Nyheter, mammor och telefoner

Jag engagerar mig inte så mycket i nyheterna nuförtiden. För det känns som om det bara är en massa våld och krig och terrordåd och svält och konflikter och uppror och annat elände hela tiden. :S Och det orkar jag faktiskt inte med.
 
Men när mina kollegor under dagens lunch (som intogs i mycket magnifik slottsmiljö) började prata om att Anja Pärson hade blivit mamma (jag visste inte ens att hon väntade barn) och funderade över huruvida det var hon eller hennes flickvän som fött barnet (jag visste inte ens att hon var lesbisk)...då kändes det jävligt märkligt. Jag menar, varför visste inte JAG om detta?!
 
För att mitt inhämtande av nyheter sker via Facebooks menlösa nyhetsflöde och MSNs sensationsrubriker samt småpratet runt fikabordet. That's why.
 
Så...jag kanske borde börja lyssna lite på radio. Eller något. För det händer ju tydligen trevliga saker där ute i världen, och det kan ju vara nice att känna till dem. :)
 
 
Apropå mammor, så hälsade mamma på mig på jobbet idag. :) Jag visste att hon skulle göra det och jag VILLE att hon skulle göra det. Men faaan, vad stirrig jag blev. :S Både innan, under och efter besöket. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det, men det blir liksom en "krock". För Malin-på-jobbet och Malin-med-familjen är ju inte alls samma person. Det är olika sammanhang och jag har olika roller...och när de möts blir det liksom - fel. Fattar ni hur jag menar, eller låter jag bara schizofren? :P
 
Ett annat orosmoment under eftermiddagen utgjordes av ett telefonsamtal. Eller rättare sagt av ett uteblivet telefonsamtal. För chefen sa åt mig att kontakta en konsult, och jag sa att jag skulle göra det. Men självklart lade Internet av just då - och hade inte börjat fungera igen när klockan blev fyra och jag skulle gå hem. :O Så jag kunde inte mejla. Och den här konsulten hade sin sista arbetsdag innan semestern idag, så jag kunde inte vänta till efter helgen med att kontakta henne. Jag måste alltså ringa. Lyfta telefonluren och prata med en vilt främmande människa, be henne om en tjänst och kanske behöva motivera och argumentera. :bigeyes: Men det gjorde jag inte. Fan, det gjorde jag inte. Jag fixade det bara inte. :(
 
Så allt jag kan hoppas på nu är att jag kan mejla till någon av hennes kollegor på måndag morgon och att de kan hjälpa mig med det som hon skulle ha hjälpt mig med. Och att jag hinner göra detta innan chefen dyker upp framåt förmiddagen och börjar ställa frågor om det hela. Jag vill inte att han ska tro att jag är glömsk eller slarvig som inte gjort detta...men jag vill heller inte avslöja mig själv som ett psykfall med telefonskräck. :S
 
 
Ska försöka koppla bort telefonproblemet under helgen. Dränka det i Queer as Folk-orgier och 40-årskalas. Det blir nog bra.

Kommentarer

Tänker du skriva en kommentar?

Vad gullig du är! Jag blir jätteglad när jag får trevliga kommentarer.

Observera att alla kommentarer granskas innan publicering. Olämpliga kommentarer, såsom mobbning och spam, kommer inte att publiceras.



Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback