Det känns inte alls länge sedan jag sammanfattade 2012, och nu har det redan blivit dags att sammanfatta 2013. Vad fort det har gått! Och vad mycket som har hänt!

 

 

 

Duvdrottningen lämnade Körsbärsdalen för att börja jobba på en större byrå. Jag kände mig fullkomligt livrädd över att förlora min trygga klippa som jag kunnat luta mig mot och ställa frågor till under mitt första år i Körsbärsdalen, men hon hävdade att det skulle hjälpa mig att utvecklas i min yrkesroll i och med att jag nu måste lära mig att stå på egna ben (och med facit i hand kan jag ju konstatera att hon hade rätt).

 

Min arbetsbörda ökade betydligt i och med Duvdrottningens avfärd. Dels tog jag över en del av hennes kunder och dels engagerade jag mig mycket i rekryteringsprocessen av nya kollegor. "Astrött" blev mitt nya standardtillstånd.

 

 

Kissen älskar kartonger. Hon älskar dem verkligen. Hon kan kliva ner i en kartong, och sedan kan hon sitta eller stå där en lång stund och vara helnöjd med det.

 

Är detta ett allmänt beteende bland katter, eller är det bara min katt som är lite speciell? :P

Vilken vidrig mardröm jag hade inatt! Jag tror faktiskt att den inkluderade varenda jävel som någonsin stått mig nära men som sedan gjort mig illa och försvunnit ur mitt liv. Fy fan!

Söndagkväll. Och det vet vi ju alla vad det innebär. Men jag har tagit en Imovane, så det ska nog bli bra snart. Men nu är det över en vecka sedan jag var på jobbet senast, och när jag varit ifrån någonting ett tag blir det liksom extra ångestfyllt att komma tillbaka till det. Så var det med helger och lov när jjag gick i skolan och så är det även nu när jag jobbar. Även om jag äölskar mitt jobb så blir det ångestfyllt att gå dit när jag inte varit där på länge.

 

Hmm...men det vlir nog bra. Det brkar det bli. när jag väl kommer difg.Och nu ska jag nog gå och lägga mig, märker jag på min stavning.

 

E liten nattvisa bara...

 

Innan klockan ens hunnit bli tolv hade jag redan avverkat ett kapitel i läroboken i japanskakursen, kollat på två föreläsningar och en film i genuskursen, städat badrummet, plockat ur diskstället, gått ut med soporna och bokat en tvättid (mitt hembiträde har julledigt).

 

Så nu under eftermiddagen har jag unnat mig att grotta ner mig i Junjou Romantica i flera timmar. Men ve och fasa, jag har bara EN ENDA volym kvar nu (av dem som hittills utkommit och översatts till engelska). Paniiik! What to do?!? Tack och lov finns åtta volymer av Sekai-ichi Hatsukoi att tillgå vid ett kristillfälle som detta...men vad ska jag ta mig till när de också är slut?!

 

Nog för att nätet svämmar över av Yaoi...men jag gillar verkligen Nakamura Shungiku, hennes stories och karaktärer och teckningsstil. Hur ska jag kunna hitta någon som är lika bra i denna djungel av mer eller mindre suspekt manga?!? Buhuuu... (Dagens I-landsproblem, jag vet.)

Jag gick faktiskt och lade mig och sov en stund mitt på dagen. Jätteskönt - och för en gångs skull blev jag inte illamående efteråt. Sedan traskade jag iväg till biblioteket och lånade tre böcker om familjen Plantagenet. Och som en följd av detta ägnade jag sedan eftermiddagen åt att grotta ner mig i engelskt 1100-tal. Och nu har Sherwood-romanen passerat 29 000 ord, åtgärder har vidtagits för att öka sympatin för den stackars missförstådda prins John och de fredlösa kommer snart att äntligen (cirka 100 sidor in i historien) börja göra det som det ju enligt legenden är meningen att de ska göra - att ge till de fattiga (att ta från de rika gjorde de redan från början). Läget verkar vara under kontroll, så jag tror att jag lämnar Sherwoodskogen för dagen och ägnar kvällen åt att se på film eller något istället.

