Och med denna förklaring till dagens outfit tackar jag för den här första månaden på det nya året. Det har gått både upp och ner, men det har gått himla fort - det känns som att det var nyårsafton alldeles nyss ju. 

 

Syrran och jag har haft en jättemysig dag idag, med tevespel och matlagning och lite shopping och annat trevligt. 😊 Och nu ska jag gå och lägga mig och fortsätta läsa den första Emelie Schepp-boken som jag sträckläst under helgen. Natti natti! 

 

PS. Lämnar er med en liten "godnattvisa"/sammanhang-för-Taylors-pommesoutfit... 

 

Den här helgen testade syrran och jag inget nytt recept, utan tillagade den vanliga soppan som jag brukar ha i mina matlådor. Men eftersom den utgjort min lunch så gott som varenda vardag sedan hösten 2017 är det ju uppenbarligen någonting jag tycker om, så här kommer receptet. 😉 Enjoy!

Ingredienser:

Potatis (cirka 5 stora eller många små)

Morötter (500 g)

Zucchini (1 stor eller 2 små)

Purjolök (1 st)

Passerade tomater (500 g)

Thai sweet chilisås

Grönsaksfond

Vatten

Salt

Salladskrydda

Svartpeppar

Häll upp lite vatten i en stor kastrull. Skala och dela potatisarna och morötterna i små bitar och lägg i kastrullen. Fyll på mer vatten i kastrullen vid behov, så att vattnet täcker potatis- och morotsbitarna. Häll i salt och grönsaksfond i kastrullen. Rör om och koka upp. Skär under tiden zucchinin och purjolöken i små bitar. Beroende på kastrullens storlek kan det nu vara läge att flytta över en del av innehållet till en ny kastrull (det brukar jag behöva göra). Fördela sedan zucchinin och purjolöken i de båda kastrullerna. Fördela även de passerade tomaterna mellan de två kastrullerna. Rör om ordentligt. Häll i sweet chilisås, salladskrydda och svartpeppar. Rör om och låt det koka en stund till, tills ingredienserna känns mjuka.

Det här brukar räcka till cirka elva matlådor till mig. 😋

Imorgon är det deadline för att skicka in uppsats-PM inför kandidatuppsatsen i genusvetenskap. Men när jag vaknade imorse hade jag fortfarande inte bestämt mig för exakt vad jag skulle skriva om. 😱 Förmodligen någonting om asexualitet. Fast samtidigt älskar jag ju att göra queera läsningar av romaner. Men kanske att jag skulle skriva om Taylor som feministikon istället. 🤔🤔🤔 Sjukt spretiga tankar, som ni ser. 😵

Men under dagen har jag landat i att göra en normkritisk litteraturstudie gällande asexualitet i romanen Loveless av Alice Oseman (som jag ju blivit smått besatt av). 😍😍😍 Och nu har jag faktiskt skrivit klart hela PM:et och laddat upp på kurssidan. Så himla skönt! Nu kan jag koppla av resten av helgen. 😊 Eller, jag kan ju alltid läsa lite kurslitteratur till arkeologikursen... 😉

Idag fyller min älskade lillasyster 31 år. 😊💖 Tänk att hon funnits i mitt liv så länge nu. Det är jag obeskrivligt tacksam för. 💖 

 

Grattis på födelsedagen, finaste älsklingssyster! 💖💖💖 

 

Jag klev ut genom porten imorse och trädde in i en underbart vacker vit vintervärld. ❄️❄️❄️ Gatan var inte plogad, trottoaren var inte skottad, bara några enstaka personer (och hundar) hade gjort fotspår i snön. Det var så magiskt och vackert att jag hänfört drog efter andan, log lycksaligt med hela ansiktet och tog några små skutt av ren lycka. 😊❤️ 

 

 

Jag tyckte att den här Frozen II-videon passade här, som en övergång från vintertemat till boken jag tänker skriva om nu (som jag sträckläste i söndags och måndags). Den här videon, när Elsa sjunger sången "Show Yourself", skulle jag säga är Elsas mest asexuella ögonblick (hittills). Hon konstaterar att hon alltid varit så annorlunda och hållit hemligheter djupt inom sig, hon söker efter svar om sin identitet, hon tror att det är någon annan som ska göra henne "hel" men kommer i den här videon till insikt om att det är hon själv - svaren finns inom henne och hon själv är den hon behöver och alltid letat efter. Jag blir lika rörd varje gång jag tittar på den här sekvensen. ❤️

