För mig fick nyheten om gaykaraktären helt motsatt effekt. Innan var jag helt på det klara med att jag absolut inte tänkte se den här filmen. Jag tyckte redan den tecknade versionen var obehaglig att se som barn. Och nu, när jag är någorlunda vuxen och har ett feministiskt medvetande, ter den sig om möjligt ännu mer obehaglig. Hela storyn går ju ut på att romantisera mäns våld mot och kontroll av kvinnor. Han är ju "egentligen" fin innerst inne och om hon bara älskar honom tillräckligt mycket kommer han att ändra på sig och sluta vara ett monster... Uuuäääähh, det är så vidrigt! Barnversionen av 50 shades of grey. 😨

Att Emma Watson skulle spela Belle i den här filmatiseringen ingav mig ett visst hopp. Inte skulle väl hon tacka ja till att delta i något så sunkigt och kvinnofientligt? De måste ha skrivit om storyn rejält. Det MÅSTE de ha gjort! Eller vänta, förresten...med tanke på att min älskade Taylor gjort soundtrack till den andra 50 shades-filmen så kan en fan vänta sig vad som helst. 😒

Så...nej, jag hyste inga som helst planer på att se den här filmen. Men så kom nyheten om gaykaraktären. Och jag blev så lycklig. ÄNTLIGEN!!! 😀 Bra jobbat, Disney! Tror inte att heteromänniskor kan fatta hur stort och betydelsefullt detta är...

Men så kom reaktionerna. Ramaskrin från världens alla hörn. Rabiata vrål i moralpanik. Tal om bojkott och krav på censur. Inte på grund av romantiseringen av mäns våld mot kvinnor eller tidelagsaspekten av Belles och Odjurets relation...nej, det fruktansvärda med den här filmen är tydligen att Gastons medhjälpare är homosexuell. Det är tydligen jätteskadligt för barnen att se... 😒

Mitt hastigt uppflammade intresse för att se filmen blossade upp ännu mer, i ren protest om alla idioter. Men kommer jag att gå och se den då? Högst troligen inte. Jag behöver liksom inte direkt ta ställning i den frågan - det gör ju SF åt mig genom att sälja godis som innehåller jordnötter i sin biokiosk. Och SÅ nyfiken är jag inte på den här filmen att jag tänker riskera livet för att se den. Jag kan gott vänta tills den kommer på dvd (och vid det laget lär jag ju ha fått läsa om andra feministers upplevelser av den, så då vet jag om det ens är värt besväret eller om jag bara ska skita i att köpa den helt enkelt).