Det har varit en intensiv vecka och jag har varit väldigt trött (för trött för att orka blogga till och med). I tisdags kväll åkte syrran och jag och shoppade. I onsdags kväll var jag på terminens första yogapass. I torsdags kväll var jag på två möten med Pride-familjen. Igår kväll pluggade jag. Och varje dag har jag haft väldigt mycket att göra på jobbet. Så...det är skönt att det är helg nu, så att jag får chans att återhämta mig lite. 

 

Det är även syrrans födelsedag idag. Hurra! Och det är exakt ett år sedan vi hämtade ut nycklarna till lägenheten. Hurra! 

 

Det rosa skimret fortsätter att ge mig angenäma drömmar (även om jag också haft en del stressrelaterade mardrömmar under veckan). Inatt drömde jag en ytterst intim dröm om Neptune som jag är för pryd för att återge här. Det gjorde mig väldigt glad. 

 

Nu ska jag försöka plugga lite till, innan det blir dags för födelsedagskalas. :-) 

 

 

Jag har en ny lavalampa, som fyller mitt sovrum med ett rosa skimmer om nätterna. Kanske är det därför jag börjat drömma så söta drömmar. Inatt drömde jag att jag fick en flickvän. Hon hette Lovisa och bodde på landet och hade en massa katter. Hon var jättegullig. 😊💖

 

Idag hade jag tänkt plugga och gå en del på stan. Det blev lite si och så med de planerna. Kissen och jag har tillbringat större delen av dagen i sängen. Har pluggat lite grann - men att läsa vetenskapliga artiklar på engelska när en ligger nerbäddad i sängen tenderar att ha en otroligt sövande effekt... 😜

 

Mensen kom idag förresten. Så förhoppningsvis är kulmen av månadens PMS över så att jag kan vara lite gladare och trevligare framöver. Men nu ska jag fortsätta sova. Natti! 

 

 

 

Eftermiddagen blev betydligt stabilare och framåt fyratiden kände jag mig nästan glad. Strax innan jag gick hem för dagen fick jag en present av en kollega - ett Hello Kitty-gosedjur som han köpte när han var i Thailand. Då blev jag rörd. 

Usch. Dagen som började så bra slutade i tårar. Återigen är jag sådär trött och uppgiven. Och nu när jag har gråtit har jag ont i huvudet också (och det hjälper inte med värktabletter). Suck. Det är så mycket som är jobbigt och tungt och hemskt...varför kan det inte bara få vara bra?! 

 

Det känns dock lite lättare nu än vad det gjorde för några timmar sedan. Jag har pratat med mamma, lagt pärlplattor och lyssnat på Westlife (det sistnämnda får väl nästan betraktas som freudiansk regression). Nu ska jag snart sova. Hoppas att morgondagen bjuder på lite ljusare sinnesstämning (och en återgång till Taylor-lyssnande). 

 

 

 

 

Det var okej. 

 

 

Angående plugganset läser jag ju en kurs om Japans historia nu. Det verkade som en bra idé innan, men ju fler hemskheter ur landets historia som jag blir upplyst om, desto mer krackelerar den extremt romantiserade bild jag skapat mig av landet och dess invånare och kultur. 

 

Inser hur skönt det är att leva med skygglappar så att en kan fortsätta leva i illusionen om att allt är frid och fröjd. 

 

Men inser ännu mer hur viktigt det är med kunskap, information och analys. Så jag får väl tvingas inse att inte ens Japan är helt perfekt, och försöka skapa mig en mer nyanserad bild genon den här kursen. Det kommer säkert att vara nyttigt för mig. 

 

Nu ska jag försöka sova, och gå till jobbet pigg och glad tidigt imorgon bitti. Hm, ja...det är planen. Natti natti!

Idag är det den 16 januari. Jag tycker om det datumet. Idag är det på dagen fyra år sedan jag började som praktikant i Körsbärsdalen. Och mitt finaste Lyckopiller fyller 35 år. Mycket positiva årsdagar, med andra ord. 

 

Vad tiden går fort! Jag tycker inte att det var alls länge sedan jag var ny i Körsbärsdalen, men nu är det jag som har ansvar för verksamheten när chefen är borta. Och hur har mitt Lyckopiller hunnit bli så "gammal" - han var ju bara 21 när vi träffades första gången, och det känns verkligen inte som att det är halva mitt liv sedan (men det är det faktiskt i sommar). 