Jag gick på bio med familjen igår kväll. Vi såg Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Jag hade inte läst boken så jag visste inte vad jag skulle förvänta mig, men den visade sig vara jätterolig - jag satt och skrattade nästan hela tiden. Annars brukar jag vara ganska skeptisk mot sådana där, ni vet, Svenska Komedier Som Har Premiär Runt Jul. De brukar vara rätt kassa. Men den här var ett undantag.

 

Nu under förmiddagen har jag pluggat japanska. Och vet ni vad - jag upptäckte att det bara finns TVÅ oregelbundna verb i japanskan, する och くる. Efter åratals tragglande av engelskans och franskans oregelbundna verb i skolan känns det som rena himmelriket. Bara TVÅ oregelbundna verb att hålla reda på...jag kan knappt tro att det är sant.

 

Funderar på att göra ett nytt försök med mellandagsrean senare idag...fast vid närmare eftertanke stannar jag nog hellre hemma och ägnar mig åt romanskrivande eller något annat rofyllt.

Jag har varit så himla effektiv idag. Pluggat japanska, skrivit revisionsberättelse till Pride-familjens bokslut och till och med skrivit några sidor på Sherwood-romanen. Så jag tyckte att jag skulle belöna mig själv med lite mellandagsreashopping.

 

En mycket dum idé.

 

Det var så vansinnigt mycket folk i centrum (FINNS det ens så mycket folk i Norrköping?!) och jag var uppstressad till tusen och småsprang tvärs igenom hela raden av gallerior utan att stanna till och titta på någonting. Till slut smet jag in på Pressbyrån och fyllde på mitt busskort och sedan ringde jag syrran och tog en relativt folktom bakgata hem till tryggheten i lägenheten. Suck.

 

Idag sov jag till efter klockan tio! :O Helt sjukt. (Ja, jag var förstås uppe och besökte kylskåpet och toaletten och umgicks med kissen en del under natten och tidiga morgonen som vanligt, men det var inte förrän framåt förmiddagen som jag bestämde mig för att det fick vara definitivt slut på nattsömnen.)

 

Har ägnat mina få vakna timmar åt att plugga japanska. Ett och ett halvt kapitel i läroboken...och så en volym Junjou Romantica. ;)

 

Funderar på att packa upp de tre stora kassarna med julklappar som jag tillfälligt dumpat i garderoben i väntan på att jag skulle få tid och ork att ge dem en värdigare behandling. Jag fick så många fina julklappar i år, jag blev alldeles rörd. Bland annat hade syrran specialbeställt en fotobok med bilder från vår Kalifornien-resa i augusti. Jättefin!

 

Fast jag vet inte om jag orkar packa upp just nu. Jag orkar inte ägna mig åt romanskrivande heller, även om det också är något jag känner för att göra. Jag funderade lite på att besöka mellandagsrean tidigare idag, men bara tanken gjorde mig smått illamående. Egentligen vill jag nog helst bara gå och lägga mig och sova igen. Jag är så himla trött.

 

Dagen har bara börjat, men jag har redan hunnit bli kallad både Bakelsen och Snövit och Marie Antoinette...

 

Idag har jag skämt bort kissen med julklappar för över 1 100 spänn. :O Ett klösträd (som gjorde omedelbar succé), en rosa vattenskål som det står "Cat Princess" på och en påse mat. Hon blev jätteglad. :)

 

Och syrran har skämt bort mig minsann. Idag gav hon mig en härmskrikebrosch och en alldeles underbar röd och vit klänning med volanger och spetsar och snörning och jag vet inte allt. Förmodligen kommer jag bara kunna använda den på julafton och på Yohio-konserter (för den är VÄLDIGT speciell) men den är jättevacker och jag älskar den! :D Bilder kommer förmodligen imorgon...tills dess får ni nöja er med en liten julbild på Usagi och Misaki. ;)

 