 

Men nu var det inte Elsa jag skulle skriva om, utan boken Loveless av Alice Oseman. Finaste Livrädd tipsade mig om den i samband med mitt sista blogginlägg under Ace Week 2020 (där jag bland annat skrev om Elsa). Jag fattar inte att jag inte hört talas om den?! Jag ägnade större delen av söndagen och nästan hela månadskvällen åt att sträckläsa Loveless och efteråt var jag i extas, verkligen helt tagen. Fatta att det finns EN HEL BOK som har en asexuell huvudperson, är skriven av en asexuell författare och behandlar asexualitet med hundra procent träffsäkerhet och total respekt och insikt om fenomenet. Jag är helt golvad. Romanen utspelar sig under huvudpersonen Georgias första läsår på universitetet och vi får följa henne när hon desperat försöker passa in och tvinga sig själv att bli kär och ha kärleksrelationer som alla "normala" tonåringar trots att hon inte upplever vare sig romantiska eller sexuella känslor för andra människor, när hon börjar komma i kontakt med personer på det asexuella och aromantiska spektrumet på universitetet, när hon börjar förstå vad det innebär att vara aromantisk och asexuell, när hon börjar inse att hon själv är aromantisk och asexuell, när hon sörjer över hur tomt och sorgligt och misslyckat hon tror att hennes liv kommer att bli om hon aldrig ska ingå i en kärleksrelation, när hon börjar acceptera och känna sig bekväm med vem hon är, när hon börjar komma ut för sina vänner och när hon till slut känner sig helt tillfreds med sig själv och trygg i förvissningen om att hon varken kommer att vara ensam eller oälskad så länge hon har sina vänner omkring sig. ❤️ Jag kunde identifiera mig så jäkla mycket med hur hon tänkte, kände och resonerade boken igenom. Det var verkligen befriande att få läsa en roman som faktiskt bekräftar mina upplevelser och sätter fingret på centrala aspekter i hur jag fungerar. Jag log igenkännande vid ett antal tillfällen och tänkte saker som "ja, precis så", "sådär tänker jag också", "gud, jag är inte ensam om det där!". Och jag blir så glad för alla unga asexuella personer som får växa upp med böcker som den här och finna svar om vilka de är betydligt tidigare än vad jag gjorde. Jag säger bara - LÄS DEN HÄR BOKEN!!! 

 

Vadan denna plötsliga uppvaktning? Det låg inget förklarande brev i paketet (vilket möjligen kan bero på att paketet var öppnat och visst innehåll kan ha försvunnit på vägen). 🤔 Har jag kanske vunnit abonnenttävlingen som utlystes för ett tag sedan? Eller är det ett tack för julkortet jag skickade? Eller vill de bara visa lite kärlek för sitt största fan? Hur som helst blev jag väldigt glad. 😊 Tack så hemskt mycket, Östgötateatern! Jag älskar er. 😚❤❤❤

När jag kom hem från jobbet idag låg tre(!) kuvert från vården och väntade på mig i brevlådan. Och alla tre innehöll information om att jag har ett inbokat samtal med en ny psykolog i början av februari - vilket jag ju redan fått SMS om. Nog för att jag kan förstå att de inte tycker att det räcker med SMS utan vill skicka ut en postal bekräftelse också för att vara säkra på att informationen går fram ordentligt - men TRE stycken är väl ändå lite överdrivet?! 🤨 Men, men...postväsendet ska väl också leva. 🤷‍♀️

Idag har jag tagit det tämligen lugnt. Hoppade över bågskyttet imorse, har bara pluggat lite grann och mest spelat Sims och sträckläst nästan en hel roman (recension kommer senare). Inte världens mest produktiva dag, men himla skönt. 👍

Imorse skickade jag ett argt mejl till Cirkus Psyk och påtalade det anmärkningsvärda i att de vetat om sedan augusti(!) att min psykolog ska sluta och att jag behöver en ny psykolog men att de fortfarande inte på något sätt agerat för att lösa det trots upprepade påminnelser från mig. Jag avslutade mejlet med att konstatera att om de inte har lust/möjlighet att hjälpa mig kanske det är bättre att de remitterar mig vidare till någon annan psykiatrisk mottagning.