 

Jag gick och köpte nya tofflor på lunchen. Har haft på mig dem nästan hela tiden ända sedan jag kom hem i eftermiddags. 

 

Har ägnat denna fredagskväll åt att lägga pärlplatta. Vet inte hur många år det är sedan jag gjorde det sist. Himla roligt var det! Det kommer garanterat att bli fler. 

 

 

 

Ja, ja...inte världens roligaste post. Men utan CSN skulle jag förmodligen inte ha kunnat flytta hemifrån och plugga på högskolan vid 19 års ålder. Och jag skulle knappast ha haft det jobb jag har idag. Så jag är tacksam. Mycket tacksam. 

 

Apropå studier så har jag nu fått resultatet från senaste hemtentan. Jag fick VG på den också. Vilket innebär att jag fått VG på allt jag gjort under höstterminen. Mycket belönande för Duktig Flicka-syndromet. 😀

 

Har jag varit på rekryteringsmöte med Pride ikväll? Nähädå. Jag lyssnade på Ångestmonstret och drog en nödlögn så fort tillfälle gavs... 

 

 

Har jag gjort något vettigt av de här timmarna då? Det beror väl på hur en ser det. Jag har spelat mitt nya favoritspel...vilket förstås var himla trevligt. Det sista jag gjorde innan jag stängde av var att gifta mig med Ian. Naaaww. 

 

 

Geez. Nu borde jag verkligen ägna lite tid åt mina studier innan jag går och lägger mig. Vårterminen börjar ju på måndag, och jag har fortfarande inte läst ut kurslitteraturen än (ja, jag inser att många inte ens har SKAFFAT litteraturen än - men det gör mig bara förfärad).

 

Suck. Men under tiden vi väntade passade vi på att skriva ihop protestbrev till kommunen angående det nya förslaget på ful byggnad de tänker smälla upp tvärs över gatan. Om det förra förslaget var ett glasmonster så är det här en haschhallucination. Fortfarande lika skitfult. Fortfarande lika vedervärdigt skyhögt. Geez, hur svårt kan det vara att bygga ett LÅGT och VACKERT hus?! 

 

Imorgon kväll ska jag på Pride-möte igen. Ett rekryteringsmöte för att få fler fina människor att börja engagera sig i vår fina regnbågsgemenskap. Jag gjorde klart att jag minsann inte tänker hålla i någon del av informerandet, och det förstod ju de andra mycket väl. Men jag hade tänkt vara närvarande i alla fall. Jag HADE tänkt det. Nu börjar jag fega ur. För även om två av de andra sköter huvudsnacket så kommer jag ju ändå bli tvungen att presentera och berätta lite om mig själv...inför en massa folk jag inte känner, på ett roligt och avslappnat sätt. Kanske måste jag svara på en del frågor också. Och gör jag inte något av detta så kommer ju alla undra vad fan jag ens är där för. Uuuuääähhh, jag stannar hemma!!

Det är jättesent och jag har inte gått och lagt mig än. Och varför inte det då? Jo, jag har nyligen börjat spela ett visst dataspel och det är jävligt beroendeframkallande. Det heter Coming Out On Top och det har tagit min snedvridna fascination för bögar till helt nya nivåer (högre eller lägre låter jag vara osagt). Jag spelade större delen av dagen igår, och nu har jag ägnat de två senaste timmarna åt det (ända sedan jag kom hem från kvällens Pride-möte). Jag heter Mark, går sista terminen på college och har precis kommit ut för mina rumskompisar...dags att börja dejta! 

 

Har precis RINGT till försäkringsbolagets vårdplanering OCH mottagningen som jag besökte i somras för eksem. Eksemen har nämligen kommit tillbaka (det gjorde de redan innan jul, men jag har inte kommit mig för att kontakta vården förrän nu). Känner mig jätteduktig som tagit tag i det här nu. Nytt recept på salva och hudkräm kommer under eftermiddagen. Så himla skönt!