Syrran och jag gick på stan igår. En ytterst dum idé! Det var ju både Lördag Efter Lön (för många) och Lördag Innan Jul. Det var alltså extremt mycket folk på stan. Och dessutom drällde det av sverigedemokrater och tiggare och annat pack som ville ha ens uppmärksamhet. Och köerna till kassorna i affärerna var så sanslöst långa att jag höll på att få krupp. Och det var en sådan trängsel, ett sådant virrvarr, en sådan hysteri - det var hemskt! Yrsel, panik, svettningar, andningssvårigheter...jag ville bara springa hem igen (syrran höll fast mig och talade lugnande till mig för att förhindra detta).

 

Väl hemma igen föll jag ihop på sängen och blev liggande där i flera timmar, fullkomligt utmattad. Jag orkade verkligen inte göra någonting. Så jag bara låg där, tills det blev kväll - då gick jag upp och tog mina kvällsmediciner och sedan gick jag och lade mig igen.

 

Att jobba sista dagen innan en längre ledighet är alltid hysteriskt. För man måste avsluta allt man håller på med och ordna inför tiden man kommer vara borta och förbereda inför att man kommer tillbaka igen. Helt hysteriskt. Och efter arbetsdagens slut skyndade jag iväg till en restaurang för att träffa Pride-familjens överhuvud och diskutera föreningens bokslut. Och sedan bar det av till närbutiken för att hämta ut några av syrrans julklappar och införskaffa lite mat inför helgen. Väl hemma orkade jag inget annat än att spela Sims. Och det var knappt att jag orkade det ens. Jag slutade ganska snart och egentligen orkar jag inte blogga heller men jag kände ändå att jag borde ge ett litet livstecken ifrån mig så här är det och nu går jag och lägger mig, natti natti!

Shit alltså. Att baka pepparkakor till mitt i natten är verkligen inte att rekommendera. Jag kände mig halvdöd när klockan ringde imorse och snoozade i flera timmar(!) innan jag äntligen orkade pallra mig upp ur sängen. Det dunkade i huvudet och jag kände mig nästan bakfull. Tryckte i mig några värktabletter tillsammans med de ordinarie morgonmedicinerna, mejlade till chefen och förklarade min frånvaro, drog på mig lite kläder och traskade sent omsider iväg till jobbet och kom dit lagom till förmiddagsfikat.

 

Så det blev en ganska kort dag idag, denna min näst sista arbetsdag innan julledigheten. Och när jag kom hem förut satte jag igång en skiva med mina stora idoler från högstadietiden och lade mig i ett lavendeldoftande bad. Väldigt avkopplande, så nu känner jag mig lite sådär mysigt groggy som jag ju tenderar att göra när jag har badat. Funderar på att gå och lägga mig snart. Egentligen känner jag för att skriva lite på Sherwood-romanen, men det orkar jag nog inte. Så det får nog bli sängen i alla fall. Natti!

Whaaat! Är det bara EN VECKA till julafton?! Hur gick det till? :O Det känns som oktober ute (när solen skiner och temperaturen stiger känns det ibland som mars, men oftast som oktober och absolut inte som december).

 

Men men...hur det än känns så är det de facto julafton om en vecka. Så då lämpar det sig väl att lägga upp en julrelaterad Taylor-video...

 

 

Den första video jag kunnat lägga upp på bloggen på evigheter! Det har varit något fel, så jag har varken kunnat bädda in videor eller göra så att länkar öppnas i nytt fönster. Extremt störande. Men nu verkar det vara löst. :)

Ikväll hade jag tänkt gå på möte med Pride-familjen. Ångestmonstret motsatte sig förstås detta och gick bärsärkagång inom mig och vrålade åt mig att stanna hemma istället. Men jag sa åt fanskapet att hålla käften och så gick jag i alla fall. Fram till lokalen. Sedan stod jag utanför och frös och våndades och pratade med syrran (som hindrade mig från att gå hem), jag såg inte till någon jag kände igen och jag vågade inte gå in och kolla om de redan var där och efter sisådär tjugo minuter gick jag hem till syrran istället.

 

Den omedelbara känslan när jag gick från möteslokalen var förstås lättnad. Det är alltid den första känslan som infinner sig när jag gett efter för flyktimpulsen. Men sedan kom de där andra känslorna. De jobbiga känslorna av besvikelse och misslyckande och Ångestmonstrets hånfulla vad-var-det-jag-sa.

 

Men på något sätt känns det rätt okej ändå. Lite tungt förstås, men inte som världens undergång. Det blir fler mötestillfällen och jag vet att jag inte kommer att förlora mot Ångestmonstret varje gång. Kanske vinner jag redan nästa gång?

Kl. 09.00. Biljettsläpp till YOHIOs första spelning på vårturnén.

 

Kl. 09.07. Bekräftelsemejl på genomfört biljettköp. ;)

 

Jag vaknade vid femtiden imorse av en hemsk mardröm. Jag drömde att syrran började knarka och umgås med en person som ingen av oss tycker om. Så då kände jag mig förstås nödgad att ringa till henne och kolla upp om det var sant eller inte. Hon försäkrade mig om att det bara var en dröm.

 

Kissen och jag låg och halvslumrade en stund, men sedan kände jag att det var dags att ta tag i japanskauppgiften igen. Det tog inte alls lång tid, jag var nog klar redan bortåt halv nio.

 

Och då kände jag mig himla duktig. Så då tyckte jag att jag gjort mig förtjänt av några timmars total onyttig aktivitet (läs: X antal timmars Sims-spelande). Gick till syrran och fikade gjorde jag också. På vägen dit kom jag plötsligt att tänka på Pride-familjens bokslut, som jag lovat att granska den här veckan (det hade konkurrerats ut ur närminnet av alla japanska tecken), så när jag kom hem igen fick jag ta tag i det illa kvickt.

 

Söndagsångesten har lyst med sin frånvaro och det har varit en rätt nice dag. Och nu ska denna söndag avslutas med en puttinuttig femtiotalsfilm och sedan ska jag sooova.

Har ägnat hela långa lördagen åt examinationsuppgift i japansk grammatik och japanska bastecken (hiragana och katakana). Jag är inte klar än, jag har fortfarande den sista och största deluppgiften kvar, men den får jag ta tag i imorgon för nu orkar jag faktiskt inte mer idag.

 

Idag är det en mycket speciell dag. För att det är Lucia? För att det är fredagen den trettonde? Nej nej NEJ! Det är ju Taylors födelsedag idag! :D

 

Idag undertecknade jag hela 300(!) julkort på jobbet. Jag kände mig lite som en kändis som signerade idolbilder. För det var verkligen löpande-band-principen som gällde - och dessutom var julkorten specialbeställda och hade ett foto av Körsbärsdalens invånare på framsidan. :P

 

Efter jobbet fortsatte julkortsskrivandet hemma hos syrran. Fast då av lite mer personlig och lite mindre löpande-band-aktig karaktär.

 

Sedan gick vi iväg till Pride-familjens lussevaka. Ångestmonstret ställde till det rejält för mig. Det fanskapet försökte få mig att återvända hem innan vi ens kommit dit. :O Tack och lov hade jag ju syrran med mig, och hon är rätt bra på att sätta Ångestmonstret på plats.

 

Så vi gick dit. Och vi gick in. Och vi hälsade på folket som var där. Och vi satte oss i ett hörn. Och sedan kom familjens överhuvud och satte oss i arbete med att ställa ut värmeljus på borden i lokalen. Och sedan satte vi oss i vår lilla hörna igen och jag tjatade massor på syrran att vi skulle gå hem men hon höll hela tiden fast vid att vi skulle stanna en stund till.

 

Jag hade råångest och var livrädd för alla fina människor som befann sig i lokalen och jag ville inte prata med någon eller delta i någonting, jag ville bara springa därifrån. Syrran hämtade lussekatt och mjölk åt mig och plötsligt dök underbara Neptune upp (jag stirrade ner i bordet och låtsades inte se henne) och egentligen var det ett himla trevligt evenemang - men eftersom jag är så jäkla störd kände jag mig mest gråtfärdig och glömde hela tiden bort att andas och ville bara skynda hem till min trygga lägenhet och gömma mig undan omvärlden.