Sedan tog det bara en timme(!) innan det trillade in ett bekräftelse-SMS om en bokad tid hos en ny psykolog i början av februari. 😲 Tänk att en ska behöva bli arg på gränsen till otrevlig för att de ska vilja hjälpa en... 😒

Jag är lite smått chockad över att plötsligt bli prioriterad, jag tror nästan inte att det är sant. Men jag är jäkligt nöjd med och stolt över mig själv som faktiskt ordnat detta. ❤👍

Ovan ser ni en liten sammanfattning av veckan hittills i bilder. Lite blandad kompott, som ni ser.

I måndags var det åter dags för gymbesök med kollegorna, vilket var väldigt fysiskt påfrestande (jag har träningsvärk från helvetet i överarmarna) men väldigt roligt som vanligt. 😊 Jag fick även veta att jag fått högsta betyg på den senaste hemtentan i genusvetenskap - vilket betyder att halva kandidatkursen nu är avklarad. "Bara" själva uppsatsen kvar nu, sedan har jag en kandidatexamen i genusvetenskap. ♀️💖

I tisdags var jag hos frisören. 💇‍♀️ Hon blev helt chockad över att den rosa färgen fortfarande satt kvar (den brukar försvinna efter ett par veckor), det var ett annat märke än någon av dem hon brukar använda - hon hade fått paniklåna den från en annan salong inför mitt förra besök för att hon hade problem med leveranserna. Men eftersom den sitter som berget kom vi överens om att fortsätta med den. Hon hade dock inte något kvar av den där supersorten (jag fick det sista förra gången) utan måste beställa hem den. Så hon bara klippte och lade i en provisorisk toning på utväxten i tisdags, och så ska vi ses igen om ett par veckor för ordentlig färgning. 👍

Igår fick jag hem en ny klänning jag beställt. Sjukt vacker! 😍 Jag trodde dock att det skulle vara en liten blus till (för det var det på bilderna och det stod inget om att den såldes separat), så jag funderar på att höra av mig till kundtjänst och klaga. Men det är ju lite jobbigt, så jag kanske bara låter det vara. Jag får se. 😕 Klänningen är hur som helst alldeles underbar! 💖

Så till dagen. Idag hade jag ett första samtal med Mindler-psykolog nummer 2. Och det blir visst inga fler samtal hos Mindler för mig nu. Några muppar i beslutsfattande ställning i Region Stockholm (som Mindler verkar inom) har plötsligt bestämt att patienter inom primärvården inte behöver fler än tio psykologsamtal. Och så många samtal har jag redan haft via Mindler. Så nu är jag tydligen färdigbehandlad och fullt frisk. Hm. Eller inte. 😒

Jag blev helt knäckt när hon förklarade att de inte kan hjälpa mig längre. Självklart började jag gråta. 😢 Nu har det gått några timmar och jag känner mig inte helt bottenlöst förtvivlad längre. Mer förbannad, trött, uppgiven... Mindler-psykolog 2 hänvisade mig tillbaka till psykiatrin. Och ja, det är ju där jag hör hemma. Men eftersom de inte visat någon större vilja att hjälpa mig har jag ju nödgats söka hjälp på annat håll (så länge). Men nu går ju tydligen inte det längre.

Jag har mejlat till min sjuksköterska på psyk och förklarat läget och frågat hur det går för dem med att vaska fram en ny psykolog åt mig - och hon svarade att hon fortfarande inte fått något besked från sin chef om vem som ska ta över mig. Helt jävla otroligt - de har vetat om sedan AUGUSTI att den psykolog de ordnade åt mig och som jag gått hos sedan 2018 ska sluta och håller på att fasa ut mig som patient (oklart hur länge jag får fortsätta hos henne, i dagsläget har vi tre samtal med två veckors mellanrum inbokade och de ska fokusera på att färdigställa min vidmakthållandeplan), men de har fortfarande ingen lösning för mig. Psyk bryr sig verkligen inte om mig. 😔 Det är så jävla vidrigt att vara "för frisk" för att bli prioriterad och få hjälp inom psykiatrin men "för sjuk" för att klara mig med primärvårdens quickfixlösningar med begränsat antal samtal. Jag befinner mig i någon slags psykologisk limbo. 😔

Och nu tänker jag väl fortsätta sova snart. 😴 Jag räknar med ännu en intensiv arbetsvecka, men känner mig ganska redo att tackla den. Bara jag får sova ordentligt inatt. Natti natti!

