Och vem stötte jag ihop med på stan på väg hem från jobbet för en stund sedan då, om inte tjejen jag har en crush på! Iiiiihh!!! Happy happy HAPPY!!!

 

Den fina människan stod och försökte värva bidragsgivare till en organisation som hjälper flyktingar. Och jag "glömde" alldeles bort att jag brukar svära över detta satans pärmfolk som ska hoppa på en när man går där helt beskedligt på stan och ge en dåligt samvete för alla världens orättvisor och tigga pengar för att göra någonting åt dessa orättvisor.

 

Hm. Av någon outgrundlig anledning ville mitt kritiska sinnelag inte infinna sig idag och jag lät mig värvas utan något som helst motstånd och skrev gladeligen på ett papper som ger organisationen rätt att dra några hundralappar från mitt bankkonto varje månad.

 

Och sedan fånlog jag resten av hemvägen (förutom när jag passerade några idioter som fällde högljudda, rasistiska kommentarer om en somalisk familj som befann sig i närheten - om jag varit lite mer extrovert skulle jag förmodligen ha fräst åt fanskapen att hålla käften, men nu blängde jag bara lite under lugg på dem...och jag lyckades faktiskt hitta tillbaka till fånleendestadiet igen efter en stund, för jag tänkte minsann inte låta några random individer med mental istid förstöra min lycka).