 

Efter sisådär en och en halv timme lyckades Ångestmonstret övertyga både syrran och mig om att det var dags att gå hem (jag var i och för sig inte sådär jättesvår att övertyga om detta). Jag hade en himla konstig känsla i magen när vi gick därifrån. En blandning av lättnad och besvikelse och stolthet och sorg. Men jag är ändå glad över att vi gick dit. Att jag inte lät Ångestmonstret vinna helt och hållet.

Oj, nu känns det som om det är jättelänge sedan jag bloggade sist! :O Det har hänt mycket sedan igår morse som jag vill berätta om.

 

Den andra och avslutande dagen på momskursen var bra. Lite mer avslappnad än den första dagen också. Folk började skämta lite mer och sådär. När lärarna gick igenom ett krångligt exempel om byggmoms var det en tjej som sa att "jamen, såna där tjänster utförs ju ofta svart och då blir det ju ingen moms". Inte riktigt det svar lärarna på momskursen ville höra. :P

 

En sak jag reagerade på men som jag inte kommenterade (under en kurs som bara varar två dagar hinner jag liksom inte bli så pass avslappnad att jag vågar yttra mig i klassrummet) var att det är 25 % moms på dansbandsspelningar - till skillnad från övriga spelningar som det är 6 % på. Detta förklarade lärarna med att besökare på dansbandsspelningar går dit för att dansa medan besökare på övriga spelningar går dit för att lyssna. Och då klassificeras det som helt olika sorters evenemang och får således olika momssatser. Och det var här någonstans jag ville flika in en kommentar. För på den tiden när jag sprang på dansbandsspelningar (för sisådär ett decennium sedan) gjorde jag det minsann aldrig för att dansa, jag gjorde det för att stå och hänga framme vid scenen - och för att klänga på sångaren efter spelningens slut. Vanligt hederligt konsertbeteende alltså. ;) Så varför skulle just detta momsas annorlunda än andra spelningar?! Vetskapen om denna skevhet gjorde mig mycket upprörd. Men jag sa inget. Dels vågade jag inte yttra mig i klassrummet - och dels misstänkte jag att folk nog skulle ha fått en lite märklig bild av mig om jag fällt en dylik kommentar. ;)

 

Med nio timmar kvar till deadline är jag nu klar med den förhatliga analysen och alla sidouppgifter (foruminlägg och så vidare) kring den. Yay! :D

 

Dags att ta tag i japanskauppgiften...fast den ska i och för sig inte vara inlämnad förrän den 17 december, så jag kanske kan få ta ledigt resten av dagen? :)

En stor fördel med vintern är att man kan gå ut i pyjamas och med otvättat hår. För det syns ju ändå inte under kappan och mössan. :P

 

Jag hittade en bild med extremt hög igenkänningsfaktor när jag klickade runt på Facebook förut...

 

Självdisciplin, vart tog du vägen?! Jag har skrivit exakt en mening på analysen idag. En enda mening! :O

 

Sedan kom jag att tänka på det där underbara paketet som kom hem till mig tidigare i veckan...paketet som innehöll YOHIOs turné-DVD! :D Så då lade jag mig och kollade på den istället. Och förvandlades till en fnittrande liten flickunge. Hm...

 

Har Malin alldeles gått ner sig i PMS-träsket nu eller varför har hon inte bloggat???

 

Nädå, det är lugnt. Jag hade väldigt mycket att göra på jobbet igår (jobbade från tjugo i sju på morgonen till fem på eftermiddagen) och sedan åkte alla Körsbärsdalens invånare iväg till ett charmigt värdshus långt ute i bushen och åt julbord. Ja, JAG åt förstås inte av den vidriga köttkavalkad som kallas julbord, jag fick minsann en egen vegetarisk och allergianpassad trerättersmeny. :) Jättegott och trevligt. Och väldigt fint, med den nyfallna gnistrande snön utanför fönstret (inte sådär jättekul att åka på slingriga små vägar tillbaka till stan senare på kvällen i becksvart mörker och slirig snö, men det är sådant man får ta).