Ingredienser:

Gul lök (1 st)

Vitlöksklyftor (2 st)

Zucchini (1 st)

Morot (1 st)

Purjolök (1 st)

Linser (1 förpackning färdiga)

Gul paprika (1 st)

Socker (1 tsk)

Krossade tomater (1 förpackning)

Grönsaksfond

Citronjuice

Basilika

Timjan

Salt

Jasminris (4,5 dl)

Vatten

Olivolja

Vi började med att skära allting som skulle skäras i smådelar och lägga det i olika högar. Vitlöksklyftorna och den gula löken i den första högen. Zucchinin, purjolöken och moroten i den andra högen. Och paprikan i den tredje högen. Vi sköljde även linserna och lät dem rinna av i ett durkslag. Sedan hällde vi olivolja i en stor kastrull och började fräsa löken. Efter en stund hällde vi även i zucchinin, purjolöken och moroten. När allting börjat mjukna och få lite färg hällde vi i de krossade tomaterna, lite vatten, grönsaksfond, citronjuice, socker, timjan och basilika och lät det koka en stund. Sedan hällde vi även i linserna och paprikan och lät det fortsätta koka. Ja, och så kokade vi ju även riset i en egen kastrull under tiden.

Det blev väldigt gott. 😋 Och det blev hela sju matlådor av det som blev över efter att vi ätit oss mätta. Så...typ nio portioner totalt. 👍

 

Den här veckan har jag jobbat 7,5 timmar övertid och trodde förstås att jag skulle kraschlanda totalt nu när det blev helg (jag har gråtit en del under veckan, haft blixtrande huvudvärk och varit så uppstressad att jag inte kunnat ta till mig information 😵). Men nej, jag vaknade vid fyratiden imorse och har varit vaken sedan dess. Jag fick höra fina ord från kollegor under gårdagen som gjorde mig väldigt glad, ett stort och krävande projekt blev klart i onsdags vilket var en enorm lättnad, mensen har både kommit och gått - och idag är det den 16 januari. Så det finns hopp om livet. ❤

 

Den 16 januari är mitt Lyckopillers födelsedag. 🎂 I år fyller han hela 40 år - hur är det möjligt, han var ju bara 21 när vi träffades första gången?! Tiden går sannerligen fort. Det gör den på jobbet också, och även där är den 16 januari ett mycket speciellt datum. Det var den 16 januari för nio år sedan jag började som praktikant på kontoret. 😊 Synd att det är en lördag i år, annars hade jag bjudit mina kollegor på något gott för att fira - förra året köpte jag semlor. 🎉

 

Nu sitter jag uppkrupen i fåtöljen i köket med Taylors evermore-album på repeat (jag fick hem det i onsdags 😍😍😍) och ser fram emot en mycket fin dag. 😊 

 

Idag bestämde jag mig för att dumpa min Mindler-psykolog.

Vi hade samtal idag. Jag försökte ta upp det som min gamla psykolog hade att säga om vad som inte fungerar och vad jag faktiskt behöver, men jag fick nog inte fram det på något bra sätt. Och i övrigt satt jag i vanlig ordning mest och grät mig igenom samtalet. Jag förstod inte det psykologen pratade om, hon förstod inte det jag pratade om - vi lyckas liksom aldrig riktigt möta varandra. De här samtalen är mest bara ångest, frustration och tårar för mig. Efter cirka tre månaders kontakt har vi liksom inte kommit någonstans, och jag bara känner mig som en dålig patient och hela situationen är extremt ångestladdad. Det har gått så långt att jag blir gråtfärdig bara av att logga in i Mindler-appen - tårarna börjar bränna bakom ögonen redan innan samtalet ens hunnit börja! 😱

I slutet av samtalet bokade vi in sju nya samtal, med en veckas mellanrum. Men nu har jag, efter att ha pratat med min kloka syster om saken, avbokat samtliga samtal. Först sparade jag ett (det nästa vecka) för att få till en schysst avslutning med psykologen, men sedan avbokade jag det också. Jag tror inte att jag kommer kunna avsluta på ett bra sätt ändå, det blir nog bara konstigt.

