jag skulle beskriva mitt ärende för och blev sedan placerad i 30 minuters telefonkö...så det fick bli Telia via deras fysiska butik - RIKTIGA människor som en kan PRATA med och få HJÄLP av. Dock kommer bredbandet inte att kunna installeras förrän på måndag(!), vilket ger mig ett smått hysteriskt anfall...men nu ser jag i alla fall ljuset i slutet av denna vidriga tunnel. Och jag har varit fan så duktig som ringt alla dessa jobbiga samtal!!