 

Jag kom inte hem förrän bortåt tiotiden igår kväll och kände mig då mer död än levande av trötthet. Så idag blev det sovmorgon - jag gick nog inte upp förrän bortåt åtta! :O

 

Och nu är det meningen att jag ska plugga. Jag har liksom en ännu ej påbörjad analys att skriva - med deadline imorgon. Så det är väl bäst att jag sätter fart. Även om jag känner betydligt mer för att sova några timmar till eller läsa lite Junjou Romantica (det är nästan en hel vecka sedan sist - jag har fan abstinens!!!) eller fixa ihop en musikvideo till en låt jag lyssnar väldigt mycket på just nu eller skriva på Sherwood-romanen...men allt det där får vänta, för jag måste faktiskt fokusera på svensk jämställdhetspolitik just nu.

Idag har jag varit allmänt vresig och otrevlig. Precis allting har känts jättejobbigt och jag har haft en stubin så kort att man behövt förstoringsglas för att överhuvudtaget kunna se den. Jag har känt ett bergochdalbaneuppblossande hat mot allt och alla och gett ifrån mig ilskna, fräsande svar när någon vågat sig på att tilltala mig. Inom mig har förtvivlan vuxit sig större och större och jag har bara velat lägga mig ner och gråta och skrika. OOOUUUÄÄÄÄ!!!

 

Med andra ord - jag ska ha mens snart.

 

När jag kände att det höll på att gå överstyr panikmessade jag till syrran, och hon föreslog att jag skulle komma över till henne en stund. Och hon lyckades faktiskt få mig på riktigt bra humör. Så timmarna efter besöket hos henne var jag nog inte alltför odräglig mot omgivningen, tror jag.

 

Julgransmarodören fortsätter sin framfart. Här följer en rapport över de senaste dagarna...

 

Dag 2: En halmgris slets ner från granen. Förresten samma stackare som höll på att råka illa ut även förra året. Somliga har verkligen otur. :O

 

Dag 3: Inga kända incidenter.

 

Dag 4 (idag alltså): Jag hittade en smått söndertrasad halmstjärna på golvet. Jag har visserligen inga bevis för att detta är ett verk av Julgransmarodören, men hon är absolut huvudmisstänkt. ;)

 

Kära nån! Nu har jag varit alldeles ensam i Körsbärsdalen EN HEL DAG! :O Kollegorna är allihop iväg på utbildning och annat galej. Tur att syrran kom och hälsade på mig under lunchen, annars hade jag väl blivit fullkomligt lappsjuk här. :P

 

Jag hade en vidrig mardröm som väckte mig vid kvart i tre inatt. Den var riktigt hemsk (chefen tyckte att jag var otrevlig emot kunderna och gjorde ett dåligt jobb, typ) och jag kände mig alldeles förtvivlad. Så jag ringde till syrran (som behändigt nog inte gått och lagt sig än) och så fick hon lugna ner mig lite och sedan kunde jag somna om igen.

 

Bara för att kastas in i nästa vidriga mardröm (mobbning och mord och andra hemskheter). Den avbröts tack och lov av väckarklockan vid halv sex.

 

Och när nattens fasor nu äntligen var över borde jag väl få en lugn morgon? Nähädå. På radion började de prata om att det lite senare under morgonen skulle komma ett nytt avsnitt av "radions julkalender för 2014". TjugohundraFJORTON?!? Herregud, har jag fått värsta blackouten, har det gått ett helt ÅR utan att jag ens har märkt något?!? Gaaaaaahh!!!

 

Hm...just det...eller så KAN det ju vara så att de sa fel på radion. Faktiskt.