Jag har bokat in ett samtal med en ny psykolog nästa vecka. Jag hoppas att det kommer bli bra, samtidigt som jag bävar inför att behöva vända ut och in på mig själv och berätta mitt livs historia för ÄNNU en ny människa och befarar att jag kommer låsa mig totalt och bara sitta och gråta även med den nya psykologen. 😔 Dessutom känns det dumt att välja någon ny och avboka alla samtal med den nuvarande psykologen samma dag som vi haft samtal och planerat framåt - det känns nästan som att jag är otrogen. 😟 Men som syrran säger så har jag ju inga skyldigheter gentemot psykologen och jag är fri att avbryta kontakten när jag vill. Och det vet jag ju rent intellektuellt, men känslan är ändå att jag sviker när jag gör såhär. Det är väl min extrema plikttrogenhet som spökar, att jag tycker att jag "borde" fortsätta med någonting jag påbörjat även om det inte känns bra.

Min nuvarande psykolog är säkert bra på många sätt - men hon är inte rätt för mig. Det känns både skönt, läskigt och deppigt att kunna konstatera det och välja att prova någon annan istället. Hoppas att det här kommer bli bra...

Jag började denna söndag med bågskytteträning. 🏹 Jag var ensam i lokalen även denna söndag, vilket var lite trist så jag stannade inte så länge. Det blev bara 68 pilar. Men jag är glad över att jag gick dit i alla fall, för det var roligt. Lyssnade på Taylor på Spotify gjorde jag också, och efter att ha haft evermore-albumet på under bågskytteträning vid tre tillfällen nu så kan jag konstatera att det är himla lämplig musik att träna till. Lugn och behaglig. 😊 

 

Ingredienser:

Jasminris (4,5 dl)

Schalottenlök (3 st)

Purjolök (1 st)

Vitlöksklyftor (3 st)

Vatten (cirka 8 dl)

Vitt matlagningsvin (2,5 dl)

Quornfärs (en välfylld stekpanna)

Smör att steka lök och ris i

Olivolja att steka quornfärs i

Parmesanost

Grönsaksfond

Salt

Svartpeppar

Basilika

Hm, jag tror att det var allt. 🤔 Vi freestylade lite när det gällde ingredienserna och hade mest en kokbok uppslagen som vägledning för hur tillagningen skulle gå till. 😊

Först delade vi löken, och kom fram till att simglasögon bör införskaffas inför nästa gång vi ska skära upp schalottenlök. 😭 Sedan fräste vi löken i smör i en stor kastrull (purjolöken inte lika länge som schalottenlöken och vitlöken). När den börjat få lite färg hällde vi över den i en tallrik så länge, och övergick till att steka riset i smör en kort stund i kastrullen. Sedan hällde vi i vattnet, grönsaksfonden, matlagningsvinet och salt över riset i kastrullen, och hällde även tillbaka löken i kastrullen. Allt detta fick sedan koka på låg värme under konstant omrörning i cirka 20 minuter, tills vattnet kokat bort. Under tiden stekte vi quornfärsen i olivolja i en stekpanna. Vi kryddade quornfärsen med svartpeppar och basilika. När den stekt klart rörde vi ner den och parmesanosten i kastrullen och serverade. 😋

Det blev som sagt väldigt gott. Den här mängden jag skrivit ovan räckte för mig till åtta portioner, men det är förstås olika från person till person.

Prova gärna receptet, och kommentera vad du tyckte om det. 😊

Nu har jag fått mejl från Google Maps med en kartbild över mitt resande under 2020... 

 

Idag har finaste Taylor ÄNTLIGEN släppt de två bonuslåtarna från evermore-albumet. 😍😍😍 Och de är förstås helt fantastiska. Hör bara... 

