Den här veckan började ju inte helt strålande. Min buss dök aldrig upp imorse. I appen kom det till slut ett meddelande om "fordonsfel", men då hade jag redan fått lite inside information från en av bussbolagets anställda som också skulle åka med den bussen - hon hade ringt och kollat med trafikledningen och fått höra att bussen var spårlöst försvunnen och inte kunde lokaliseras i systemet. WTF?! 😲😲😲 Helt sjukt att något sådant kan hända. Och himla provocerande att de ljuger om det, jag tycker inte om när människor ljuger för mig. 😒 Alltså, jag fattar om de skyller på "signalfel" eller dylikt på tåget när det tvingas stanna för att någon tänker hoppa framför det, det är ju lite mer känsligt...men varför ljuga om det här? 🙄

Det kom aldrig någon ersättningsbuss heller, så jag fick vänta en halvtimme till nästa buss. Den blev på förekommen anledning proppfull i och med att den fick hantera två avgångars passagerare, så jag fick varken sitta längst fram eller ha ett tvåsäte för mig själv vilket kändes ganska jobbigt. Jag kände mig trängd och var orolig för att inte komma av när jag skulle på grund av personen bredvid mig. 😣 Och som om inte det vore illa nog fick busschauffören något slags hjärnsläpp och åkte av motorvägen två avfarter för tidigt så att vi fick åka en massa onödiga kringelikrokar genom centrala Linköping istället för att åka raka vägen till målet som denna direktbuss ska göra. Så då behövde jag dessutom hantera en massa oro över att chauffören kanske inte hade koll på vilka hållplatser han skulle trafikera. ☹️

Men till slut kom jag i alla fall fram till jobbet. Bara för att upptäcka att Skatteverkets hemsida hade tekniska problem och inte gick att logga in på. 😫😫😫 Där någonstans höll jag på att få PM(D)S-psykbryt, men lyckades ta mig samman och har sedan tagit mig igenom hela den här dagen. Jag märker att jag är lite känsligare än vanligt, men på en hanterbar nivå.

Nu ska jag försöka sova, och hoppas att både bussen och mensen kommer imorgon...