 

Godmorgon på er...hoppas att era nerver är lite lugnare än mina. ;)

Imorse sände chefen ut mig på uppdrag - till Karmanjaka av alla ställen! :O Men det var faktiskt inte så jätteläskigt, det var liksom inte Häxan eller någon annan skräckinjagande typ jag skulle träffa utan en av Karmanjakas trevligare invånare. :) Så det gick ganska bra. Inte för att jag är världens mest socialt kompetenta varelse, men jag lyckades åtminstone framföra mitt ärende och le vänligt och svara på tilltal och få med mig de grejer jag gått dit för att hämta...så det får väl betraktas som att jag lyckades med uppdraget, antar jag.

Med nästan en hel vecka kvar till deadline läste jag ikväll ut det sista av kurslitteraturen. (Så nu ska jag "bara" skriva analysen...) Detta fordrade en liten belöning, tyckte jag, så jag lade mig och kollade på Confessions of a Teenage Drama Queen. Eftersom det är en film som inte innehåller vare sig våld eller snusk (det är en Disney-film) tog det förstås inte många minuter innan kissen somnade av uttråkning. ;) Kissens matte tycker däremot att det är en riktigt bra film. Bortsett från tre saker som stör mig EXTREMT mycket...

 

1) Den svenska titeln.

2) Stereotyperna.

3) Slutet.

 

Så. Om vi börjar med den första punkten. Hur i hela HELVETE kommer man ens på tanken att översätta "Confessions of a Teenage Drama Queen" till "Tonårsliv"?!? Jag fattar verkligen inte det. Det är liksom lååångt bortom värdelöst.

 

Men det är ingenting emot nummer två på listan. Stereotyperna. De gamla vanliga i en high shool-film. Töntiga-tjejen-med-fula-kläder-och-stränga-föräldrar. Utflippade-och-verklighetsfrånvända-dramaläraren. Rika-och-populära-bitchtjejen-med-ett-hov-av-fjortiskompisar. Och så vidare och så vidare tills jag fullkomligt SPYR på eländet!

 

Men slutet...slutet tar ändå priset. Det är så påklistrat och liksom skriker nödlösning lång väg. Huvudpersonen Lola har genom hela filmen varit handlöst förälskad i sin idol Stu. Under filmens gång utvecklar hon en väldigt stark connection till skolkompisen Ella. Om jag hade skrivit manus skulle hon ha blivit tillsammans med antingen den ena eller den andra av dessa två. Men nu är det inte jag som står bakom den här filmen. Det är moralens väktare Disney. Och i Disneys värld kan inte en femtonårig flicka bli tillsammans med en alkoholiserad rockstjärna eller en annan flicka. Så då slänger man in en plötslig förälskelse i killkompisen Sam, vilken figurerat i bakgrunden genom hela filmen utan att fylla någon viktig funktion i själva storyn. Hux flux blir de tillsammans, för att tittarna inte ska få några lustiga idéer av den känslofyllda scenen i Lolas sovrum där Ella halvt gråtande berättar hur mycket Lola betyder för henne eller den strax därpå följande scenen när Lola lyckligt leende dansar med Stu inför hela skolan...för att hålla sig "inom ramarna" ser man till att dessa scener följs av en avslutande scen där Lola kysser Sam och deklarerar att det är honom hon älskar - och det är inte trovärdigt för fem öre. (Lägg därtill att Lola helt plötsligt blir sams med bitchtjejen som varit hennes stora fiende genom hela filmen...för i Disney-världen kan man ju inte avsluta en film utan att alla blir vänner, typ.)

 

Men ja...förutom allt detta så är det en väldigt bra film. Faktiskt. :P

 

Syrran och jag hämtade upp min julgran från källarförrådet igår kväll. Till kissens stora glädje. Hon lade sig genast under den och började tugga på grenarna och jaktspana på pyntet. Otroligt nog har hon varken vält granen eller demolerat något av dess pynt än. Men så har det också bara gått en natt. Hon har många veckor på sig att ställa till med sådant sattyg innan dessa "leksaker" åter förpassas till källarförrådet. :P