Första Pride-dagen 🏳️🌈
Idag inleddes fantastiska East Pride. Regnbågsflaggan vajar över vår vackra stad och gör den ännu vackrare. Jag har varit och jobbat (känner mig på bättringsvägen från min sjukdom nu) och efter det hunnit med två Pride-aktiviteter under eftermiddagen och kvällen, en föreläsning om EU och HBTQ-personers vidriga situation i Tjetjenien och en biovisning av tre kortfilmer om normbrytande funktion och sexualitet. ❤🧡💛💚💙💜
Jag har fått massor av positiv uppmärksamhet för mitt regnbågshår, både på jobbet och i sociala medier och bland mina feministiska och queera bekantskaper som jag stött på under eftermiddagen och kvällen. Har fått en massa kramar och leenden och glada hälsningar också. Det har verkligen varit en fin dag och jag har varit omgiven av fina människor. 🏳️🌈
Så varför ligger jag nu hopkrupen i sängen och känner mig...sorgsen?! 😔 Varför överanalyserar jag allt jag sagt och gjort (eller borde ha sagt och gjort) under dagen och varför känner jag mig så off, utanför, konstig, icke önskvärd...? Varför känns det som att jag är och gör allting fel och som att ingen vill ha mig där? Antagligen är det Ångestmonstret som inte uppskattar att jag är ute och träffar folk och gör saker jag tycker om, så nu försöker fanskapet få mig att sluta med det... 🤔 Men det går jag inte med på. Imorgon är det dags för Pride-paraden och då kommer jag definitivt inte sitta hemma och gömma mig! ❤🧡💛💚💙💜
Kommentarer
Trackback