 

Inatt drömde jag att ett gäng på tre personer gjorde inbrott här. Dörren gick att öppna hur lätt som helst, den stod typ på glänt trots att jag stängt och låst den ordentligt. Jag var till och med hemma under inbrottet och jag både vädjade om att de skulle låta bli att ta våra saker och hotade med att polisanmäla dem, men de brydde sig inte utan bara stövlade runt i lägenheten och rotade runt och rörde till och stoppade ner fina saker i säckar som de hade med sig. 

 

Vaknade helt panikslagen, genomsvettig och med hög puls. När jag lugnat ner mig något blev jag nästan lite irriterad. Jag menar, nog för att jag tycker det är himla jobbigt att få hem främmande människor såsom hantverkare, men detta är väl ändå lite överdrivet? Jag vet inte. Mitt undermedvetna tycker tydligen att det är fullkomligt rimligt med sådana här mardrömmar. Suck...

Ladies and fairies, jag kan nu med stolthet meddela att hemtentan är färdigskriven och inlämnad. Och därmed är jag klar med höstterminens åtaganden. Nu är det bara att luta sig tillbaka och invänta betyg och registrering av dessa...sedan har jag 502,5 avklarade högskolepoäng. Yay! :-D 

 

Sitter jag på kontoret som jag borde? Nej, jag ligger hemma i sängen. Sjukanmälde mig imorse för jag känner mig verkligen risig. Inte direkt sjuk, men helt klart drabbad av utsättningssymptom på grund av Sertralin-nedtrappningen. Igår mådde jag illa, det gör jag lite grann idag också fast inte lika mycket. Däremot är jag väldigt trött och har ont i huvudet. Men det är bara att härda ut, jag vet ju att det går över. Förhoppningsvis mår jag bättre snart och jag siktar på att gå och jobba imorgon. 

 

Hade inte satt foten utanför dörren sedan i torsdags när jag gick iväg till mataffären tidigare idag. Och om inte kylskåpet börjat gapa tomt skulle jag troligen ha stannat hemma hela dagen även idag. Det kändes konstigt att gå ut och plötsligt vara omgiven av folk, men det var rätt lugnt på stan (folk verkar fortfarande inte ha kvicknat till efter nyårsfirandet) så det var rätt okej ändå. 

 

I övrigt har jag främst ägnat dagen (och helgen) åt hemtentan. Har läst ut all litteratur samt skrivit en tredjedel av tentan nu. Så det ska nog gå vägen, det här. :-)

Taylor avslutade det gamla året och inledde det nya med att släppa en ny helt fantastisk musikvideo. Jag bara älskar den! Den är metaforisk och vacker och helt underbar. 

 

 

Jag får lite The Twilight Saga: New Moon-känsla av den faktiskt. Med krisen hos den övergivna flickan, skogen som är fylld av vargar och hoppet från klippan ner i havet. Men till skillnad från Bella behöver den här flickan inte en återförening med pojkvännen för att bli hel igen, utan hon reser sig själv och går vidare. Heja Taylor!

 

Jag har sovit större delen av dagen, men det beror knappast på det utan på att jag var vaken så sent inatt och att spänningarna efter att ha varit värdinna för nyårsfirandet släppte. 

 

Nu ska jag försöka plugga lite. Terminens sista deadline är på onsdag. En sex sidor lång hemtenta om Sveriges kyrkohistoriska utveckling under medeltiden, och jag har fortfarande inte börjat skriva för jag har inte läst ut kurslitteraturen än. Får se hur DET går...!

Jag har nog aldrig firat nyår här i stan förut, när jag tänker efter, så jag vet inte om det brukar vara såhär. Men jag blev glatt överraskad när jag såg ett flertal ljuslyktor stiga mot skyn istället för raketer vid tolvslaget (det var en hel del raketer också, och jag lyckades inte riktigt övertyga kissen om att de var ofarliga så hon sprang och gömde sig, stackars liten). 

 

Men ljuslyktorna...så vackra de var! Jag stod i fönstret och nynnade på "I See the Light" från Tangled och kände mig allmänt lycklig. 

 

Jag tror att 2016 kommer att bli ett bra år. Det känns så. ☺ 

 

Nu ska jag försöka sova. Kissen har kommit fram från sitt gömställe och verkar ha lugnat ner sig efter tolvslagstraumat. Så nu säger vi natti natti!