 

 

 

När låttiteln "it's time to go" avslöjades utbröt panik bland swifties i sociala medier, många tolkade det som ett farväl från Taylor, att hon skulle lägga musiken bakom sig och "gå i pension". Själv var jag aldrig särskilt orolig. Och nu när jag har hört låten känner jag mig ännu tryggare i min förvissning om att det inte fanns någon anledning till oro. Taylor lever för att skapa musik, det finns inte en chans att hon skulle sluta med det. Och varför skulle hon ha gått igenom allting med att bryta sig loss från sitt gamla skivbolag och uppnå konstnärlig frihet bara för att sedan strunta i alltihop? Sjukt orimligt antagande. Men jag antar att det är amerikanska swifties som resonerar på det här sättet, jag ser lite då och då hur de uttrycker åsikter om att Taylor börjar bli "gammal" - och då är hon ändå bara 31 år. Men så mycket äldre än så får väl inte en kvinna i strålkastarljuset vara i det där sjuka landet. 🙄 Själv hoppas jag att Taylor fortsätter förära oss med sina musikaliska mästerverk under resten av sitt liv. ❤️❤️❤️

Jag hade tänkt gå och jobba idag, denna röda dag, men att få höra att ingen av mina kollegor tänkte göra detsamma hade en ganska demoraliserande effekt på mig, så även jag beslutade mig för att stanna hemma (med mild till måttlig Duktig Flicka-ångest). Istället såg jag imorse till att bli klar med min hemtenta som har deadline på söndag. Det känns så himla skönt att den är klar nu. 😊👍 Detta firade jag med att så fort mataffären öppnade imorse gå och köpa semmelingredienser, vilket eventuellt kan ha spårat ur lite... 

 

Min första tanke var att han måste vara psyksjuk. Och det gjorde mig så sorgsen. Liksom, att vårt samhälle är så kallt och isolerat att när en främling hälsar vänligt på en så måste det vara något "fel" på den personen.

Nu VAR den här mannen förvisso med rätt stor sannolikhet inte helt frisk i huvudet, men det gör det ju också himla sorgligt - att det krävs att en person inte riktigt har alla hästar i stallet för att våga närma sig sina medmänniskor. För "normala" människor gör ju liksom inte det.

Om man möter en främmande människa på väg till jobbet vid sextiden en vardagsmorgon...då hälsar man inte - då fokuserar man på sig och sitt (och ser eventuellt till att hålla lite coronaavstånd). Så himla deppigt det är egentligen. 😔

(PS. Ja, jag har PMS. 😖)

 

Idag var det äntligen dags för gymbesök med kollegorna igen! 😊 Jag var dock lite nojig, eftersom jag fick ett astmaanfall förra gången, men det gick bra. Tränaren var medveten om problemet och uppmanade mig att ta det lite lugnt i de övningar som innebar mest flås, vilket jag också gjorde. Hon uppmuntrade mig under passet och poängterade vilka övningar som skulle innebära mest flås, och efteråt sa hon att hon lagt märke till att jag lyssnade på kroppen mer den här gången och tog det lite lugnare när jag behövde det. 👍 Helt slut blev jag dock ändå, men det är väl det som är tanken med gymbesök, antar jag. Jag är glad över att det gick så bra med astman och jag hoppas att det kommer göra att jag är lite mindre nojig nästa gång.

Jag inledde dagen i bågskytteklubbens lokal. 🏹 Med tanke på att det var tre veckor sedan sist gick det nästan orimligt bra och jag träffade gult ovanligt många gånger. 😊 Fysiskt märktes dock det långa uppehållet tydligare - jag orkade inte skjuta fler än 64 pilar och jag fick ont i ryggen. 😕 Nu ska jag verkligen försöka pallra mig iväg till lokalen och träna oftare hädanefter, så att jag kommer in i det mer igen. 🏹

Väl hemma igen ställde jag mig och gjorde matlådor. Syrran och jag har inte kommit igång med det här med att testa nya recept varje vecka än, så det blev det gamla vanliga. Eller, NÄSTAN det gamla vanliga - jag spexade till det genom att ha i två vitlöksklyftor som blivit över efter matlagningen på nyårsafton. Jag tar det lite stegvis, det här med att förändra innehållet i mina matlådor. 😉

Sedan har jag, precis som igår och i fredags, ägnat mycket tid åt hemtentan som har deadline om en vecka. Den är nästan klar nu, vilket känns jätteskönt. 😊👍 Ambitionen var att den skulle bli helt klar idag, men det får jag inse att jag inte orkar. Jag känner mig ändå lugn och trygg i att den kommer bli klar innan deadline.

I övrigt har jag handlat, bakat scones, gått ut med soporna, läst, tagit bort julsakerna ur trapphuset och ställt dit allmänt vintriga saker istället. Och nu har jag gått och lagt mig och tänker fortsätta läsa. Natti natti! 💖

Detta dök upp i mitt Facebook-flöde nyss...