Okej. Sista frukosten på Hogwarts avklarad. Och det var den otrevliga hovmästaren som vaktade restaurangen idag, precis som första morgonen. :O Men den här gången visste jag ju hur man skulle bete sig, så han sa faktiskt "välkommen" till mig. :P Men han var lika butter...så jag antar att det inte har med mig att göra, utan att han helt enkelt är sådan som person. Skönt att veta. :)

 

Jag ska snart börja packa ihop mina saker och checka ut. Men jag sitter nog här på rummet en stund till. Jag är nervös för att checka ut. :S Liksom, det står på bokningsbekräftelsen att betalning ska ske i samband med vistelsen...men en av mina kollegor sa förra veckan att hon skulle ringa till hotellet och fråga om de kunde skicka en faktura istället. Jag vet att hon ringde, men sedan kom det en massa saker emellan och jag glömde bort att fråga vilket besked hon fick och hon har inte heller sagt något till mig om det. Så jag hoppas verkligen att receptionisten är införstådd med att det är faktura till Körsbärsdalen som gäller...för jag har absolut inte så mycket pengar på kortet som den här hotellvistelsen kostar - herregud, det motsvarar nästan en och en halv månadshyra för min lägenhet ju! :bigeyes:

 

Jag är även lite nervös för att det är sista dagen med kurskamraterna. Hur säger man hej då? När jag visste att vi skulle ses igen nästa dag var det ju inga problem...men hur gör man nu? :question: Får väl se hur de andra agerar, och så anpassa mig efter det. Det blir nog bra...hoppas jag.

 

Det ska bli jätteskönt att komma hem i alla fall. :thumbup: Jag skulle aldrig kunna bo i Stockholm permanent. Och ändå måste det väl finnas en hel del människor här som lider av social fobi...hur klarar de sig?! Jag blir helt matt av det ständiga flödet av folk överallt, alla ljud, alla bilar, all stress. Det händer alltid någonting, det är aldrig lugnt. Och även för människor som inte är psykiskt störda måste det ju kännas som en väldigt farlig plats. För en stund sedan fick jag till exempel syn på en tidningsrubrik om ett mordförsök på Söder. :O Och igår kväll tittade jag på Efterlyst, där det bland annat handlade om en helt empatistörd man som såg en full man ramla ner från perrongen i tunnelbanan och bli liggande medvetslös på spåren, men istället för att hjälpa honom upp passade han på att råna honom. :O Och sedan gick han lugnt därifrån, utan att bry sig ett skit om att det medvetslösa rånoffret oundvikligen skulle bli påkörd av ett tunnelbanetåg en stund senare. :bigeyes: Sådant här får mig fan att tappa tron på mänskligheten. :(